Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Totleben el. Todleben, Eduard Ivanovitj - Tott, släkt - Tott, Clas Åkesson (d. 1590) - Tott, Clas Åkesson (1630—74) - Tott, Erik Axelsson - Tott, Ivar Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Tott—Tott, I. A.
518
en bland de längsta och ärorikaste
försvars-strider krigshistorien känner. T. blev 1860
generallöjtnant. Som chef för
ingenjördepartementet (1859) och ingenjörgeneral (1869)
utvecklade han en storartad verksamhet vid de
ryska fästningarnas ombyggnad. I
rysk-tur-kiska kriget belägrade och intog T. Plevna
10 dec. 1877 och blev 1878 överbefälhavare,
1879 generalguvernör i Odessa och greve,
1880 befälhavare i Vilnas militärdistrikt.
Han tog initiativet till Rysslands första
järnvägar. Fr. monogr. av A. Brialmont
(1884). L. W:sonM.*
Tott, svensk-dansk adelssläkt, känd från
1200-talet i Skåne. Danske riddaren Stig
A a g e s e n, som var med i Kalmar 1397, var
farfars far till riksrådet Tage Ottesen
Thott (d. 1562), som ägde Näs (nu
Trolle-näs) och Eriksholm (nu Trolleholm) i Skåne.
Om hans son O 11 e Thott (d. 1588) och de
från honom härstammande linjerna se
släktart. Thott. — Stig Aagesens syssling
danska riksrådet Axel Pedersen (d. omkr.
1446—47) till Härlöv hade nio söner, vanl.
kallade Axelssönerna. Av dem märkas
Erik och Ivar Axelsson (se nedan), riksråden
Olof Axelsson (d. 1464) på Gotland (om
hans dotter Birgitta se Hammarstad
s-ätten), Ake Axelsson (d. 1477) på
Var-berg samt Laurens Axelsson (d. 1483),
som 1466 bröt med Danmark, blev svensk
rådsherre och innehade Raseborg. Äke
Axelssons dotter Ingeborg Akesdotter
äktade Sten Sture d. ä. (se Sture, S. G.).
Hennes brorson var svenska riksrådet Äke
Hansson T. (se nedan; om hans syster den
bekanta fru Anna II a n s d o 11 e r T. se F.
ödberg i Västergötlands Fornminnesfören :s
Tidskr., bd 2, h. 6—7, 1907). Om Äke
Hanssons kusins son C. Ä. T. (d. 1590) se nedan.
Från Äke Axelssons son Erik Åkesson
härstammade svenska ätten Tott af
Skedebo (utdöd på manssidan 1669). Erik Åkessons
brorsons son Clas Åkesson T. (se nedan) var
farfar till Åke Henriksson T. (se nedan;
dennes mor, Sigrid, se d. o., var dotter till
Erik XIV). Äke Henriksson T:s son C. Å.
T., som blev greve 1652, slöt sin ätt.
Axelssönernas manslinje levde i Danmark ännu 1674.
Litt.: Danmarks Adels Aarbog 1900. B. H-d.
Tott, Clas Åkesson, riksråd, krigare
(d. 1590); jfr släktövers. Deltog i Gustav
Vasas ryska krig och sedermera i nordiska sju
årskriget, varvid han blev tillfångatagen av
danskarna i slaget vid Axtorna 1565; var i
förra hälften av 1570-talet såsom fältöverste
och ståthållare i Reval en av de ledande
männen vid Estlands försvar mot ryssarna och
vann härunder den lysande segern vid Lode
1573. Från 1576 tjänstgjorde han som
ståthållare i Finland. Bevistade i egenskap av
riksråd mötet i Reval 1589, föll därvid i djup
onåd hos Johan III och avsattes från
rådsämbetet. G. C-n.
Tott, Clas Åkes son, greve, riksråd (1630
—74), son till Åke Henriksson T. Blev som
ung en av drottning Kristinas gunstlingar,
1652 greve, 1653 överste kammarherre och
chef för gardet samt 1654 riks- och
kansliråd (jfr A. B. Carlsson i Hist. Tidskr. 1915)
samt riksstallmästare. Alla dessa
utmärkelser hade sin enda grund i drottningens yn-
SPA
nest och ha knappast motiverats av
verkliga förtjänster. Ünder Karl X Gustav
sändes T. i beskickning till Paris 1657 och
deltog även i konungens krig samt utmärkte
sig vid Köpenhamns
belägring 1659.
Under Karl XI :s
förmyndarregering tillhörde
T. det franskvänliga
partiet, var 1661—62
ambassadör i Paris,
blev 1664
överståthållare i Stockholm
och 1665 fältmarskalk
samt var 1665—72
generalguvernör i
Livland. 1672 avgick han
åter som sändebud till
Paris. T. ädagalade
som mogen man ej ringa duglighet. Jfr H.
Bohrn, »Sverige, Danmark och Frankrike
1672—1674» (1933; akad. avh.). Fr. W.*
Tott, Erik Axelsson, riksföreståndare
(omkr. 1417—81); jfr släktövers. Studerade
i Padova 1436, var då kanik i Roskilde men
trädde i sin frände Karl Knutssons tjänst
omkr. 1440, varefter han såsom världslig
storman förblev bosatt i Sverige. På 1450-talet
inträffade en brytning mellan Karl Knutsson
och T., och vid Karls avsättning 1457 utsågs
han jämte ärkebiskop Jöns Bengtsson
(Oxenstierna) av de upproriska stormännen till
riksföreståndare. När Kristian I 1457 besteg
Sveriges tron, blev T. hovmästare och hövitsman
på Viborgs slott. Även efter Kristian I:s
fördrivande 1464 fortfor han en tid bortåt att
tillhöra det mot konung Karl fientliga
partiet, men småningom skilde han sig från detta
partis ledare Jöns Bengtsson; 1466 framtvang
han ärkebiskopens avgång från
riksförestån-darämbetet och var därefter själv
riksföreståndare till senhösten 1467, då han
överlämnade styrelsen till Karl Knutsson, med vilken
han omsider försonat sig. Under sina
återstående levnadsår uppehöll han sig mestadels
i Finland, där han utöver Viborg innehade
vidsträckta förläningar; 1475 anlade han
fästningen Olofsborg (Nyslott) till landets skydd’
mot ryssarna. G. C-n.
Tott, Ivar Axelsson, riksråd (d. 1487
1/io); jfr släktövers., bror till E. A. T. Var
länge bosatt i Danmark men flyttade vid
1460-talets mitt till Gotland, som han mottog i
pant av danska kronan efter sina avlidna
bröder Olof och Filip. I två tidigare giften
förmäld med danska adelsdamer, äktade han i
sept. 1466 konung Karl Knutssons dotter
Magdalena och trädde därigenom i förbindelse med
det nationella partiet i Sverige. I svärfaderns
intresse förklarade han som Gotlands
innehavare krig mot sin länsherre konung Kristian
I i maj 1467 och avseglade så med en flotta
från Gotland till Sverige, där han genom
kraftfullt militärt ingripande mot danskarna
och deras svenska medhållare åstadkom, att
Karl Knutsson s. å. återinsattes på tronen.
Den nästföljande tiden såg det ut, som om
han skulle bli Sveriges styresman efter
konung Karl; det svenska riksrådet gav honom
formliga försäkringar i denna riktning på
ett möte i Örebro 1468. Hans stjärna
förbleknade emellertid, då han 1469 led ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
