Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tradition - Traditionalism - Traditorbatteri - Traducianism - Trælandsfoss - Træna - Traëtta, Tommaso - Trafalgar, Kap - Trafik - Trafik-a.-b. Grängesberg—Oxelösund - Trafikavdelning - Trafikchef - Trafikfyr - Trafikförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Traditionalism—Trafikförsäkring
533
T. tillmätes städse avsevärd rättslig
betydelse, låt vara något minskad med
rättsutvecklingens framåtskridande. T. innebär en
märkbar förändring i de faktiska
möjligheterna att förfoga över den traderade saken
och lämpar sig därför väl som form för
överlåtelse, stiftande av panträtt o. dyl. Behov
att kunna anordna sådana rättsändringar,
utan att saken faktiskt byter innehavare, gör
sig emellertid gällande och framtvingar andra
medel att kontrollera, att verklig
rättsänd-ring avsetts och ej enbart försök att kränka
borgenärers befogade anspråk föreligger. I
sådant kontrollsyfte begagnas i st. f. t.
inskrivning i domstols minnesböcker (lagfart,
inteckning, registrering), tidningsannonser,
kungörelse från predikstolen m. m. Alltjämt
bevarar dock t. en viss betydelse, särskilt vad
angår lösören. I svensk rätt erfordras t.
sålunda bl. a. för fullbordande av gåva av
lösören (se G å v a) och för beredande av skydd
åt förvärv av lösören i god tro från obehörig
innehavare. Enl. åtskilliga svenska juristers
åsikt skulle t. o. m. i regel vid köp av
lösören äganderätten först i och med t. (el. med
vidtagandet av särskilda publicitetsåtgärder)
övergå till köparen, liksom förhållandet är i
främmande (tysk och schweizisk, i viss mån
även dansk och norsk) rätt. — Då en person
innehar en sak för annans räkning (som
förvaltare) el. som låntagare, hyresman el. dyl.
och genom överenskommelse med sakens ägare
får behålla saken såsom själv ägare,
försiggår eg. ingen t.; man talar dock i sådana fall
om traditio brevi manu. Den
överenskommelse åter, varigenom en saks ägare
förpliktar sig att framdeles inneha saken för annans
räkning el. såsom förvarare, låntagare el. dyl.,
benämnes constitutum possessorium-,
densamma anses någon gång kunna ersätta t. Jfr
Besittning. C. G. Bj.
2. (Teol.) Urspr. allt det till församlingen
från Kristus och apostlarna »överlämnade»,
kunskapen därom må ha förmedlats på
skriftlig el. muntlig väg. I sammanhang med
sammanförandet i N. T:s kanon av de som
»apostoliska» erkända skrifterna och dessas
av-gränsning mot andra skriftalster begränsades
småningom t:s begrepp till att bli den
sammanfattande beteckningen för alla sådana,
enl. kyrkans övertygelse, från Kristus och
apostlarna härrörande läror, föreskrifter o.
dyl., som icke förelågo i skriftligt fixerad
form utan muntligt fortplantats inom
församlingen från generation till generation.
Dock betraktades skrift och t. i denna trängre
mening som ett oskiljaktigt sammanhörande
helt, under medeltiden likasom i den gamla
kyrkan. Så möter å ena sidan medeltiden
igenom också hos de erkända kyrkolärarna
satsen om skriften som den enda obetingade
normen, medan det å andra sidan som
självklart hävdas, att skriften måste tolkas efter
t:s norm. Redan här var denna faktiskt den
överordnade auktoriteten. Mot
reformationens förnekande av t:s förpliktande karaktär
fastslog Tridentinska konsiliet (1446) dess
betydelse som en med skriften fullt
jämbördig och i förhållande till densamma
i viss mån självständig kunskapskälla och
norm. — Sin klassiska formulering har själva
denna allmänna traditionsprincip fått av Vin-
534
centius från Le r i n u m i hans skrift
»Commonitorium» (434): som kyrklig lära har
blott det rätt att erkännas, som »överallt»
(= i alla kyrkans delar), »alltid» (= ända
från apostlarnas dagar) och »av alla» (= enl.
de erkända kyrkolärarnas enhälliga mening)
varit trott inom kyrkan (»quod ubique, quod
semper, quod ab omnibus creditum est»). —
Även i utomkristna religioner finnas många
analogier till det kristna begreppet t. E. Bg.*
Traditionalism, obetingad anslutning till
traditionen som religiös sanning.
Träditorbatteri, ett genom framförliggande
verk från förstöring framifrån skyddat
batteri, avsett att beskjuta mellanrummen
mellan forten. T. är mycket använt i den
moderna befästningskonsten, bl. a. vid de senaste
franska befästningarna. L. af P.
TraducianiSm, filos., se K r e a t i n i s m.
Trælandsfoss, ett 25 m högt vattenfall i
Kvina, ö. om Flekkefjord, Vest-Agder fylke,
s. Norge. Träsliperi. Ax. S.
Træna, herred i Nordland fylke, Norge;
17,37 kvkm, 625 inv. (1930). Består
uteslutande av öar. De förnämsta öarna äro Husöy
och Sanna med fågelberget Trænstaven.
Traetta [-ä’ta], T o m m a s o, italiensk
tonsättare (1727—79). T:s opera »Farnace» (1751)
vann stort anseende, och han skrev för alla
Italiens större scener. 1758 blev T.
hovkapellmästare i Parma, övertog 1759
Ospedaletto-konservatoriet i Venezia och blev 1768
hovkompositör i Petersburg. Hans operor (ett
40-tal) tillhöra den samtida opera serians bästa
alster. — Biogr. av V. Capruzzi (1878). T. N.
Trafalga’r, Kap T., udde på Spaniens s. v.
kust, mellan Cädiz och Gibraltar sund, bekant
genom den ärofulla sjöseger, som engelske
amiralen Nelson (se d. o., sp. 875) där vann
21 okt. 1805. Jfr även Collingwood, C.
Trafik, samfärdsel, rörelsen på en färdväg,
förflyttning av människor och gods med olika
samfärdsmedel. — Trafikäbel, farbar. —
Trafika’nt, resande. -— Trafikera, nyttja
som färdväg; ombesörja samfärdseln på.
Trafik-a.-b. Grängesberg—Oxelösund, se
Grängesberg — Oxelösund.
Trafikavdelning, järnv., den del av
järn-vägsadministrationen, som omhänderhar
transportarbetet samt taxering och avgifter därför.
Trafikchef, tjänsteman vid järnväg el.
spårväg, som har befäl över trafikpersonalen och
närmast ansvarar för trafikens
upprätthållande. Vid vissa större privatbanor är titeln
trafikdirektör.
Trafikfyr, belysningsanordning, avsedd att
på gator, landsvägar o. a. trafikleder vägleda
kör- och gångtrafiken. T. består i allm. av
en fast pelare el. stativ i vägbanan med ett
därpå på måttlig höjd anbragt fast ljus el.
klippljus (vitt el. gult). Ljuset markerar, att
trafiken skall framgå på viss (i Sverige på
vänster) sida om fyren. T. placeras
företrädesvis i gatu- och vägkorsningar med livlig
trafikfrekvens el. där läget av någon
anledning erbjuder särskild risk vid passerande, så
att körfilernas banor lämpligen böra direkt
markeras. Ljuset är i regel elektriskt el. av
aga-typ. G. H-r.
Trafikförsäkring. Genom lag om t. å
motorfordon av 1929 stadgas, att ägare av
registrerat motorfordon är pliktig att å detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
