Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trassent - Trassera - Trasskolan - Trast - Trastamara - Trastevere - Trastfåglar - Trastfältet - Trastsläktet - Tratta - Tratten (anatomi) - Tratten - Trattmina - Trattoria - Trattskivling - Trau - Traube, Ludwig - Trauma - Traumaticin - Traumatisk - Traumatisk neuros - Traumatotropism - Traun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Trassent—Traun
566
Trasse’nt, se T r a s s e r a.
Trasséra, hand., utställa el. draga en växel
på någon. — Trassät, den på vilken en
växel är dragen. — T r a s s e’n t, den som
drager el. utställer växeln, utställare.
Trasskolan (sv. övers, av eng. ragged school),
skola för trasiga barn, fattigskola, en 1870
av folkskolläraren Johan Olof
Lindgren (1840—1910) i Stockholm inrättad skola
för fattiga gossar, som lämnats utan tillsyn
el. varit tilltalade för brott. Lärjungarna
fingo praktisk och folkskoleundervisning.
Länge understödd, av Stockholms stad och en
särskild förening, upphörde t. 1910 vid
barnavårdens omläggning. Fr. Sg.
Trast, zool., se Trastsläktet.
Trastama’ra, spansk dynasti, härstammande
från Henrik av T., som 1369 besteg
Kasti-liens tron (se Henrik, sp. 865). Den
utslocknade 1555. B. E-r.
Traste’vere, »på andra sidan Tevere
(Tibern)», stadsdel i Rom (R i o n e T.), se d. o.,
sp. 994 och karta.
Trastfåglar, Tu’rdidae, familj av fågelordn.
tättingar, omfattande nära 600 arter och
underarter från hela jorden. De utmärkas av
att tarserna även framtill äro klädda med en
lång hornskena. De svenska arterna äro i
regel flyttfåglar, som livnära sig av insekter,
några även av bär. I Sverige finnas trast-,
stenskvätte- och buskskv
ättsläkten a, rödstjärten, näktergalen,
blåhaken, rödhakesångaren och
strömstaren (se dessa ord). T. P.
Trastfältet, se Ko s o vo polje,
Serbien, sp. 691, och Serbiska
krigsskådeplatsen, sp. 696.
Trastsläktet, Tu’rdus, tillhör fam.
trastfåglar (se d. o.), vars största arter det omfattar.
De häcka vanl. i träd och bygga öppna bon.
L Sverige finnas följ, arter. Taltrasten
el. s å n g t r a s t e n, T. musicus, är ovan
oliv-brun, under vit el. vitgul med mörka, ovala
fläckar. Längd 22—24 cm. Den är allmän
över hela landet, vistas i barrskog, helst
granskog, och lever av insekter, på hösten även
av bär. Sin välljudande, omväxlande sång
låter den vanl. höra från en grantopp i
skymningen. Flyttfågel. Den kallas även vaka
och talltrast. Björktrasten el.
snöska t a n, T. pilaris, är ovan kastanjebrun
med grå hjässa och nacke, under ljust rostgul
med svarta fläckar. Längd 26—28 cm. Den
är allmän över hela landet och trivs bäst i
björkskog, där den häckar kolonivis. Den
sjunger ej men har ett skvattrande
varningsrop, liknande skatans. Den flyttar ej och
lever vintertiden av oxel- och rönnbär. R ö
d-vingetrasten, T. iliacus, liknar
taltrasten men är mindre och har roströda sidor.
Den förekommer huvudsaki. i fjälltrakterna.
Flyttfågel. Den är taltrasten underlägsen som
sångare. Dubbeltrasten, T. viscivorus,
är ovan brungrå, under gulvit med svarta,
tvärställda fläckar. Den är den största arten
av t., 28—30 cm lång, och förekommer, ehuru
ej allmänt, i skogsdungar och barrskogar i
större delen av landet. Är flyttfågel men
övervintrar ofta. Koltrasten, T. merula, är
helsvart, hanen har gul näbb, honan, vars
färg stöter i brunt, brun näbb. Längd 26—29
cm. Den är en livlig fågel, som gärna vistas
Taltrast, Turdus musicus.
i människors närhet, och förekommer allmänt
upp till Lappland. Liksom rödvingetrasten
bygger den bo i buskar, övriga arter (utom
följ.) i träd. Sången är mjuk och melodisk.
Är flyttfågel men övervintrar i rätt stor
utsträckning; den härjar ofta glupskt i
trädgårdar. Ringtrasten, T. torquatus, är
brunsvart med en stor, halvmånformig, vit
fläck på bröstet. Längd 27—29 cm. Den
förekommer dels i fjällen, dels i Bohuslän och
Halland och bygger vanl. bo på marken.
Sången är välljudande. Flyttfågel. T. P.
Tra’tta, it., hand., dragen (trasserad) växel.
Jfr Trasséra och Växel.
Tratten, anat., se Hjärna, sp. 1101.
Tratten, populärt namn på ordenssamfundet
S. H. T. (se d. o.).
Trattmina, krigsv., se M i n s t r i d.
Trattoria
tåri’al, it., restaurang.
Trattskivling, Clito’cybe, släkte av fam.
Agaricaceae bland hymenomyceterna, [-kännetecknat av vitt sporpulver och på den
centrala. fibrösa och ringlösa foten nedlöpande,
ej urnupna skivor. Flera arter äro
förträffliga matsvampar, särskilt jättetrattskivlingen
(C. gigantea) och pudrade trattskivlingen (C.
nebularis). Jfr färgpl. 1—2 vid art. S v a
m-p a r. Th. Lfs.
Trau, stad i Dalmatien, se T r o g i r.
Traifbe, L u d w i g. tysk kliniker (1818—
76), prof, i Berlin 1872, en av grundarna av
den experimentella terapien. Viktiga bidrag
lämnade han till vagus’ inverkan på
andningen. kvävning, feber, digitalisverkan samt
sambandet mellan hjärt- och njursjukdomar. Ljd.
Träü’ma, grek., »sår», »skada»; genom
direkt yttre våld orsakad skada på organismen;
ett skadligt inflytande i allm. (t. ex.
ljustrauma: bländning av ögat; psykiskt
t.: häftig sorg, skräck o. s. v.).
Tråumaticln, en lösning av 1 d. guttaperka
i 9 dir kloroform, brun vätska, som med
en pensel hastigt utbredes på en hudyta, som
man önskar täcka, varvid kloroformen raskt
avdunstar och lämnar en tunn
guttaperka-hinna. T. brukas för att täcka och fasthålla
små förband o. dyl. C. G. S.
Traumatisk, förorsakad av trauma (se d. o.).
Traumatisk neurös, se N e u r o s.
Tråumatotropi’sm, bot., se
Retnings-fysiologi, sp. 680.
Tråun, högerbiflod till Donau i övre
Österrike, upprinner i Totes Gebirge, genomflyter
Hallstätter See och Traunsee (se d. o.) i
Salz-kammergut och utmynnar nedanför Linz;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
