Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre rosor, Johan Turesson - Tre rosor, Ture Jönsson - Treschow, Niels - Tres faciunt collegium - Treskiftesbruk, Tredingsbruk - Treskiftesböter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Tre rosor, T. J.—Treskiftesböter
584
härvid framför allt på det militära området.
Under grevefejden var han den egentlige
befälhavaren för de svenska trupperna och vann
vid Hälsingborg en avgörande seger i jan.
1535. Även i Dackefejden ådagalade han
krigisk duglighet. Han var över huvud en av
konung Gustavs bästa och trognaste tjänare;
i faderns upprorsförsök 1529 tog han ingen
del. Sedan 1527 var han g. m. Sten Sture
d. y:s änka, Kristina Gyllenstierna. G. C-n.
Tre rosor, Ture Jönsson,
rikshovmästa-re (1470-talet—1532); jfr släktart. Inträdde i
det politiska livet som deltagare i den
stor-mannasammansvärjning mot Sten Sture d. ä.,
som ledde till konung Hans’ tronbestigning
1497. Av denne inkallad i riksrådet, ställde
han sig vid utbrottet av den nationella
resningen 1501 på unionskonungens sida och
biträdde drottning Kristina vid försvaret av
Stockholms slott till dess fall i maj 1502.
Därefter försonade han sig med Sten Sture
och uppsade Hans tro och huldhet; hans
kusin Knut Alvssons (se d. o.) olycksöde bidrog
att göra slut på hans konungskhet. Till Sten
Stures efterträdare i riksföreståndarskapet,
Svante Nilsson Sture, stod han i regel i
mycket gott förhållande. Icke heller under Sten
Sture d. y:s regering skilde han sig från det
nationella partiet; i likhet med sin vän Hans
Brask ogillade han dock herr Stens stränga
åtgärder mot Gustav Trolle. Sedan Sten
Sture dött i febr. 1520, uppmanades Ture
Jönsson av Kristina Gyllenstierna att träda
i spetsen för försvarskampen mot den
danska invasionen men avböjde, emedan han
misströstade om framgång, och blev efter
Stockholms fall i sept. s. å. helt Kristian II :s
man. I fortsättningen visade han denne sin
tjänstvillighet genom att tillfångataga de
småländska Sturevännerna Per och Lindorm
Ribbing, som därefter (jan. 1521) med livet
fingo plikta för sin trohet mot den
fosterländska saken. Under Gustav Vasas
befrielsekrig var han emellertid den förste av
riksrådets medlemmar, som avföll från Kristian
II (juni 1521), och det förtroende han efter
hand tillvann sig hos Gustav medförde, att
han efter dennes val till konung 1523
utnämndes till rikshovmästare och därmed till rikets
högste dignitär nedom tronen. I det följande
kommo hans öden att bestämmas av den
hängivenhet för påvekyrkan, som utmärkte
honom under hela hans levnad. På riksdagen i
Västerås 1527 sökte han som ridderskapets
talman förgäves avvärja de från påvekyrklig
synpunkt förgripliga besluten, och då han
1529 i den gamla trons namn höjde
upprorsfanan mot konung Gustav (det s. k.
västgöta-upproret), misslyckades han och måste gå i
landsflykt. Efter ett års vistelse i Danmark
begav han sig till Nederländerna, där han
förenade sig med Kristian II i hopp om att
denne, om han återvann sina kronor, skulle
nedslå reformationsrörelsen i Norden. Han
åtföljde Kristian på erövringståget till Norge
1531 och blev, troligen på dennes egen
befallning, avlivad i Kungälv. G. C-n.
Treschow [trä’skau], N i e 1 s, norsk filosof
(1751—1833). Tog magistergraden i
Köpenhamn 1774, blev s. å. konrektor i Trondheim,
1780 rektor i Helsingör, 1789 i Oslo och 1803
prof, i filosofi i Köpenhamn. Där verkade
T. ett årtionde och insattes i den kommission,
som skulle förbereda upprättandet av ett
univ. i Norge. Då detta kom till stånd,
utnämndes han 1812 till prof, vid detsamma
och fick 1814 plats i
kommissionen för
ordnandet av det norska [-undervisningsväsendet.-]
{+undervisningsväsen-
det.+} På uppmaning av
prinsen-regenten
utarbetade han ett utkast
till norsk grundlag.
T. blev medlem av det
urtima stortinget och
ordf, i det utskott,
som ledde
underhandlingarna med de
svenska kommissarierna.
18 nov. 1814—28 juni
1825 var han statsråd och chef för
kyrko-och undervisningsdep. Han var prokansler för
univ. 1823—28. — T. är Nordens förste
empi-riske psykolog. Han skrev bl. a. avh. »Gives
der noget begreb eller nogen idee om enslige
ting?» (i Norske Videnskapers Selskaps
Skrifter 1807—08). I strid mot den spekulativa
filosofiens benägenhet att röra sig endast med
abstrakta begrepp och fatta de individuella
fenomenen som ofullkomliga uttryck för dessa
framhåller T., att det finnes mera i det
individuella föremålet än i något
allmänbegrepp. I verkligheten finnas endast
individer, och våra allmänbegrepp äro blott
hjälpmedel för att lära känna dessa. Utan
kännedom om Lamarcks ung. vid samma tid
framställda kritik av artbegreppen uttalar även T.
tvivel om dessas objektivitet och om i naturen
givna fasta gränser mellan arterna. I
»Elementer til historiens philosophie» (1811)
utdrar han härav följderna genom att antaga
arternas utveckling ur varandra. Sina åsikter
om Guds väsen och hans förhållande till
världen utvecklar T. i »Om Gud, idee- og
sandse-verdenen» (3 bd, 1831—32) och
»Christendom-mens aand» (1828). Hans föreläsningar om
Kants filosofi utgåvos 1798. T. utgav även bl. a.
»Lovgivningsprincipier» (3 bd, 1820—23), och
efter hans död utgavs »Om Norges grundlov»
(1834). — Jfr H. Höffding, »Danske filosofer»
(1909), och A. H. Winsnes, »N. T. En
opdra-ger til menneskelighet» (1927). S-e.*
Tres fa’ciunt collègium, lat., »tre utgöra ett
kollegium»; enl. romersk rätt måste en
förening ha minst tre led. för att vara rättsgill.
Treskiftesbruk, Tredingsbruk,
urgammalt brukningssätt, vid vilket åkern var
delad i tre skiften, av vilka ett trädades och
de två övriga buro mognande säd, vanl.
höstsäd närmast efter trädet och därefter vårsäd.
Vid medeltidens slut var t. det allmännaste
brukningssättet i större delen av Europa. Det
avskaffades först mot 1700-talets slut. I stora
delar av Sverige förekom det dock längre,
men man övergick småningom till
växtföljder, vari foderodling ingick. H. J. Dft.
Treskiftesböter, böter, som fördelas lika
mellan kronan, häradet eller staden och
måls-äganden (rättegångsbalken kap. 32 § 1).
Denna fördelning, som i äldre rätt var den
vanliga, förekommer numera endast
undantagsvis. Numera tillfalla böter i regel kronan
allena (strafflagen kap. 2 § 8). V. Sgn.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
