Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tress - Trestegshopp - Trestena - Tretjakovgalleriet - Trettionio artiklarna - Trettio tyrannerna - Trettioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Tress—Trettioåriga kriget
586
Tress (fr. tresse), platt fläta av smala
sil-kes- el. hårsnodder, guld- el. silvertrådar.
Trestegshopp, idrottsgren, tillhörande den
fria idrotten (jfr Idrott). T., eg. två steg
och ett hopp, utföres med ansats.
Avsatssteget får tas på eller före en avsatsplanka
såsom vid vanligt längdhopp, därefter göres
ett mellansteg och slutligen ett vanligt
längdhopp. Hopplängden mätes från
avsatsplankans yttersta kant vinkelrätt till det
närmaste ställe, där någon del av den
tävlandes kropp berört marken. — T. har fr.o.m. 1900
varit upptaget på programmet för svenska
mästerskapstävlingarna. Om svenska insatser
i t. vid olympiska spelen se tabell vid d. o.
Svenska rekord: 1906 13,23 m, N.
Niel-son; 19 0 7 1 3,63 m, K. Frycksdahl; 19 0 8 1 3,72 m, G.
Nordén; 1909 14,12 m, G. Nordén; 1912 14,76 m, G.
Lindblom; 1915 14,77 m, I. Sahlin; 1918 14,92 m, F.
Jansson; 19 2 0 1 5,09 m, F. Jansson; 1931 15,13 m,
E. Svensson; 19 3 2 1 5,32 m, E. Svensson. —
Världs-r ek ord- 1909 15,51 m, D. F. Ahearn, U. S. A.;
1924 15,62 m, A. W. Winter, Australien; 1932 15,72
m, Chuhei Nambu, Japan.
Ä.S-n.
Trestena, se Trästena.
Tretjakovgalleriet [-kå’f-], museum i Moskva
(se d. o., sp. 357 f.), grundlagt av köpmannen
P. M. Tretjakov (1832—98), 1892 skänkt
till staden Moskva.
Trettionio artiklarna (eng. The artides of
religion), den engelska episkopalkyrkans
bekännelseskrift, utgöra en revision av de under
Edvard VI av ärkebiskop Cranmer och biskop
Ridley författade »fyrtiotvå artiklarna», vilka
till stor del byggde på Augsburgska
bekännelsen. T. vunno kyrkligt erkännande 1562
och antogos formligen av parlamentet 1571.
T. hålla en medelväg å ena sidan mellan
lutersk och reformert åskådning, å andra
sidan mellan katolicism och protestantism. Jfr
England, sp. 842, och Episkopalkyrkan,
sp. 924. — Litt.: Monogr. av B. J. Kidd (2 bd,
1899) och E. J. Bicknell (2 :a uppl. 1925). Hg Pl.
Trettio tyrannerna, se Grekland, sp. 1030.
Trettioåriga kriget (1618—48) avslutade
den av reformationen och motreformationen
framkallade religiösa och politiska
omvälvningen i Europa. Efter bildandet av
Evangeliska unionen (se d. o.; 1608) och
Katolska ligan (1609; se L i g a 4)
avvärjdes ett krigsutbrott genom eftergifter för
de protestantiska ständerna i Böhmen 1609
(se Böhmen, sp. 420) och Henrik IV :s mord
1610. Men krisen utbröt i stället våren 1618
i Böhmen, som skilde sig från habsburgska
väldet och 1619 valde unionens ledare Fredrik
V av Pfalz till konung (se Böhmen, sp. 421).
Kriget omfattar följ, skeden:
1. Det bömisk-pfalziska kriget
(1618—22). Bömarna hotade i juni och nov.
1619 Wien, sista gången i förbund med
Beth-len Gäbor av Siebenbürgen. Kejsar Ferdinand
fann emellertid stöd hos den katolska ligans
ledare, Maximilian av Bayern. Bömarna blevo
i grund slagna på Vita berget 8 nov. (n. st.)
1620, Fredrik förjagades, unionen upplöstes,
och Bethlen Gäbor slöt fred 1622. Böhmen
införlivades med de habsburgska arvländerna,
och protestantismen utrotades i dessa. Ligans
general Tilly ryckte in i Fredriks arvländer.
Av dennes anhängare undkommo emellertid
Ernst av Mansfeld och Kristian av Halber-
stadt med sina trupper till Nederländerna.
Maximilian belönades med de pfalziska
länderna och kurvärdigheten.
2. Det nedersachsisk-danska kriget
(1622—30) inleddes med att Mansfeld och
Kristian av Halberstadt togo kvarter i n. v.
Tyskland (1622/23), vilket lockade Tilly dit.
Kristian av Halberstadt blev slagen vid
Stadt-lohn (juli 1623), Mansfeld tvangs att upplösa
sin armé (jan. 1624). Fredrik V:s svärfader,
Jakob av England, som förgäves sökt bana
väg för en uppgörelse genom en prononcerat
spanskvänlig politik, hade emellertid 1623
slutit förbund med Frankrike, där Richeiieu
1624 kom till makten och inledde en energisk
antihabsburgsk politik. Till förbundet
anslöto sig (juni 1624) även Nederländerna. De
förbundna sökte nu driva fram Sverige och
Danmark, som båda hade stora intressen att
bevaka. Sveriges öde var genom kampen mot
Vasadynastiens polska gren oupplösligt
förenat med den protestantiska saken, och en
samverkan med västmakterna lovade det länge
eftersträvade allianssystem, som bäst kunde
trygga mot den danska grannen. Därtill kom,
att Gustav Adolf kände sig kallad att lösa
sin tids stora fråga. Helst hade han
förvandlat Sveriges polska krig till en stor
samfälld diversion, som skulle ha dragit
uppmärksamheten från Nederländerna och Tyskland
och i ett slag tryggat protestantismen i både
v. och ö. Men då denna plan ej vann anklang,
förklarade han sig beredd att ingripa direkt
i Tyskland. Han förekoms likväl av Danmark,
vars konung, Kristian IV, med mera
begränsade syften och anspråk var en bekvämare
bundsförvant. I sin iver försummade Kristian
IV emellertid de diplomatiska
förberedelserna. Sverige vände sig österut, och
Frankrike absorberades av hugenottkrigen och den
därmed sammanhängande brytningen med
England. Endast England, Holland och
Danmark undertecknade i dec. 1625 i Haag det
fördrag, som slutligt organiserade den
anti-katolska koalitionen.
Kristian IV hade under tiden besatt
Elbe-och Weserlinjerna; därjämte intog den ånyo
uppdykande Mansfeld en framskjuten
ställning vid Elbe på hans vänstra flygel. Tilly
stängde emellertid hans väg i s., och från s. ö.
framryckte den av Wallenstein
nyorganise-rade kejserliga fälthären. Wallenstein slog
Mansfeld vid Dessau (april 1626) och följde
honom, då han med resterna av sin armé
skyndade att möta Bethlen Gäbor, som ånyo
gripit tillfället men ej heller nu höll ut
(fred dec. 1626). Mansfelds armé, som efter
dennes död (nov. 1626) återvände till
Tyskland, blev ett lätt byte för Wallenstein (1627).
Under tiden hade Tilly tillfogat Kristian IV
det avgörande nederlaget vid Lutter am
Ba-remberge (aug. 1626). Medan Tilly besatte
Nordvästtyskland, översvämmade Wallenstein
1627 Schleswig-Holstein, Jylland,
Mecklenburg och Pommern, upptog den länge
diskuterade planen att vid Östersjön skapa en
katolsk flottbas samt började 1628 belägra
Stral-sund. Själv belönades han med Mecklenburg
(1628). I detta läge ingrep Gustav Adolf, som
1626 flyttat sitt polska krig till Preussen och
därigenom närmat sig den tyska
krigsskådeplatsen (förbund med Danmark, undsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
