Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåriga kriget - Trettondagen el. Trettondedag jul - Trettontalet - Tretåig hackspett - Tretåig mås - Treub, Marie Willem Frederik - Treub, Melchior - Treudd - Treuga Dei - Treurenberg bay - Trevare - Trevelyan, Charles Philips
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Trettondagen—Trevelyan, Ch. Ph.
590
och beredde sig att fortsätta belägringen
under pfalzgreven Karl Gustav, som utsänts för
att avlösa Wrangel. Underrättelsen, att fred
äntligen slutits (14 okt. 1648; se
Westfaliska freden), avbröt emellertid
krigsföretagen.
Av den utomordentligt rikhaltiga litt. om
t. må anföras: A. Gindely, »Geschichte des
dreissigjährigen Krieges» (3 bd, 1882—84);
O. Klopp, »Der dreissigjahrige Krieg bis zum
Tode Gustav Adolfs 1632», 1—3: 1—2 (1891
—96; med katolsk tendens); M. Ritter,
»Deutsche Geschichte im Zeitalter der
Gegenrefor-mation und des dreissigjährigen Krieges» (3
bd, 1889—1908); W. Platzhoff, »Geschichte
des europäischen Staatensystems 1559—1660»
(1928); K. Brandi, »Deutsche Reformation und
Gegenreformation», bd 2 (1930); H.
Alm-quist i »Svenska folkets historia», 2 (1916);
G. Wittrock i »Sveriges historia», 6 (1927);
J. Paul, »Gustav Adolf» (3 bd, 1927—32);
»Gustaf II Adolf, Minnesskrift utarbetad
inom Generalstabens krigshistoriska
avdelning» (1932). — Rörande Danmarks roll i
kriget se D. Schäfer, »Geschichte von
Däne-mark», 5 (1902). Rörande Gustav II Adolf
och det tyska kriget se vid Gustav, sp.
43, anf. litt. Tiden närmast efter Gustav II
Adolfs död behandla, frånsett
Wallenstein-forskningen, främst W. Struck, »Johann Georg
und Oxenstierna» (1899; för tiden 1632—35),
och J. Kretzschmar, »Der Heilbronner Bund»
(3 bd, 1922). Jfr även G. Björlin, »Johan
Ba-nér» (3 bd, 1908—10), P. Sörensson, »Krisen
vid de svenska arméerna i Tyskland efter
Banérs död» (1931), och B. Steckzén, »Karl
Gustaf Wrangels fälttåg 1646—1647» (1920).
De svenska arméernas stora slag behandlas
monografiskt i inledningsbandet till »Karl
XII på slagfältet», utg. av Generalstabens
krigshistoriska avd. (1918). Krigskonstens
tekniska förutsättningar belysas av G. B. C:son
Barkman, »Gustaf II Adolfs
regementsorganisation» (1931), samt P. Sörensson i Scandia
1931—32. B. B-s.
Trettondagen el. Trettondedag jul,
den trettonde dagen efter juldagen, d. v. s.
6 jan. T., som avslutar julhögtiden, hette
urspr. epifaniadagen och firades tidigare,
liksom ännu sker i ortodoxa kyrkan, till minne
av Kristi dop. Snart förbands därmed
minnet av hans uppenbarelse (»epifani») för
hed-navärlden, representerad av de tre vise
männen el. de »heliga tre konungar» (därav
dagens forna svenska namn: heliga tre
konungars dag). Under medeltiden blev t. i
Västerlandet uteslutande helgad åt detta senare
minne, vilket ännu är fallet i rom.-kat. och
luterska kyrkan, där t. betraktas som
mis-sionsdag. Hg Pl.
Under medeltiden uppfördes på t. i kyrkan
av präster ett skådespel, som behandlade
händelserna vid Jesu födelse; i kyrkans tak
upphängdes en illuminerad stjärna,
Betlehems-stjärnan. I slutet av medeltiden övertogos
dessa skådespel av lekmän och uppfördes
utanför kyrkan. Till Norden kom tretton
-dagsspelet säkert genom skolans förmedling;
på vissa håll var det under reformationstiden
ett privilegium för gossarna i latinskolan,
vilka vid jultiden gingo från hus till hus,
föredrogo sånger och till lön fingo gåvor till sitt
uppehälle. Dessa s. k. stjärngossar ha ännu
inte helt försvunnit. En av dem bär
stjärnan, en är maskerad som Judas, tre, av vilka
en vanl. har svärtat ansikte, emedan han
föreställer en morian, äro de tre heliga
konungarna. Ibland tillfogas Herodes och
He-rodes’ dräng. I äldre uppteckningar
förekomma även Josef och Maria med barnet. Jfr
Jul, sp. 1255. — Litt.: M. P:n Nilsson, »Arets
folkliga fester» (1915). M. PnN-n.
Trettontalet, se Talsymbolik.
Tretåig hackspett, zool., se
Hackspettar, sp. 234 och bild 4 på pl.
Tretåig mås, zool., se Måssläktet.
Treub [tröp], Marie Willem Fre d
e-r i k, holländsk socialvetenskapsman och
politiker (1858—1931), bror till M. T. 1896—1905
prof, i Amsterdam, ägnade sig T. sedan åt
politisk verksamhet i det
frisinnat-demokratiska partiets tjänst och var 1913—18
finansminister. Han grundläde 1900 och ledde
Hollands arbetsstatistiska byrå samt var en
stödje-pelare för den kooperativa rörelsen i
Nederländerna. T. skrev bl. a. »Het
wijsgeerig-eco-nomisch stelsel van Karl Marx» (2 bd, 1902—
03), ett av Marxlitteraturens yppersta verk,
och »Sociale vragen» (1904). (E. F. K. S-n.)
Treub [tröp], Melchior, holländsk
botanist (1851—1910), bror till M. W. F. T. Var
1880—1909 föreståndare för bot. trädgården
i Buitenzorg på Java, vilken under T:s
ledning utvecklades till
en världsberömd
anstalt för praktisk och
teoretisk botanisk
forskning samt 1905
ombildades till ett
jordbruksdeparte-
ment. Led. av sv.
Vet.-akad. (1895). T:s rika
vetenskapliga
produktion behandlar
embryologi, cellära och
apogami, kemisk
fysiologi, tropikväxternas ekologi samt pte-
ridofyternas byggnad och utveckling. Några
viktigare arbeten äro »Recherches sur les
Cyca-dées», 1—2 (1882—84), »Notes sur 1’embryon,
le sac embryonnaire et 1’ovule», 1—5 (1882—
84), »Études sur les Lycopodiacées», 1—8 (1884
—89), »Notice sur la nouvelle flore de
Kraka-tau» (1888) och »Nouvelles recherches sur le
röle de 1’acide cyanhydrique dans les plantes
vertes», 1—3 (1904—10). K. A.
Treudd, se P osei don.
Tréu’ga De’i, se Gudsfrid.
Treurenberg bay [trö’- -béi], n.—s. vik på n.
Västspetsbergen, bekant som övervintringsort
1899—1900 för den svenska avd. (under E.
Jäderin) av svensk-ryska
gradmätningsexpe-ditionen.
Trevare, zool., se Tentakler.
Trevelyan [triveTjon], Charles Philips,
engelsk politiker (f. 1870), son till G. O. T.
Var led. av underhuset 1899—1918 (liberal)
och 1922—31 (arbetarpartiet). T. blev 1908
parlamentssekr. i undervisningsministeriet
men avgick aug. 1914 som protest mot
ministären Asquiths krigspolitik. Han
motarbetade under följ, år krigspropagandan och
verkade för en samförståndsfred. Jan.—nov. 1924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
