Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trevelyan, Charles Philips - Trevelyan, George Macaulay - Trevelyan, sir George Otto - Trevi - Treviranus, Gottfried Reinhold (fysiolog) - Treviranus, Gottfried Reinhold (politiker) - Tre vise männen - Treviso, hertig av - Treviso (stad) - Trevithick, Richard - Tri- - Triad - Trialismen - Triandria - Triangel - Triangelmätning, Triangulering, Triangulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
Trevelyan, G. M.—Triangelmätning
592
var han undervisningsminister i MacDonalds
första ministär och övertog 1929 samma post
i dennes andra ministär. Han utträdde ur den
s. å., sedan ett av honom framlagt lagförslag
om den obligatoriska skoltidens höjande till
15 år förkastats. R. Sv-m.
Trevelyan [triveTjon], George M a c a
u-1 a y, engelsk historiker (f. 1876), son till
G. O. T. Blev 1927 prof, i Cambridge och har
utgivit en rad stilistiskt glänsande verk om
skilda epoker av Englands historia samt flera
studier över 1800-talets italienska
frihetsrörelse. T:s främsta arbete är »England under
queen Anne» (hittills 2 bd, 1931—32). En
översikt har han givit i »History of England»
(1926; sv. övers., 2 bd, 1931). R. Sv-m.
Trevelyan [triveTjen], sir George Otto,
engelsk politiker och historiker (1838—1928).
T. blev liberal led. av underhuset 1865 och
beklädde under de följ, årtiondena olika
ministerposter i
Glad-stones och Roseberys
ministärer, var bl. a.
minister för Irland
1882—84 och febr.—
mars 1886 minister för
Skottland men avgick
på grund av missnöje
med Gladstones
home-rule-politik, försonade
sig senare med
Glad-stone och var 1892
—95 ånyo minister
för Skottland. Som
historiker gjorde sig
T. främst känd genom sin ypperliga biogr.
över morbrodern Macaulay (2 bd, 1876) och
»History of the american revolution» (3 bd,
1899—1907). — Biogr. av G. M. Trevelyan
(1932). R. Sv-m.
Tre’vi, stad i it. prov. Perugia, vid
järnvägen Rom—Foligno; 4,566 inv. (1921).
Romansk dom (1000—1100-talet) och kyrkor
med märkliga konstverk, ss. kyrkan Madonna
delle Lagrime (1487). S. om T. kyrkan San
Salvatore (300-talet) med rester av antikt
Clitumnustempel. T. är det umbriska Trebia.
Treviränus, Gottfried Reinhold, tysk
fysiolog (1776—1837). Blev med. dr 1796 och
lektor i matematik och medicin vid
Gymnasium illustre i Bremen 1797. Led. av sv.
Vet.-akad. (1816). I »Biologie und Philosophie
der lebenden Natur für Naturforscher und
Aerzte» (6 bd, 1802—22) uttalar och
genomför T. descendenslärans grundtankar i full
klarhet. Han var den förste, som i mera
omfattande grad använde mikroskopet. R. T-dt.*
Treviränus, Gottfried Reinhold, tysk
politiker (f. 1891). T., som 1909—19 tillhörde
marinen och avancerade till kaptenlöjtnant,
blev 1924 led. av riksdagen som medlem av
tysknationella partiet, utträdde ur detta 1929,
grundade jan. 1930 Volkskonservative
Verei-nigung och medverkade juli s. å. vid
konservativa folkpartiets grundande. I det mars
1930 bildade kabinettet Brüning inträdde T.
som minister för de ockuperade områdena, och i
Brünings andra ministär okt. 1931—maj 1932
var han kommunikationsminister. R. Sv-m.
Tre vise männen, se Heliga tre
konungar.
TrevFso [-så], hertig av, se M o r t i e r.
Trevi’so [-så], stad i it. prov. T. (2,477 kvkm,
560,809 inv. 1931), landskapet Venezien, vid
Bottenigas förening med Sile, järnvägsknut
på linjen Udine—Venezia; 53,896 inv. (1931).
Biskopssäte. Väl bibehållen stadsmur,
intressanta byggnader, ss. domkyrkan San Pietro
(från 1100-talet) och kyrkan San Nicolö
(gotisk; 1300-talet). — T., antikens Tarvisium,
tillhörde på 1200-talet Ezzelino da Romano
(se d. o.) och från omkr. 1400 Venezia.
Trevithick [tre’vipik], Richard, engelsk
ingenjör och uppfinnare (1771—1833), se
Lokomotiv, sp. 147 och bild 2.
Tri-, i sammansättningar = tre-.
Triäd, tretal, trefald; jfr Egypten, sp.
374, och Talsymbolik.
TrialFsmen, se Frans Ferdinand.
Tria’ndria, bot., se Linnés
sexualsystem, sp. 1277.
Tria’ngel (av lat. tri-, tre-, och a’ngulus,
vinkel). 1. (Mat.) Figur, begränsad av tre
linjer. Ligga dessa i samma plan, kallas t.
plan. Bland plana t. äro de rätliniga de
viktigaste. En sådan t. kallas rät- el. t
rubb-vi n k 1 i g, om någon av dess vinklar är rät
el. trubbig, spetsvinklig, om alla
vinklar äro spetsiga. Äro två el. tre sidor lika
stora, kallas den 1 i k b e n t, resp. 1 i k s i d i g.
Summan av vinklarna i en plan t. är 180°,
dess yta är halva produkten av en sida (basen)
och höjden mot denna. Höjderna skära
varandra i samma punkt; detsamma gäller om
medianerna och om vinklarnas bisektriser. —
Bland icke plana t. äro de s f ä r i s k a t. (se
Sfärisk triangel) av stor betydelse. T. B.
2. (Mus.) Slaginstrument, bestående av en
i triangelform böjd stålstav, som anslås med
en liten metallstav. T. N.
Triangelmätning, Trianguléring, T r
i-angulatiön, metod att bestämma läget
av punkter på jordytan genom mätning av
vinklar, kombinerad med basmätning (se d. o.)
och ev. astronomiska ortbestämningar.
Metoden nyttjas dels för erhållande av
nödvändiga fixpunkter vid framställning av kartor,
dels för vetenskapliga ändamål (bestämmande
av jordens form) m. m. Fixpunktsbestämning
genom polygonmätning, d. v. s. direkt
mätning av avstånd och riktning från punkt till
punkt, är, då större noggrannhet fordras,
användbar endast vid uppmätning av små
områden och mellan på annat sätt bestämda
fixpunkter. Därför tillgripes t., som grundar sig
på att, om i en triangel en sidas längd och
två vinklar äro kända, de övriga elementen
i triangeln kunna beräknas. På för direkt
längdmätning lämpad terräng uppmätes
noggrant en baslinje av lämplig längd (vid
riks-trianguleringen i Sverige omkr. 6 km).
Basmätningen utföres numera allmänt med den
av svensken E. Jäderin (se d. o.) angivna
metoden medelst en basapparat, vars viktigaste
beståndsdelar äro strängar av invar (se d. o.),
som spännas med konstanta vikter och vilkas
längder vid denna spänning noggrant
bestämmas (etaloneras). Hänsyn tages till temp.,
höjddifferenser, basens höjd ö. h., strängarnas
längdförändringar m. m. Basmätningens
noggrannhet är tillfredsställande, om medelfelet
ej överstiger en milliondel av längden, men
mindre noggrannhet kan stundom räcka.
Med basen som utgångssida utlägges i
ter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
