Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tribus - Tribut - Triceps - Triceratops - Trichechidae, Trichechus - Trichera - Trichinella - Trichinopoly - Trichius - Trichocephalus - Trichocera - Trichodectes - Trichodesmium - Trichoglossinae, Trichoglossus - Tricholoma - Trichomonas - Trichophaga - Trichophyton - Trichoptera - Trichosanthes - Trichosurus - Trichotrachelidae - Trick - Tricktrack - Triclinium - Tricot, Tricotage - Trictrac - Tridacna - Tridentinska mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
el. det romerska folket. Som de äldsta t.
nämnas de s. k. stamtribus: Titienses,
R a m n e s och L u c e r e s, ur vilkas förening
den romerska staten skulle ha uppstått. Ovisst
är om namnen avse olika etnisk härstamning.
Enl. en forntida uppgift äro de av etruskiskt
ursprung. Ett annat slags t. voro de enl.
sägnen av konung Servius Tullius inrättade.
Han skulle för mantalsskrivningen ha uppdelat
stadens mark i 4 t. (t. urbanae), vartill kom
ett småningom växande antal lanttribus (t.
rusticae), vid första puniska krigets slut 31,
vilket antal sedan ej ökades. Medborgarna
skrevos i den t., där de besutto jord el. hade
bostad. Men som tillhörigheten till viss t.
gick i arv, blev den med tiden mer oberoende
av jordbesittning och bostad. T. urbanae
voro mindre ansedda såsom den icke
jordbe-sittande befolkningens t.; dit hänvisades i
allm. de frigivna, och dit kunde censorerna
flytta en medborgare, som väckt ogillande;
den så förflyttade miste ett viktigt politiskt
stöd. I medborgarens officiella beteckning
ingick namnet på hans t. På t. grundades
både comitia tributa och de reformerade
comi-tia centuriata (se Comitia). — Även
kolonier i provinserna inordnades i t. Men
tribus-inrättningen förlorade sin praktiska
betydelse, föll småningom i glömska och bevarades
blott i staden Rom som grund för utdelning
av spannmål m. m. till fattiga. E. St.
Tribüt, gärd, skatt; pålaga (som avkrävs
t. ex. ett besegrat land).
Tri’ceps, lat., »trehövdad», underarmens
sträckmuskel (se Människan, bild 4).
Trice’ratops, paleont., se Dinosaurier,
sp. 950—951 samt bild 9 på pl.
Trichéchidae, Trichèchus, zool., se V a
1-r o s s a r.
Trichèra, bot., se Väddväxter.
Trichinella, zool., se T r i k i n e r.
Trichinopoly [eng. uttal tritjinå’pali], stad
i britt.-ind. presidentskapet Madras,
Syd-indien, s. v. om staden Madras; 120,422
inv. (1921). Betydande handelscentrurn och
järnvägsknut; guldsmedshantverk,
textilindustri m. m. T:s på en hög klippa belägna
fästning är numera nedlagd. I T. har Sv. kyrkan
en missionsstation.
Tri’chius, zool., se Guldbaggar.
Trichoce’phalus, zool., se P i s k m a s k.
Tricho’cera, zool., se H a r k r a n k a r.
Trichode’ctes, zool., se Pälsätare.
Trichode’smium, bot., se Blågröna
alger, sp. 589, och Plankton, sp. 1067, 1069.
Trichoglo’ssinae, Trichoglo’ssus, zool., se
Papegojor, sp. 619 och 620.
Tricholöma, bot., se M u s s e r o n e r.
Trichomo’nas, zool., se Flagellater,
sp. 548.
Tricho’phaga, zool., se M a 1 f j ä r i 1 a r.
Tricho’phy ton, med., se Svampsjukdomar.
Tricho’ptera, zool., se Nattsländor,
Trichosa’nthes, bot., se Cucurbitaceae.
Trichosürus, zool., se P u n g d j u r, sp. 268.
Trichotrachèlidae, zool., se Nematoder.
Trick. 1. I kortspel varje taget stick över
sex. — 2. (Eng.; plur. tricks.) Knep, list.
Tricktrack, se Trictrac.
TricIInium, lat., fornitalisk anordning av
tre soffor kring ett matbord, vardera vanl.
med plats för tre pers, (jfr Pompeji, sp.
Tribut—Tridentinska mötet
600
1242). Bordet var från en sida tillgängligt
för betjäningen. T. betydde även matsal.
Tricot [-kå’], Tricotage [-kåtä’$], fr., se
Trikå.
Trictra’c, fr., ett gammalt slag av brädspel.
Trida’cna, zool., se Jättemussla.
Tridentinska mötet (lat. Conci’lium
triden-tlnum), vanl. Tridentinum, kallas det i
staden Trient (se T r e n t o) 1545—63 med
långvariga avbrott hållna motreformatoriska
kyrkomöte, som grundläde den rom.-kat.
kyrkans nuv. lära, författning och kult.
Alltsedan Luther 1518—20 vädjat från påven till
ett kyrkomöte, uppstod ständigt på olika håll
kravet på sammankallandet av ett allmänt
konsilium för att avgöra lärostridigheterna
och genomföra religiösa reformer. Det av Paul
III till Mantova 1537 utlysta kyrkomötet
inställdes och flyttades 1542 till Trient, där det
emellertid öppnades först 13 dec. 1545.
Under den första perioden (1545—49) fördes
presidiet av de påvliga legaterna del Monte,
Cervini och Pole, vilka utfärdade en
arbetsordning, enl. vilken den egentliga
tyngdpunkten låg hos de särskilda utskotten,
kongrega-tionerna, där ärendena behandlades för att
sedan avgöras i plenarsammanträden,
gene-ralkongregationerna. Man röstade icke
na-tionsvis utan per capita, varför italienarna
dominerade. Besluten (decreta) gällde 1)
läran och avfattades därvid i capita, utförligare
framställningar av de antagna dogmerna,
samt i canones, korta anatemata över
kätter-ska läror, 2) kyrkoförfattningen och syftade
till en inomkyrklig reformering. Dessa beslut
förkunnades högtidligt i domkyrkan vid
sessioner, inalles 25 st. Vid den fjärde
sessionen bestämdes om den heliga skrift, att
Vul-gataöversättningen (som även innehåller
apo-kryferna) är den enda riktiga, och
traditionen jämställdes med skriften som troskälla.
Vid den femte sessionen beslöts om
arvsynden, vid den sjätte om rättfärdiggörelsen och
vid den sjunde om sakramenten. Då trycket
från kejsaren blev besvärande, lyckades
legaterna få mötet flyttat till Bologna. Dit följde
icke de kejserliga prelaterna, och därmed
upphörde mötets verksamhet.
1551 inkallade emellertid Julius III, den
ovannämnde del Monte, åter mötet till Trient.
Därvid framträdde även utsända
representanter från de evangeliska ständerna. Genom
kurfurst Moritz’ tåg mot kejsaren upplöstes
mötet redan 1552. — 1562 började det av
Pius IV åter inkallade mötet sin tredje och
sista period. Tack vare kardinal Morone fingo
ärendena en snabb behandling. Vid 21 :a
sessionen beslöts om nattvardens utdelande
under en gestalt, vid den 22 :a om mässoffret,
vid den 23 :e om prästvigningen som
sakrament och vid den sista (25 :e) om skärseld,
helgondyrkan och avlat. 4 dec. 1563 avslöts
mötet under uttalande av ett anatema över
alla kättare, och 26 jan. 1564 sanktionerades
besluten av Pius IV genom bullan
»Benedic-tus Deus». Påven utgav 1564 »Decreta et
canones concilii Tridentini» och »Professio
fidei Tridentinae», som är romerska kyrkans
bekännelseskrift, samt »Index librorum
prohi-bitorum» (se d. o.). På grundval av T:s beslut
utgåvos 1566 »Catechismus romanus», 1568
»Breviarium romanum» och 1570 »Missale ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
