Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trier (stad) - Trier, Herman Martin - Trieste - Triesteved - Triewald, Mårten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Trier—Triewald, M.
604
matforskning m. m. Metall-, läder- och
tobaks-industri, vintillv., handel med vin, trä,
jordbruksprodukter m. m. — T., en huvudort för
de galliska trevererna, anlades såsom romersk
stad trol. av kejsar Augustus (Augusta
tre-verorum) och var redan kring mitten av l:a
årh. en rik stad, vars invånarantal
uppskattats till 50,000—60,000 pers. Omkr. 286—400
var T. ofta residens för romerska kejsare och
på Konstantin I:s tid en av rikets fyra
huvudstäder. Plundrat av Attila 451, erövrades
T. sedermera av frankerna, förenades med
Austrasien och kom 870 till Tyskland. T. var
från 800-talet huvudstad i ett
ärkebiskops-stift, som sedan 1257 var andligt
kurfursten-döme och 1803 sekulariserades. 1794—1814
tillhörde T. Frankrike, och 1918—30 hölls
staden besatt av amerikanska och franska
trupper. — Litt.: D. Krencker, »Das römische T.»
(1923); G. Kentenich, »Geschichte der Stadt
T.» (1915). M.;Å. S-n.
Tri’er, Herman Martin, dansk pedagog
och politiker (1845—1925), av judisk släkt.
Blev fil. kand. 1863
och var verksam som
lärare. T. slöt sig till
den radikala vänstern
och arbetade för
upplysning och förbättrad
folkundervisning. Han
satt länge i
folke-tinget (ordf. 1901—
10), 1910 blev han
kungavald
landstingsman, 1918 folkvald.
1898—1907 var T. ordf,
i Köpenhamns
borger-repræsentation. Han
utgav bl. a. »Pædagogiske tids- og
strids-spörgsmaal» (3 bd, 1892—93). P. E-t.
Trieste [triä’-], ty. Triest, sloven. Trst,
huvudstad i ital. prov. T. (1,231 kvkm, 348,494
inv. 1931), med vackert, terrasserat läge på
Karstplatån vid Triesteviken i n. ö. delen av
Adriatiska havet; 249,574 inv. (1931), därav
omkr. 25,000 slovener. Biskopssäte. Flyghamn.
T. består av en äldre, oregelbunden stadsdel
kring det på en höjd (79 m ö. h.) belägna
kastellet (1500-talet; nu kasern) och nyare
stadsdelar n. och ö. därom. Från Börstorget
leder huvudgatan Corso Vittorio Emanuele III
till Piazza Goldoni, varifrån en tunnel un-
Utsikt över hamnen i Trieste.
Piazza dell’ Unitå i Trieste.
der kastellhöjden för till de s. stadsdelarna.
Stadens v. del upptages av den utmärkta, av
österrikarna med stora kostnader anlagda
hamnen, bestående av frihamnen, gamla
hamnen, från vilken Canal grande
(segelfartygs-hamn) leder in i staden, samt den nyaste
delen, Porto duca d’Aosta (67 har). T:s centrum
är den vackra Piazza dell’ Unitä vid gamla
hamnen, omgiven av prefektur, rådhus och
affärspalats. I närheten ligger Teatro Verdi
och s. om piazzan det pittoreska fisktorget.
Av kyrkor må nämnas jesuitkyrkan Santa
Maria Maggiore och katedralen, San Giusto, en
medeltida basilika, byggd på resterna av ett
romerskt tempel. Staden har börs, sevärda
museer, bl. a. för målarkonst (Museo Revoltella),
univ. för ekonomiska och kommersiella
studier, geofysiskt-oceanografiskt
forskningsinstitut m. m. T. är Adriatiska havets mest
betydande handels- och hamnstad med livlig
industri, säte för Lloyd Triestino I hamnen
anlände 1930 16,871 fartyg om 4,9 mill. ton.
Av importen märkas särskilt stenkol (från
Storbritannien), mineral, spannmål, oljefrön
m. m.; export mest på Levanten. Stora
skeppsvarv (även örlogsvarv), maskinindustri,
oljeraffinaderier, bryggerier, tvålfabriker. — N. v.
om T. ligger Miramar (se d. o.). — T,
romarnas Tergeste, gr. på 100-talet f. Kr., blev
på 500-talet biskopsstift, gav sig 1382 under
Österrike, som det sedan tillhörde utom 1797
—1805, då fransmännen innehade det, och
1809—13, då det tillhörde Illyriska
provinserna. T. blev 1849 riksstad och 1867 jämte
kringliggande område ett eget kronland. 1919
avträddes det till Italien. — Litt.: G. Caprin,
»T.» (2:a uppl. 1924); A. Tamaro, »Storia di
T.» (2 bd, s. å.). M.;Ä. S-n.
Trie’steved, bot., se C e 11 i s.
Triewald [tri’v-], Mårten, mekaniker (1691
—1747), bror till S. T. Ägnade sig åt handel,
kom till London och fick 1716 en
inspektors-plats vid
stenkolsgruvor i Newcastle. T.
studerade där
mekanik och undersökte
»eldmaskinerna»
(ångmaskinen) samt
förbättrade i åtskilligt
dessas konstruktion.
Han återvände till
Sverige 1726 och
byggde vid Dannemora en
»eld- och luftmaskin»
för länshållning i
gruvor, den första ång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
