Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tripoliskriget - Tripolitania - Tripolitsa - Tripoljekulturen - Trippel - Trippelallians - Trippelententen - Trips - Triptolemos - Tripton - Triptykon, Triptyk - Tripura - Trirem - Trisackarider - Trisectio anguli - Trisetum - Triskele - Trismegistos - Trissino, Giovanni Giorgio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tripoliskriget—Trissino
620
619
Tripoliskriget kallas det erövringskrig
Italien 1911—12 förde mot Turkiet för att vinna
dess båda nordafrikanska provinser Tripolis
ocb Bengasi (Kyrenaika). Ett italienskt
ultimatum (27 sept. 1911) uppfordrade sultanen att
medge italiensk ockupation av de båda
provinserna. Sedan fristen för svarets avgivande
utlupit, förklarade Italien Turkiet krig (29
sept.). Staden Tripolis besattes 5 okt.,
Bengasi 20 okt., Homs 21 okt. En turkisk-arabisk
framstöt 27 okt.—12 nov. nödgade italienarna
att draga sina linjer tillbaka till Tripolis’
förstäder. De framsteg ockupationen gjorde
vid offensiven 1912 voro små, varför
militära operationer till sjöss företogos mot
andra delar av det turkiska riket. Italiens
besittning av sjöherraväldet betog Turkiet
utsikten att undsätta Tripolis och Bengasi,
som italienarna redan 5 nov. 1911
förklarat annekterade. Fred slöts i Ouchy 15 okt.
(ofta kallad freden i Lausanne). Italien
genomdrev en förklaring av sultanen till
befolkningen i prov. Tripolis och Bengasi om
beviljande åt provinserna av »oinskränkt
autonomi», de turkiska trupperna och civila
ämbetsmännen återkallades från de sålunda
faktiskt, fastän ej formellt, avträdda
områdena. Italien lovade hemkalla sina trupper
från de ockuperade öarna i Egeiska havet.
Rhodos och Tolvöarna stannade dock kvar i
Italiens besittning.
Litt.: G. Ramaciotti, »Tripoli, a narrative
of the principal engagements of the
italian-turkish war» (1912); H. G. K. von dem
Borne, »Der italienisch-türkische Krieg» (2
bd, s. å.). V. S-g.*
Tripolita’nia, officiellt italienskt namn på
nordafrikanska kolonien Tripolis (se d. o.).
Tripolitsa’, se Tripolis 4.
Tripoliekulturen I-på’-], arkeol., se R y s
s-1 a n d, sp. 1334.
Tri’ppel, geol., tekn., se Polerskiffer.
Trippelallians, namn på olika förbund
mellan tre stater. 1. Förbund 1668 mellan
England, Holland och Sverige, riktat mot Ludvig
XIV av Frankrike (jfr T e m p 1 e, sir W.).
2. Ett förbund mellan Tyskland,
österrike-Ungern och Italien 1882—1915. Grundvalen
för t. utgjorde 1879 års tysk-österrikiska
förbund (se Tyskland, historia). Till detta
sökte Italien på inrådan främst av sin
ambassadör i Wien, greve Robilant, anknytning
till följd av det inre osäkerhetstillståndet men
också på grund av den stigande motsättningen
mot Frankrike, i hög grad skärpt genom den
franska ockupationen av Tunis 1881.
Bis-marck var till en början icke särdeles
gynnsamt stämd mot de italienska trevarna
men svängde om, och 20 maj 1882 ingicks t.
Denna var ett defensivförbund, gällande för
fem år. Österrike och Tyskland förpliktade
sig att bistå Italien, om det utan provokation
angreps av Frankrike. Samma förpliktelse
ålåg Italien vid ett oprovocerat franskt
angrepp på Tyskland. I fall av ett ryskt
angrepp på Österrike var det däremot endast
skyldigt att iakttaga välvillig neutralitet.
Angreps någon av de fördragsslutande
makterna av en el. flera stormakter, inträdde
casus foederis för alla tre. T., som 1883
utvidgades genom ett förbund mellan Österrike
och Rumänien, vilket Tyskland och senare
också Italien biträdde, förnyades 1887, 1891,
1902 och 1912 med preciserande av ömsesidiga
förbundsplikter — främst till Italiens
förmån — visavi Balkan och Medelhavet.
Österrike och Italien skulle verka för
upprätthållandet av status quo på Balkan och på »de
ottomanska kusterna och öarna i Adriatiska
och Egeiska haven». Tyskland förpliktade
sig att med all makt bistå Italien, om
Frankrike sökte utsträcka sin makt i Nordafrika och
Italien såg sig tvunget att inskrida mot
Frankrike. T. spelade i Bismarcks allianssystem
icke fullt samma betydelsefulla roll som de
fördrag det supplerade, trekejsarförbundet,
tysk-österrikiska förbundet och
återförsäk-ringsfördraget. Sedan det sistnämnda fått
förfalla, fick t. för »den nya kursens» män
ett betydligt ökat värde, och den kom efter
hand att framstå som den egentliga
motvikten mot — i viss mån även förebilden för —
trippelententen mellan England, Frankrike
och Ryssland. Italiens efter hand tydligt
visade önskan att anknyta till västmakterna
underminerade likväl t:s bestånd. Dess
definitiva sprängning skedde genom den
italienska krigsförklaringen mot Österrike i maj
1915. — Litt.: A. F. Pribram, »Die politischen
Geheimverträge Österreich-Ungarns 1879—
1914», I (1920); H. Granfelt, »Das
Dreibund-system 1879—1916», I (1924). R. Sv-m.
Tri’ppelententen, se E n t e n t e.
Trips, zool., se Blåsfotingar.
Tripto’lemos, grek, myt., son till konung
Keleos i Eleusis, vilken Demeter utsände för
att lära människorna jordbrukets och ett
civiliserat livs välsignelser. På attiska vaser
avbildas han ofta sittande på en vingad vagn,
omgiven av Demeter och hennes dotter Kore;
de tre framställas på en i Eleusis funnen relief,
ett utomordentligt verk ur Feidias’ krets (jfr
Eleusis, bild 3). M. PnN-n.
Tri’pton, benämning på i vatten svävande
livlösa kroppar, huvudsaki. bestående av
de-tritus (se d. o. 2).
Tri’ptykon, Triptyk, eg. ett av tre mot
varandra ledande skivor hopsatt skrivplån;
altarskåp (se d. o.), bestående av corpus och
ett par flyglar; i nyare tid även beteckning
för en komposition av tre samhörande
målningar etc. inom gemensam omfattning. H. W-n.
Tri’pura, britt.-ind. vasallstat i Bengalen;
10,660 kvkm, 304,437 inv. (1921). T. är
bekant för sin stora teodling.
Trirèm, se Galär och T r i e r.
Trisackarlder, kem., se Sockerarter.
Trise’ctio a’nguli, mat., se Vinkelns
tredelning.
Trisètum, bot., se Havre.
Tri’skele (av grek, triskelés, trebent),
symboliskt tecken, sammansatt av tre böjda ben (se
bild), stundom förenklat till ett
trearmat hakkors; förekommer
i Japan o. a. asiatiska länder,
var vanligt i äldre grekisk
konst och inom den keltiska
La Tènekulturen (se d. o.). Det
är besläktat med hakkorset (se
d. o.); dess betydelse är icke
säkert känd. II. W-n.
Trisme’gistos, se Her mes Tr ismegistos.
Tri’ssino [-nå], Giovanni Giorgio,
italiensk skald (1478—1550), skrev bl. a. »So-
Triskele.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
