Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Troféer - Trofoblast - Trofocyter - Trofospongier - Trogir - Troglodyter - Troglodytes - Troglodytidae - Trogon - Trogonidae - Trohetsed - Troil, von - Troil, Knut von - Troil, Samuel Gustaf von - Troil, Samuel Werner von - Troil, Uno von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
629
Trofoblast—Troil
630
Mikrofotografi av
nervcell. a cellkärna, &
kärnor i trofocyter, c
trofospongier.
fanor och standar m. m.).
Metalltrofésam-lingens huvuddel (216 n:r) förvaras numera i
Armémuseum.
T. utgöras i våra dagar av: 272
artilleripjäser, 1,291 infanterifanor, 385 stänger med
fanrester, 382 standar och dragonfanor, 202
stänger med rester av dylika, 280 nakna
stänger, 1,405 lansfanor, 153 fästnings- och
örlogsflaggor, vimplar och gösar, 28 andra
fälttecken, 8 trumpetfanor, 36 puktäcken, 46
trummor, 132 pukor, 38 marsch- och
reveljpipor samt 4 knippen fästningsnycklar.
Härtill komma en del handvapen och
uniformspersedlar m. m.
Den svenska fantrofésamlingen är utan
tvivel den i sitt slag största i världen, vilket bl. a.
beror på att ingen fiende sedan århundraden
tillbaka varit i tillfälle att skingra den.
Däremot ha svenskarna själva skingrat största
delen av de vunna artilleripjäserna — 1714
utgjorde dessa över 1,400; under frihetstiden
såldes sådana i mängd, och andra användes
till gjutning av statyer (bl. a. Gustav
Vasa-statyn framför riddarhuset i Stockholm) m. m.
T. finnas avbildade: fanorna och standaren
dels enl. Karl XI:s 1677 givna befallning av
O. Hoffman (se d. o.), dels av J. Jonsson (1875
—1915) och artilleripjäserna av löjtnant P.
Thelott (verksam 1706—14). Avbildningarna
av fanorna och standaren förvaras i
Krigsarkivet samt av artilleripjäserna i
Armémuseum. — Litt.: T. J. Petrelli, »Svenska
statens trofésamling» (i Svensk Tidskr. 1917);
se även Petrelli. Th. J-n.
Trofobla’st, anat., se Moderkaka.
Trofocyter, se Trofospongier.
Trofospo’ngier. Celler hos djur med
specialiserad funktion och däremot svarande
specialiserad, men samtidigt även ensidig, strukturell
differentiering åtföljas av särskilda
drabantceller, trofocyter, som
förmedla organcellernas
näringsupptagande ur
intill liggande blodkärl.
Trofocyterna utskjuta
förgrenade utskott, t.,
som intränga i
förstnämnda celler och i dem
bilda ett nätverk.
Genom dessa förmedlas
transporten av
substanser ur trofocyterna in i
organens celler. Bäst
kända och utredda äro
trofocyter och t. i nerv-
(se bild) och muskelceller. T. upptäcktes av
prof. E. Holmgren. — Litt.: Se bibliogr. i
festskriften till Holmgren 1916.
Trogir [trå’-], ty. Tratt, hamnstad i
Dalma-tien, Jugoslavien, v. om Split, på en ö, genom
en bro förenad med fastlandet; 23,468 inv.
(1931; som kommun). Katedralen i ungersk
gotik, gr. omkr. 1200, är en av Dalmatiens
märkligaste; byggnadsverk från veneziansk
tid (se bild vid art. D a 1 m a t i e n, sp. 383).
Troglodyter (grek. troglody’tai) kallas av
forntida författare lägre folkslag, boende i
grottor och klipphålor. T. omtalas i såväl
Europa som Asien men främst i Afrika utmed
Röda havets kust (»t:s land»), varom Strabo
talar i sin 16:e bok. Se G r o 11 i n v å n a r e
och K 1 i p p b o n i n g a r. Rbg.
Troglo’dytes, zool., se Gärdsmyg och
Schimpans.
Troglody’tidae, zool., se Gärdsmyg.
Tro’gon, zool., dets. som Pharomacrus, se
Quetzalfågeln.
Trogo’nidae, zool., se S u r u k u e r.
Trohetsed, se Tro- och huldhetsed.
Troll, von, svensk-finländsk ätt.
Ärkebiskopen Samuel Troilius’ (se d. o. och
släktart. T r o i 1 i u s) barn adlades 1756 med
namnet von T. Bland dem voro ärkebiskop Uno
von T. (se nedan) samt hans halvbror Knut
von T. (om honom och hans sonson S. W.
von T. se nedan), som 1809 blev finländsk
frih. (introducerad i Finland 1818). K. von
T:s helbrors söner voro kusinerna Georg
Gabriel Emil von T. (1800—59),
landshövding i Kristianstads län från 1856, och
S. G. von T. (se nedan). Ätten utgick i
Sverige på manssidan 1880 men fortlever i
Finland. B. H-d.
Troll, Knut von, friherre, ämbetsman
(1760—1825); se släktart. Avancerade till
kapten 1785, undertecknade Anjala
förbunds-akt och dömdes 1790 till döden men
benådades. T., som 1796 tagit avsked ur
krigstjänst, utsågs 1806 till landshövding i Äbo
och Björneborgs län och kvarstod i denna
ömtåliga befattning efter ryska erövringen. Han
deltog i Borgå lantdag, blev frih. 1809 och var
1814—21 ordf, i kommittén för finska
ärenden i Petersburg. H. E. P.
Troll, Samuel Gustaf von, militär,
ämbetsman, politiker (1804—80); se släktart.
Inträdde tidigt i krigstjänst, var bl. a.
adjutant hos Karl XIV Johan och blev 1845
överstelöjtnant. Som officer
gjorde sig T. mycket
förtjänt om den
svenska militärgymnastiken. På
ståndsriksdagarna 1829—-66
tillhörde han den
mode-rat-konservativa gruppen och gjorde sig
känd för sina sakliga
och vidsynta inlägg,
särskilt i ekonomiska
och järnvägsfrågor.
1853—74 var T.
landshövding i Malmöhus
län och framträdde som sådan som en av tidens
bästa förmågor inom förvaltningen; särskilt
förbättrade han i hög grad landsvägarna.
1867—69 var han led. av Andra kammaren.
— Jfr T:s »Minnen från en sjuttiotreårig
lefnad» (1877). B. E-r.
Troll, Samuel Werner von, friherre,
finländsk ämbetsman och politiker (1833—
1900); se släktart. Efter avlagd juridisk
examen och tjänstgöring i Åbo hovrätt ägnade
sig T. åt jordbruk och affärsverksamhet,
samtidigt anlitad i många offentliga värv. Han
var från 1867 inflytelserik led. av lantdagarna
(liberal); lantmarskalk 1882, 1885, 1897 och
1899. 1885—91 var T. viceordf. i senatens
ekonomiedepartement. H. E. P.
Troll, Uno von, ärkebiskop (1746—1803);
se släktart. Blev fil. mag. i Uppsala 1770,
prästvigdes 1773, blev pastor primarius 1778,
biskop i Linköping 1780 och ärkebiskop 1786;
teol. dr 1779. Under sin studietid i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
