Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Troil, Uno von - Troili, Gustaf Uno - Troilit - Troilius, släkt - Troilius, Carl Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Troili—Troilius, C. O.
632
synes T. starkast ha tagit intryck av Johan
Ihre. Efter en utländsk resa över Tyskland,
Frankrike och England till Island skrev T.
»Bref rörande en resa till Island» (1777; ny
uppl. 1933 med inl.
av E. Fors Bergström),
som väckte mycken
uppmärksamhet och
översattes till
utländska språk; T:s
utförliga dagbok från resan
finns i Uppsala
univ.-bibl. T. stödde till
en början Gustav III
men kunde 1789 ej
förmås att
underskriva Förenings- och
säkerhetsakten. T. var
en dugande stifts-
chef. Vid prästmötet i Linköping 1784
genomfördes konfirmationen. Han ägnade stor
uppmärksamhet åt ekonomiska
stiftsange-lägenheter, fattigvård och
undervisningsväsen. För förmyndarregeringens och
Gustav IV Adolfs reaktionära kyrkopolitik i
fråga om prästerskapets ortodoxi föll han
undan i någon mån. 1793 utkom T:s
»Förslag till kyrkosånger för Svenska
församlingen» (»Uppsala provpsalmbok» el.
»Troil-ska provpsalmboken»), som dock ej förde
psalmboksfrågan närmare sin lösning. Större
insats gjorde T. genom »Förslag till en
ny kyrkohandbok» (1793). Det är T:s
förtjänst, att den liturgiska traditionen i
Sverige blev mera obruten än i andra kyrkor
under upplysningstidevarvet. Troilska
provhandboken inlämnades sedermera till den s. k.
ecklesiastikkommittén, som underkastade den
en lindrig omarbetning. Det nya förslaget av
1799 blev efter en del ändringar antaget 1810.
Varaktig insats i kyrkohistorisk forskning
gjorde T. genom att utge »Skrifter och
handlingar til uplysning i svenska kyrko- och
re-formations-historien» (5 dir, 1790—91). Hans
»Själfbiografi och reseanteckningar» utgåvos
i »Svenska memoarer och bref», utg. av H.
Schück och O. Levertin, I (1901). Jfr G.
Westling i Kyrkohist. Årsskr. 1915. E. Nwn.
Troili, Gustaf Uno, målare (1815—75).
Tillhörde en gren av släkten Troilius (se d. o.).
Blev 1837 furir och 1844 löjtnant vid
Värmlands fältjägare. T:s konstnärsanlag voro
emellertid uppenbara,
och 1842 åtog sig
porträttmålaren O. J.
Södermark att handleda
honom. Vintern 1844
—45 deltog T. i
teckning efter levande
modell vid Konstakad.
och reste i aug. 1845
till Rom, där
Södermark då befann sig.
T. tecknade och
målade figur,
arkitekturmotiv och landskap,
målade genrestycken,
ss. »Kortspelande bönder», »Lantfolk på en
osteria» (Norrköpings museum), »Fårherdar»
(Stockholms högskolas saml.), dessutom bl. a.
ett litet självporträtt (1847; knästycke,
Konstakad.). 1848 begärde han avsked ur
krigs
tjänsten, och 1849 begav han sig hem. Där
fick han omedelbart beställningar på porträtt,
bl. a. av Fredrik Dahlgren (1851),
lantmarskalken L. H. Gyllenhaal (1852, riddarhuset),
Per Westerstrand (1853, Par Bricole), A.
Ret-zius (1854, Karol. inst.), hovmarskalken greve
G. F. von Rosen, presidenten K. D. Skogman
(1855, Kommerskollegium), statsrådet J. Wærn
(omkr. 1855, Göteborgs museum) och
grevinnan Ch. af Ugglas (omkr. 1856). Dessa
porträtt äro hållna i en mörk färgskala, ur
vilken ansiktets dagerpartier lysa fram. — T.
reste hösten 1857 till Paris och började måla
på Coutures elevateljé. Resultatet av dessa
för hans utveckling betydelsefulla
Parisstudier blev en ljusare, luftigare ton, lätta
skuggor, livligt hållna bakgrunder, ofta i ett
mo-saikartat spel av nyanser, och en mjuk
mo-dellering. Under detta blomstringsskede nådde
T. mästerskapet och åstadkom en rad porträtt
av djup i analysen, koloristisk styrka och
utsökt finess i behandlingen. Några
damporträtt från denna tid äro att räkna till hans
yppersta verk, fruarna E. S. Gyllenhaal, II.
Sack, C. A. Sjögren och C.
Montgomery-Ceder-hielm. Bland de många herrporträtten
märkas kanslirådet G. Myhrman (1862,
Järnkontoret), presidenten F. Åkerman (1863,
Kommerskollegium) och landshövding O. I. Fåhræus
(1865). Småningom återgår målaren till en
mörkare kolorit och en fylligare penselföring.
Typiska för hans sista skede äro porträtten
av biskop A. F. Beckman (1866), prof. H. A.
Abelin och fru A. M. Hallström (s. å.), N.
Arf-vidsson (1870), E. Stjernström (1873; de tre
sistnämnda i Nationalmuseum), prof. P. H.
Malmsten (1871, Karol. inst.), ärkebiskop A.
N. Sundberg (1872, riksdagshuset), prof. C. G.
Santesson (1873) m. fl.
Under sin levnads sista årtionde hade han
att strida med ett smygande själslidande, som
bröt hans kraft. T., djupt musikalisk, var
även kompositör. Vid Konstakad. blev han
led. 1854, vice prof. 1860, ord. 1866 (efter
Höc-kert), ansåg sig omöjlig som lärare, begärde
tjänstledighet redan efter sitt första försök
som sådan och tog avsked från befattningen
1867. — Monogr. av II. Kjellin (2 dir, 1917;
med beskrivande katalog; däri ingår en
studie, »T. som musiker», av G. Göthe). G-gN.*
Troillt, miner., se M a g n e t k i s.
Troilius, svensk släkt från Västmanland
och Dalarna. Befallningsmannen på Tidö
Truls Larsson (d. 1618) var far och
farfar till kyrkoherdarna i Leksand prosten
U n o T. (1586—1664; g. m. Stormor i Dalom,
se d. o.) och Samuel T. (1619—66). Den
sistnämndes sonsons, ärkebiskopen S. T:s (se
nedan), barn adlades 1756 med namnet von
Troil (se d. o., släktart.). Kyrkoherden S.
T:s sonson kyrkoherden Magnus T. (1704
—62), som var en bemärkt led. i
prästeståndet av hattpartiet, var farfar till C. O. T. (se
nedan). Från en Uno T:s yngre son
härstammar grenen Troili, till vilken hörde G. U.
Troili (se d. o.). B. H-d.
Troilius, Carl Oskar,
bergsvetenskaps-och ämbetsman (1813—99); se släktart.
Efter hovrättsexamen 1831 och bergsexamen i
Uppsala 1834 genomgick T. 1834-—35
bergsskolan i Falun och ägnade sig 1835—41 åt
undersökning av gruvor och geologisk kart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
