Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trojanska kriget - Trojasagan - Trojenborg (Trojeborg) - Trojka - Trokai, L. - Trokar - Troké - Troki - Trokoforalarven - Troll - Trollbär - Trolldom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tro jasagan—Trolldom
G35
Agamemnon att offra sin dotter Ifigeneia (se
d. o.). Efter landning i Mysien kommo
grekerna omsider till Troja, framför vars murar
de lågo i tio år. Trojanerna understöddes av
lykier, traker och folk i n. v. Mindre Asien.
Om de i Iliaden skildrade krigshändelserna
se Homeros. Efter Hektors fall fingo
trojanerna hjälp av amasondrotlningen
Penthe-sileia och etiopernas konung Memnon, vilka
båda nedlades av Akilles, men denne föll själv
för Paris’ pil. Därefter hämtade grekerna
Filoktetes (se d. o.), utan vars pilar Troja ej
kunde intagas, och Akilles’ son Neoptolemos.
Diomedes och Odysseus smögo sig in i staden
och rövade det skyddande palladiet, en bild
av gudinnan Athena. Till slut intogs Troja
genom en list. Grekerna läto Epeios bygga
en väldig trähäst, i vilken några hjältar
gömde sig, och låtsades därefter avsegla.
Trojanerna beslöto att föra in hästen i staden som
segerminnesmärke trots Laokoons (se d. o.)
varningar. Under natten stego de inneslutna
hjältarna ut och öppnade portarna för sina
återvändande landsmän. Skildringen av Tröjas
erövring utmålas med scener av grymhet,
Neoptolemos dödade den gamle Priamos på Zeus’
altare, Hektors son Astyanax nedstörtades
från stadsmuren, Kassandra våldtogs av Aias,
och Polyxena offrades på Akilles’ grav. Blott
Antenor och Aeneas (se d. o.) med sin fader
Ankises och sin son Askanios (Ascanius)
lyckades rädda sig. — Grekerna betraktade
alltid t. som en historisk händelse och togo det
understundom som utgångspunkt för den
historiska kronologien. M. Pn N-n.
Trojasagan [trå’ja-], ett av medeltidens mest
omtyckta sagostoff. Den utgår huvudsakl.
från två latinska medeltidsverk. Som deras
författare uppges Dares Phrygius cch Dictys
Cretensis. Dares skulle ha varit en
trojansk präst. Det verk, som tillskrivits
Dictys, innehåller, jämte berättelsen om Tröjas
belägring och förstöring, en skildring av de
grekiska hjältarnas öden efter hemkomsten.
Båda verken äro falsarier från senantiken.
Ur dessa två urkunder hämtade emellertid
medeltidens skalder i främsta rummet
ämnena för sina skildringar av trojanska kriget.
Aven klassiska källor, ss. Ovidius, Vergilius,
Statius och Horatius, voro dock välbekanta
under hela medeltiden. De äldsta kända
Troja-dikterna från medeltiden äro skrivna på
latin. Bland dessa märkas en, författad av
engelsmannen J o s e p h u s I s c a n u s (omkr.
1200), en annan av tysken A 1 b e r t u s S t
a-densis (1249). Tidigt framträder även en
annan behandling av T. Personerna och
händelserna äro fortfarande till namnet
desamma, men miljön är förändrad och har tagit
prägeln av samtidens chevalereskt-romantiska
levnadsstil. Forntidens hjältar ha blivit
riddare, som dela sin tid mellan torneringar och
erotiskt galanteri. Den äldste av dessa
romantiska skalder och tillika källan för alla
de följande poetiska bearbetningarna av
ämnet var den nordfranske skalden B e n o 11
de Sainte-More (omkr. mitten av
1100-talet), vars dikt »La destruction de Troyes»
omfattar omkr. 30,000 vers. Den översattes
under 1200-talet av Jacob van M a e
r-1 a n t till nederländska. På tyska
bearbetades den av Konrad von W ü r z b r r g,
G36
vars dikt om Troja, »Der trojanische Krieg»
(påbörjad omkr. 12S0, ofullb. vid hans död
1287, senare avslutad), utgör medeltidens
förnämsta produkt på T:s område. I Italien
omarbetades Benofts verk till en latinsk
prosaroman av Guido de C o 1 u m n a, »Historia
destructionis Trojæ» (fullb. 1287). Den
översattes till nästan alla europeiska språk.
I Sverige översattes Guidos roman 1529
under titeln »Hystoria trojana». Den enda
kända handskriften tillhör Kungl. bibi, i
Stockholm (utg. 1892 av R. Geete i Sv.
Fornskrift-Sällsk:s Sami.). Tillika finnes en svensk
dramatisering av detta ämne, verkställd av N
i-c o 1 a u s Holger i, »Troijenborgh», uppf. i
Kalmar 1632 och tr. där s. å. (se C a t o n i u s).
— Litt.: W. Greif, »Die mittelalterlichen
Be-arbeitungen der Trojanersage» (1886). (O. W-n.)
Trojenborg (Trojeborg), namnet på Troja
i äldre svensk litteratur. — Om »trojeborgar»
se Labyrint, med bild.
Trojka [trå’j-], ry., trespann; ekipage;
förspänt med tre hästar i bredd, den mellersta
i trav, sidohästarna i galopp.
Trokai, L, se Rabbinska språket
och litteraturen, sp. 372.
Trokär, kir., se T r o a k a r.
Troké (grek. trochäl’os), även K o r é,
versfot, bestående av en lång (metriskt betonad)
och en kort (metriskt obetonad) stavelse.
Troki [trå’ki], lit. Tra.mi, stad i po.
voje-vodskapet Wilno (Vilna), Vilnaområdet, 25
km s. v. om staden Vilna; omkr. 2,000 inv.
T. var på 1200-talet Litauens huvudstad.
Trokoforalarven [tråka’-], zool., se Maskar.
Troll. I vidare bemärkelse kan t. beteckna
alla folktrons väsen i mänsklig gestalt men
har vanl. en trängre betydelse. I Sydsverige
betecknar ordet de samhälleliga väsen, som
bo i bergen (bergtroll) el. över huvud på
avstånd från människorna. Därför betraktas de
med mera misstro och fruktan än vättarna (se
d o.) el. de underjordiska, som bo i
människornas närhet och från vilka de ej skarpt
kunna skiljas, liksom de utan klar gräns
övergå i jättarna (se d. o.). De ha också i
folksagan, de isländska fornaldarsagorna och
i senare, särskilt nordskandinavisk folktro
och sägner blivit skräckväsen, vänskapligt
fula, mot kristendom och människor fientliga
väsen, som osynliga stjäla mat och dryck,
sända sjukdomar (»trollskott») på folk och
fä, byta bort barn och bergtaga folk och
boskap. Dock finnas även sägner om
vänskapliga förbindelser. C. W. v. S.
Trollbär, i folkspråket benämning på
åtskilliga icke ätliga bär, ss. av Actaea spicata
(se Trolldruva), Paris qwadrifolia (se
Liljeväxter) och Solanum dulcamara (se
Potatissläktet).
Trolldom, förmåga att med övernaturliga
medel framkalla underbara verkningar (se
Magi). — Jur. Rättslig betydelse erhåller
t. i den mån samhällsmyndigheten inskrider
mot den medelst straff. Så har i äldre
tider skett främst ur två synpunkter, dels
för att undertrycka t., som man företog i
syfte att skada annan eller vinna förmåner
på hans bekostnad, dels för att i en högre
religionsforms intresse bekämpa relikter av
äldre religionsformer, som kvarlevande i
magiens former. Avgörande för den kristna
värl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
