Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tropikfåglar - Tropisk - Tropiska sjukdomar - Tropiskt år - Tropismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Tropisk—Tropismer
662
hemma vid de varma havens kuster men
anträffas ej sällan hundratals km från land och
följa ofta fartyg åt. De häcka på öde öar och
kuster. Den vanliga tropikfågeln, P. aethereus,
är vit med svart tvärstreckning ovan och ett
svart streck genom ögat. Omkr. 1 m lång. T. P.
Tropisk [trä’-], bildlig, figurlig (se T r o p);
adj. till tropik (se Tropiker).
1. (Astron.) En himlakropps omloppstid med
avseende på vårdagjämningspunkten kallas
tropisk omloppstid. K. Lmk.
2. Beteckning för den heta klimatzon (jfr
Klimat), som sträcker sig mellan omkr.
23° n. br. och 23° s. br. Solen står inom detta
bälte två gånger årl. vid middagstiden i zenit
och aldrig vid middagstiden lägre än 43°.
Dagens längd är aldrig kortare än 10,5 tim.
Temp:s årliga variation är på denna grund
föga utpräglad, och de variationer, som
uppträda, äro mera betingade av regntidens
uppträdande och därmed av ortens läge i
förhållande till land och hav än av växlingarna i
solståndet. Närmare har Köppen definierat
det tropiska klimatet (A) såsom utmärkt av
att den kallaste månadens medeltemp. icke
går ned under 18° C och att minst en månad
har rikligt regn, vilket i fråga om årssumman
bör gå upp till minst 670 mm. Såsom
under-avd. under det tropiska klimatet uppträda i
det Köppenska klimatschemat dels det
tropiska regnsko g sklimatet, dels
savannklimatet; det förra har ingen
utpräglad torrtid under året, det senare en
torrtid, som vanl. uppträder under vintern el.
våren. I allm. ligger årets medeltemp. inom den
tropiska zonen mellan 24° och 30° C. Denna
zon sträcker sig över nära 40 % av jordytan
och når upp till något högre latitud på
kontinenternas östkuster än på deras västkuster.
Bland egendomligheter hos det tropiska
klimatet må särskilt nämnas de tropiska cyklonerna
(se Cyklon, sp. 247). Det är huvudsaki.
vissa ögrupper, Stora och Små Antillerna,
Mauritius, Samoa-, Tonga- och Fidjiöarna
jämte Nya Kaledonien, Filippinerna och
Formosa, som hemsökas av dessa förödande
naturföreteelser. A. Ä.
Tropiska sjukdomar kallas sjukdomsformer,
som antingen uteslutande eller i
jämförelsevis stor frekvens förekomma (äro endemiska)
inom tropikerna eller där utmärkas för
synnerligen elakartat förlopp. Till större delen
höra de till infektionssjukdomarnas grupp.
Det tropiska klimatet med sin höga grad av
värme och fuktighet är synnerligen gynnsamt
för utveckling av mikroorganismer i allm.,
således även för dem. som äro patogena
(sjuk-domsalstrande). Flera av de viktigaste t., ss.
malaria och gula febern, överföras uteslutande
genom insekter, som upptaga smittämnet från
sjuka och genom sina styng föra det vidare
till friska. Dylika blodsugande insekter finna
i tropikerna särskilt gynnsamma
utvecklings-betingelser beträffande temp. m. m. — Bland
viktigare t. må nämnas a) sjukdomar, som
visserligen förekomma även i andra
trakter men inom tropikerna förete den största
spridningen och de svåraste fallen, ss. kol
e-ra, malaria och pest, b) gula febern
(se d. o.), c) vissa svåra former av d y s e
n-t e r i el. rödsot (se d. o.), med vilka de
ofta förekommande leverabscesserna (se
Leversjukdomar) anses stå i samband,
d) åtskilliga hudsjukdomar (t. ex.
eleplMntia-sis), e) k ä 1 a - ä z a r (se d. o.), vidare p a p
a-t a c i och d e n g u e f e b e r (se d. o.) och
f) filariosis, förorsakad av Filaria (se
d. o.). G. Wrgn.*
Tropiskt år, se Kronologi, sp. 167.
TropFsmer, tvångsmiissiga rörelser hos
växter och djur i förhållande till en
retningskälla. Om t. hos växter (och om det hit
hänvisade a e r o t r o p i s m) se R e t n i n g s
fysiologi. Tilläggas bör, att mekanismen vid
foto- och geotropismen synes vara en starkare
tillväxt av cellerna på ena sidan av organet.
Vid positiv fototropism är tillväxten starkare
på den från ljuset belägna sidan av
växt-delen, t. ex. stängeln hos.en groddplanta. Det
har vidare visats, att en starkare tillväxt
beror därpå, att i den från ljuset vända
sidan av stängeln ett ämne, tillväxtämnet el.
a u x i n e t, ökar sin koncentration. Detta
ämne har kunnat extraheras och dess kemiska
natur bestämmas. Auxinet påskyndar
sträck-ningstillväxten. Det har visats, att analoga
förhållanden förorsaka de geotropiska
böjningarna.
Hos en del fastsittande djur (hydroider) har
man förhållanden, som i hög grad påminna
om dem hos växterna. Även hos de fritt
rörliga djuren förekomma tvångsvis inträdande
rörelser till el. från en retningskälla.
Virvelmaskar (turbellarier) visa t. ex. ofta negativ
fototropism el., som man säger, när det gäller
rörliga organismer, fototaxis. Mekanismen
därvid är följ. Det är framför allt den främre
ändan av djuret, där de ljuskänsliga
sinnesorganen sitta, som är mottaglig för
ljusretningar. Om djuret står snett el. vinkelrätt
mot ljusets infallsriktning, bli sinnesorganen
starkare belysta på ena sidan än på den
andra. Detta utlöser en starkare rörelse på
den starkare belysta sidan. Denna fortsätter,
tills djuret inställts i ljusets riktning med
framändan vänd från ljussidan. Djuret rör
sig framåt och avlägsnar sig så från
ljuskällan. Utsätter man ett positivt el. negativt
fototaktiskt djur för verkan av två
ljuskällor, vandrar det i en riktning, som är
vinkelrät mot den linje, som sammanbinder
ljuskällorna. IIos djuren liksom hos växterna
beror rörelseriktningen ofta på retningens
styrka. Toffeldjuret förhåller sig positivt
kemotaktiskt (jfr K e m o t a x i) mot
svavelsyra i koncentrationen 1 : 100.000, negativt i
koncentrationen 1 : 10,000. Geotaxis, d. v. s.
en inställning av rörelseriktningen i
förhållande till tyngdkraftens riktning, spelar en
stor roll bos fritt simmande organismer.
Djuret inställer sig i vertikallinjen med
framändan uppåt (negativ geotaxis) el. med
framändan nedåt (positiv geotaxis). Hos
toffeldjuret utlöses en negativ geotaxis vid
anhopning av kolsyra i omgivningen. Under
sådana förhållanden inställer sig djuret
vertikalt med framändan uppåt; följden blir en
rörelse i en riktning, motsatt tyngdkraftens.
Inställningen i förhållande till tyngdkraften
förmedlas hos flereelliga djur ofta av
särskilda jämviktsorgan, statocysterna.
Tigmo-taxis är en reaktion, till följd av vilken en
organism rör sig efter ett fast underlag, med
vilket det kommit i kontakt. Tigmotaxis före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
