Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tross - Trossbotten - Trossnäs - Trossö - Trotjänare, Konungens - Trotsk - Trotskij, Trotzkij, Lev Davidovitj (Lejb Bronstein) - Trottet, Jean Pierre Philippe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Trossbotten—Trottet
668
manslagna garn. T. sammanslås till kabel
(se d. o.); trossarna i en kabel kallas var för
sig k a r d e 1. T. benämnes efter grovlek,
d. v. s. omkretsen, mätt i cm. Järntross
(även kallad w i r e, av eng. wire-rope)
förekommer numera allmänt. Den består av 4 till
6 parter och är trosslagen vanl. kring en
hamptross, s. k. kalv. ö-g.
2. (Krigsv.) Förr namn på de fordon jämte
på dem lastad utrustning, som en armé
medförde. Kallas nu träng (se d. o.). M. B-dt.
Trossbotten. 1. (Byggnlc.) Ett mellan två
våningar inlagt bjälklag med fyllning. Se
Bjälklag, sp. 406, med bild 1.
2. (Skpsb.) Rum, beläget närmast ovan
fartygs trossdäck (se Däck 1); på krigsfartyg
även namn på manskapets förläggningsrum.
Trossnäs, 1834—1912 mötesplats för
Värmlands reg:te och t. o. m. 1901 även för
Värmlands fältjägarkår, i Nors (se d. o.) socken.
Trossö, se Karlskrona, sp. 422 ff.
Trotjänare, Konungens, se T r o m a n.
Trotsk [tråtsk], se G a t j i n a.
Trotskij [trå’t-], Trotzkij, Lev D a v
i-d o v i t j, rysk politiker av judisk börd (f.
1877); urspr. Lejb Bronstein. Som
gymnasist 1899 deporterad till Sibirien, lyckades
han fly 1902 och på
ett av honom själv
tillverkat pass med
namnet Trotskij
undkomma till
Västerlandet, där han kom i
förbindelse med Lenin
och de övriga ryska
socialdemokratiska
emigranterna. Vid
socialdemokratiska partiets sprängning 1903
slöt han sig till den
mensjevikiska
fraktionen. I början av 1905
återvände han, nu under namnet Janovskij,
till Ryssland och blev under revolutionen s. å.
först som v. ordf., sedan som ordf, i
Petersburgs arbetarsovjet den egentlige ledaren av
sovjetens täml. misslyckade politik (se Rys
s-1 a n d, sp. 1349). I dec. 1905 häktad och 1906
dömd till deportation till Sibirien, lyckades
han avvika från transporten och över Finland
och Sverige nå Västeuropa. Han uppehöll
sig sedan i olika europeiska länder; från 1908
utgav han i Wien tidningen Pravda, där han
sökte medla mellan den mensjevikiska och
bolsjevikiska fraktionen. Då schismen mellan
dem fördjupades, blev han en av de ledande
på den antibolsjevikiska sidan. Under
Bal-kankriget 1913 var han krigskorrespondent
till en borgerligt radikal Kievtidning —
den blivande arméorganisatörens
utbildnings-skola. Vid världskrigets utbrott slog sig
T. först ned i Schweiz, sedan i Frankrike;
han deltog i Zimmerwaldkonferensen 1915, där
hans meningar skilde sig från Lenins i fråga
om bildandet av Tredje internationalen, men
intog sedan vad Lenin berömmande kallade
en oklanderlig internationalistisk hållning.
Då han i denna anda i Paris redigerade en
rysk tidning Golos, sedan kallad Nasje Slovo,
blev han utvisad ur Frankrike, sedan även ur
Spanien. Efter att någon tid ha vistats i
New York återvände han efter ryska
marsrevolutionen 1917 till Ryssland, varvid han
på vägen hem hölls internerad en månad av
engelsmännen vid Halifax.
Efter sin hemkomst (maj 1917) slöt sig
T. snart till Lenin, vars åsikter om den
taktik ytterlighetspartierna hade att följa han
delade. I bolsjevikernas kuppförsök i juli 1917
tog T., som nu formellt inträdde i
bolsjevik-partiet, en verksam del; sedan han efter dess
misslyckande en tid hållits fängslad men åter
frigivits, deltog han, särskilt sedan
bolsje-vikerna fått majoritet i Petrogradsovjeten
och T. blivit vald till dess ordf., ivrigt i
förberedelserna till bolsjevikrevolutionen och
spelade vid dess genomförande en viktig roll,
enl. honom själv den avgörande. Han blev
nu folkkommissarie för utrikesärenden; sedan
vapenvila ingåtts med tyskarna, blev han
ledare för den ryska
fredsförhandlardelegatio-nen i Brest-Litovsk. övertygad om att tyska
arméledningen ej skulle kunna tvinga de,
som han förmodade, av revolutionen anstuckna
tyska trupperna till frammarsch mot
Ryssland, vägrade han att antaga de tyska
fredsvillkoren och avgav förklaring om att
Ryssland ej ville underteckna något fredsslut men
ej heller fortsätta kriget. Då hans
beräkningar strandade och Lenin framtvang den
ryska underkastelsen under centralmakternas
fredsvillkor, blev T. i stället folkkommissarie
för krigsärenden. På denna post organiserade
T. den bolsjevikiska »röda armén». Under
Lenins sjukdom började och efter hans död
fortsattes en förbittrad dragkamp om makten
mellan T. och de andra bolsjevikledarna;
striden nådde sin kulmen, då T. förklarade krig
mot den av Lenin 1921 inaugurerade nya
ekonomiska politiken (Nep, se Ryssland, sp.
1358) och i stället krävde en mer ortodox
kommunistisk kurs med forcerad
industrialisering. T:s opposition mot partiet gav hans
främste konkurrent, Stalin, möjlighet att
oskadliggöra honom (för att sedan i det
väsentliga acceptera de av T. krävda linjerna);
undan för undan berövades T. sina funktioner,
uteslöts ur partiet och förvisades 19°8 till
Turkestan nära kinesiska gränsen. Då han
även därifrån fortsatte sin »trotskistiska»
agitation, utvisades han 1929 ur Sövjetunionen.
Han har sedan dess varit bosatt i Turkiet.
T., som under sin revolutionära bana visat
sig som en lysande talare och utomordentlig
organisatör, är tillika en talangfull
författare ; i en rad verk har han
tempera-mentsfullt skildrat olika avsnitt av den ryska
revolutionsrörelsen med starkt understrykande
av sin egen roll och med verkningsfull polemik
mot motståndarna. Ej minst intressanta äro
hans senaste verk, en bred skildring av 1917
års revolution (3 dir, 1931—33) och en
själv-biogr. (1932). A. Kgn.
Trottet [tråtä’], Jean Pierre
Philip p e, schweizisk predikant och författare
(1818—62). Prästvigd inom frikyrkan i
Genève, blev T. 1852 pastor vid franska
reformerta kyrkan i Stockholm. I Sverige utövade
han genom sina inlägg i striden kring den
frambrytande folkväckelsen vidsträckt
inflytande. 1858 överflyttad till Haag, råkade
han i strid med ortodoxiens målsmän och
bosatte sig 1861 i Genève. Bland T:s
skrif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
