Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trymskvida - Trymå - Trypanosomer - Trypsin - Tryptas - Tryptofan, Inolyl-alanin - Tryserum - Trysil - Trysilelv - Trystorp - Trysunda - Tryvasshögda - Tråd - Tråddragning - Trådglas - Trådklinka - Trådklubba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trymå—Trådklubba
G93
in »för att viga bruden». Men när Tor får
den i sin hand, reser han sig och krossar hela
den församlade jätteflocken. — T. är ett
poetiskt mästerverk. Framställningen är rask
och åskådlig, stilen enkel, ämnet behandlat
med komisk kraft. Till grund ligger en
folklig myt om åskgudens mäktiga vapen, men
denna har i T. blivit förvandlad till en
litterärt utformad saga. Sannolikt är T. en
relativt sen dikt, yngre än omkr. år 1000. —
Litt.: A. Olrik i Danske Studier 1905; K.
Liestöl i »Norske folkeviser», 2 (1922), s.
193 f. E. W-én.
Trymå, större väggspegel, som går ned till
golvet el. täcker muren ovanför en öppen spis,
ett konsolbord el. dyl. Fr. trumeau betyder
urspr. murpelaren mellan två fönster; sedan
spegel, som fyller dylikt väggparti.
Trypanosomer [-sä’-], Trypanosöma, ett
släkte spiralformiga djurflagellater (se
Fla-gellater, sp. 548, och Protozoer, sp. 185),
som leva parasitiskt i blodet hos olika vilda
djur, framför allt bufflar och antiloper. T.
förorsaka hos människan sömnsjuka (se d. o.), hos
boskap naganasjuka (se Tsetseflugan),
beskällarsjuka (se d. o.) m. fl. sjukdomar.
Trypsln, äggviteämnen spjälkande enzym (se
d. o.) i pankreassaften. Med ett i tarmsaften
förekommande ämne, enterokinas, vars
förstadium torde finnas i pankreas, ingår t.
en dissociabel förening, som vid svagt
alkalisk, neutral el. mycket svagt sur reaktion
har en kraftigt nedbrytande verkan på
ägg-vitekroppar, olika stark för skilda slag. Ibland
går spjälkningen till fria aminosyror, i andra
fall behöves härför medverkan av e r e p s i n
(se d. o.). Inom t. kan man urskilja t r y
p-t a s (se d. o.) och p e p t i d a s, som fortsätter
nedbrytningen. Nyligen har starkt verksamt
t. framställts i form av kristalliniska
rätvinkliga plattor (med äggvitereaktioner), som
möjl. utgöra det rena enzymet. Ljd.
Tryptäs kallas ett enzym el. ferment, som
utgör en viktig beståndsdel av
bukspottkörtelns sekret (pankreassaften); den
åstadkommer näml, vid matsmältningen i tarmen
äggviteämnens spjälkning till polypeptider.
Gentemot vissa äggviteämnen är t. ensam inaktiv
och aktiveras först genom en i
tarmslemhinnan förekommande substans, som kallas
enterokinas. T. spjälkar äggviteämnen endast i
alkalisk lösning, i motsats till pepsin, som
erfordrar ett surt medium för sin verksamhet.
Utom t. innehåller bukspotten även andra
äggvitespjälkande enzymer el. proteinaser (se
T r y p s i n). H. E.
Tryptofän, I nd o 1 y 1 - a 1 an i n, en
aminosyra, som härleder sig från aminosyran
ala-nin (a-amino-propionsyra) på så sätt, att en
väteatom i den senare är ersatt med en
indol-rest (se I n d o 1). Äggviteämnen, vilka ej
innehålla t., äro ofullständiga, och t. är således
en nödvändig beståndsdel av vår föda. H. E.
Tryserum, Kalmar läns nordligaste
kustsocken, i N. Tjusts härad, invid
Valdemars-viken; 184,61 kvkm, 1,973 inv. (1933). Består
av odlade småslätter, skilda av skogiga
bergpartier, samt skärgård. 3,762 har åker, 8,920
har skogsmark. Egendomar: Fågelvik (se d. o.),
Hornsberg m. fl. Ingår i T:s och Hannäs
pastorat i Linköpings stift, N. Tjusts kontr.
694
Trysil, herred i Hedmark fylke, Norge;
2,962,oi kvkm, 7,057 inv. (1930). Ligger vid
gränsen mot Sverige kring Klarälvens
(Try-silelvs) dalgång. Rik skogsbygd.
Timmer-flottning till Sverige. Ax. S.
Trysilelv, se Klarälven.
Trystorp, gods i Tångeråsa socken, Närke,
8 km n. om Vretstorps station på V.
stambanan; 1,103 har, därav 245 har åker;
tax.-värde 346,700 kr. (1931). Tillhörde släkten
Falkenberg från 1600-talets början till 1816,
köptes då av boktryckaren N. M. Lindh (d.
1835) i Örebro, som 1818 uppförde den 1900
—01 av E. Lallerstedt ombyggda herrgården.
Trysunda, fiskläge i Nätra socken, på
Ångermanlandskusten, på en ö s. om
Örnsköldsvik. Kapell från mitten av 1600-talet med
väggmålningar från 1700-talet; restaur. 1933.
Tryvasshögda, en 529 m hög, skogklädd ås,
n. ö. om Oslo, Norge. Utsiktstorn.
Radiostation. Nedanför östsluttningen slutstation för
elektrisk järnväg från Majorstuen, Oslo. Ax. S.
Tråd. 1. Av spunnet fibergarn hoptvinnad
ända. Sytråd består vanl. av tre tvinnade
bomullstrådar och blir därigenom fast, trind
och stark. — 2. Om järntråd och m
e-t a 111 r å d se dessa ord.
Tråddragning, arbetsmetod för
framställning av klenare tråd av metall (se J ä r
n-t r å d och Metalltråd), varvid ämnet
el. ämnestråden till hela sin längd tvingas,
dragés, genom allt mindre öppningar i ett
verktyg av hårdare material, dragskivan.
Emedan hålet i dragskivan är mindre än
materialets tvärsektion och dessutom har
avsneddade el. avrundade kanter, minskas denna,
samtidigt som tråden förlänges. Dragningen
sker utan föregående värmning av tråden,
som dock under arbetet blir hårdare och
därför vid flera på varandra följ, dragningar
måste utglödgas då och då för att därigenom
återfå sin mjukhet och dragbarhet.
Dragskivorna äro vanl. av ohärdat el. härdat stål;
för dragning av mycket fin tråd (koppartråd
etc.) borras draghålet i en diamant, som
in-sättes i dragskivan. T. sker i s. k.
dragbänkar el. i dragmaskiner, försedda med ett el.
flera roterande dragblock, på vilka tråden
upplindas, allteftersom den dragés genom
dragskivan. Vid s. k. kontinuerlig dragning
får tråden gå igenom flera dragskivor i en
och samma dragning, innan den upplindas på
dragblocket. T. försiggår numera industriellt
men har intill senaste tider även idkats som
hemindustri el. hantverk, bl. a. i Gnosjö med
omnejd, Jönköpings län. O. B-n.
Trådglas, tekn., se Glas, sp. 734.
Trådklinka, se Måttverktyg, bild 23—24.
Trådklubba, Ty’pkula, släkte av fam.
Cla-variaceae av hymenomyceterna.
Fruktkropparna äro mycket små, klubblika el.
trådfor-miga. Grästrådklubban (T. graminum)
angriper ej sällan vintersäden och är en orsak till
att denna går ut under vintern. I de döda
plantresterna finner man små gul- el.
rödbruna sklerotier, från vilka följande höst
fruktkropparna utväxa. Bettrådklubban (T.
betae) utbildar sklerotier på betor under
vinterförvaringen och bidrager till att dessa
ruttna. Även andra arter äro
växtpara-siter. Th. Lfs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
