Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Trä
698
småningom och hårdna. Därjämte förekomma
i t. parenkymceller (se Parenkym 2), som
dels uppbygga de ovan nämnda märgstrålarna
(tvärparenkymceller), dels omsluta kärlen,
bilda hartskanaler i veden (ss. hos flertalet
barrträd), förekomma strödda el. som sista
skikt i höstveden (längdparenkymceller).
Pa-renkymcellerna äro, i motsats till såväl
vedceller som trakeider och kärl i den
färdigbildade veden, ännu levande celler (se bild 1—3).
— Vid tilltagande ålder undergår veden hos
många träslag en normal förändring i
stamdelens inre. Cellvävnaderna upphöra att vara
ledande för vätskor, veden uttorkar, och ofta
avlagras garvämnen, färgämnen och hartser
m. m. Dylik ved benämnes kärnved i
motsats tiil den yttre friska veden, som
kallas s p 1 i n t (se d. o.) el. y t v e d. Tall, lärk,
ek, alm m. fl. träslag utmärkas av mörkt
färgad kärnved, gran har ofärgad kärnved,
till utseendet lik splinten; hos bok, björk, asp
m. fl. saknas kärnved. S. k. r ö d v e d (se
d. o. 2) el. falsk kärnved sänker t:s
tekniska egenskaper, medan kärnbildning
höjer tekniska värdet, högre i allm., ju mörkare
färg kärnveden får.
Oberoende av träslaget är vedens kemiska
sammansättning ung. följ, i askfritt
tillstånd: kol 50 %, väte 6,2 %, kväve 0,1 % och
syre 43,7 %. Den fasta stommen i veden är i
huvudsak uppbyggd av följ, ämnen, som hos
skilda träslag kunna förekomma i något
växlande proportioner, näml, cellulosa,
hemicellu-losa, lignin och garvämnen, äggviteämnen
samt oorganiska ämnen. Därjämte kunna i
veden förekomma åtskilliga andra ämnen, ss.
socker, dextrin, gummi, garvsyra, stärkelse,
eteriska oljor, harts, kamfer och betulin.
I askhalten hos t., vilken alltefter trädslag,
stamdel och ståndort växlar mellan 0,2 och
5 %, ingå även oorganiska föreningar av
kalium, natrium, magnesium, järn o. s. v. med
svavelsyra, kiselsyra, fosforsyra o. s. v.
Ki-selsyran skänker veden ofta betydande
hårdhet (t. ex. hos vissa palmer och ebenholts).
Veden håller därjämte alltid betydande
mängder luft och vatten, det senare dels fritt i
cellhåligheterna, ss. hos frisk ved, dels
hygro-skopiskt bundet vid cellväggarna. Absolut
torrt t. kan endast erhållas genom
upphettning till 100° C, men detta tillstånd är
obeständigt, då cellväggarna ur luftens
fuktighet upptaga och binda hygroskopiskt
vatten, tills ett jämviktsläge med rådande
luftfuktighet inträder, då man erhåller
luft-torrt t., utan fritt vatten och med
hygroskopiskt vatten alltefter förvarings- el.
lagringsplatsens luftfuktighet från 7-—8 % i
vär-meledningsuppvärmda rum till 20—25 % i fria
luften. Vid tekniska beräkningar brukar
vattenhalten i lufttorrt tillstånd beräknas till 15 %.
Samtidigt med förändringarna i t:s
hygro-skopiska vattenhalt ändras dess volym, det
krymper, resp, sväller, vilket på det tekniska
språket kallas, att virket arbetar. Tätt
byggda, tunga träslag arbeta mera än lösa
och lätta, rik hartsinlagring motverkar
dessutom krympning och svällning.
Krympningen är störst i tangentiell riktning (el. i
årsringens sträckning i tvärsnitt), avsevärt
mindre i radiell riktning (vinkelrätt över
års-ringarna) och minst i t:s längdriktning.
/ m
hv
Bild 1. Stycke av en 4-årig stamdel av tall, 6 ggr
förstorad, m märg, vv vårved, hv höstved, ms
märgstrålar, k kambium, ib innerbark, yb ytterbark, h
hartsgångar, 1—4 årsringar.
Vedämnets specifika vikt är i det
närmaste lika hos alla träslag, el. 1,56, men
beroende av t:s porösa byggnad blir den för
t. alltid vida mindre och växlar efter träslag,
vattenhalt, ståndort för trädet, stamdel o. s. v.
Av praktiska skäl anknytes spec. v. för skilda
träslag i regel till lufttorrt tillstånd.
Kärnveden är då alltid tyngre än splinten, virket
i stammens nedre delar tyngre än högre upp.
Spec. v. av t. i lufttorrt tillstånd varierar
från 1,40 (kokosträ) till 0,42 (poppel) och 0,40
(weymouthtall).
Bild 2. Tvärsnitt av en treårig lindgren, b bark, v
ved, ka kambium, k kärl, ms märgstråle, m märg, d
årsringsgräns. Omkr. 30 ggr förstoring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
