Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Träa - Träben - Träbitare - Träcka - Träd - Trädbockar - Träde, Träda - Trädestillation - Trädgränser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
Träa—Trädgränser
702
Träa, jaktv., gå upp i träd (om t. ex. mård,
lodjur), »slå till» i träd (om skogsfågel).
Träben, se Proteser.
Träbitare, zool., se Långhorningar,
med bild 4 på färgpl.
Träcka, att framdraga ett fartyg medelst
en lina längs en strand el. kanal. Fartyget,
som träckas, kallas träckbåt och
bogser-linan träcklina.
Träd, vedväxt med tydlig huvudstam, som
tidigt blir grenfri i sin nedre del och i sin
övre uppbär kronan. Någon skarp gräns
mellan t. och buske finnes icke (se Buske).
Barrträd och de flesta tvåhjärtbladiga t. ha
en rikt förgrenad krona. Alldeles ogrenade t.
med en bladrosett i toppen (bladkrona) äro
framför allt palmer och trädormbunkar. K. A.
Trädbockar, zool., dets. som långhorningar
(se d. o.).
Träde, Träda, dels det förhållande, att
åkerjorden ligger obesådd, dels åkern i detta
tillstånd. I äldre tid antog man, att den av
grödor utsugna åkerjorden behövde vila för
att hämta ny kraft till fortsatt bördighet,
och lät den därför längre el. kortare tid ligga
osådd och obrukad, varvid ogräset på
trädes-skiftet lämnade kreaturen ett magert bete
(b e t e s t r ä d e). Vanl. fick t. återkomma
vartannat eller vart tredje år (t v å- el. t r
e-skiftesbruk, se dessa ord). Med nyare tids
uppfattning, att jorden icke behöver vila utan
fortast återställes till bördighet genom
gödsling och grundlig bearbetning, inskränktes
och förändrades trädesbruket. Man övergick
till längre växtföljder (se d. o.), så att t.
inskränktes till Ve—1/io av åkern eller alldeles
försvann. Trädesskiftet får ej heller vid det
rationella jordbruket vila orört längre tid
utan blir föremål för jordförbättring (se
M e 1 i o r a t i o n), gödsling samt flitig
bearbetning med syfte att motarbeta ogräset och
befordra det för jordens fruktbarhet viktiga
bakterielivet i jorden. Då stråsädesodling
mest utsuger och fysikaliskt försämrar
jorden och gör grundlig bearbetning och
gödsling behövliga, kan trädningen minst
undvaras vid utsträckt sädesodling, i synnerhet på
styv jord. Därför finnes relativt största
trä-desarealen (10—12 % av åkern i vissa delar
av Gotland och Uppland) på mell. Sveriges
för övervägande sädesodling använda styva
lera. På lättare jord och där sommaren är
längre, kan det hela sommaren upptagande
helträdet ersättas med halvträd e,
d. v. s. jordens bearbetning och gödsling
under tiden mellan skörd och följande sådd eller
mellan radsådda växter (g rönträd e, i
motsats till svartträd e). Av halvträde
skiljer man mellan vallträd e, då vall
upp-plöjes tidigt och jorden gödslas och bearbetas
för den samma år följande höstsådden, och
grönfoderträd e, då trädesskiftet besås
med tidigt grönfoder och sedan beredes till
höstsådd. Helträdet har starkt inskränkts i
s. Sverige och nästan försvunnit i de bäst
odlade trakterna. I n. Sverige, där odling av
säd, särskilt av höstsäd, är inskränkt eller
saknas, upptar t. likaså blott mindre eller
alls ingen del av åkern. H. J. Dft.
Trädestillation, upphettning av trä utan
lufttillträde (jfr K o 1 n i n g), ger som
huvudprodukter träkol, tjära, träättika (träsyra)
och vissa gaser. Huvudreaktionen börjar vid
omkr. 275° C under stark värmeutveckling
och livligt avskiljande av kolsyra, koloxid
och vattenånga; vid högre temp. sönderdelas
under värmeförbrukning vedens organiska
beståndsdelar, varvid kolväten (ss. metan och
etylen) uppstå och slutligen tjärbildning
inträder. Huvudmängden träsyra avgår vid
omkr. 300°. Träsyran är ett starkt
vattenhal-tigt destillat samt innehåller som
huvudsakliga beståndsdelar ättiksyra, metylalkohol (ur
ligninämnena) och aceton; i mindre mängder
ingå bl. a. propionsyra, smörsyra, myrsyra,
estrar, ketoner, furfurol och fenol. Se vidare
Metylalkohol, Ättika och art. om de
olika ämnena. G. H-r.
Trädgränser, gränslinjerna mellan
trädbevuxna och trädlösa områden, resp,
gränslinjerna för en viss trädarts utbredning i
trädel. buskform.
1. Alpina t., trädvegetationens gränser
mot kalfjället. I många fall sammanfalla
trädgräns och skogsgräns, d. v. s. skogen
bildar en sluten front mot kalfjället, i andra fall
löser skogen småningom upp sig i isolerade
träd. Ibland övergår skogen småningom i
snår; i de flesta av jordens fjällområden
följer ovanför den översta skogen ett snårbälte,
som ofta är svårt att avgränsa mot skogen.
I de nordiska fjällen bildas trädgränsen
nästan alltid av björk (se Sverige, sp. 985);
ofta gränsar björkskogen direkt till
kalfjället, men vid stark vindexposition förmedlas
övergången av låga björksnår. Alltför stark
vindexposition, lavinstråk, snölegor, myrar,
flytjordsmarker, ras- och blockmarker,
bergstup etc. hindra ofta björkskogen att nå sin
klimatiska gräns, men de översta träd- el.
buskformiga björkarna på en fjällsluttning ge
vanl. ett någorlunda gott uttryck för den
klimatiska björkgränsen, och genom
sammanställning av på olika fjällsluttningar uppmätta
värden för björkens översta gräns har man
konstruerat s. k.
trädgränsisohyps-kartor, visande den klimatiska
björkgränsens växlingar inom fjällkedjans olika delar.
Björkgränsen stiger icke blott mot s. utan
även mot fjällkedjans centrala del från
lågfjällen i ö. och v. I motsats härtill visa
tall-och grangränserna en oavbruten stigning från
v. mot ö. (se S v e r i g e, sp. 985 f.); de närma
sig därför björkgränsen i ö. och ligga i Pite
lappmarks östligaste lågfjäll t. o. m. ovanför
densamma. De olika trädarternas
höjdgrän-ser regleras sålunda av olika klimatfaktorer.
En alpin trädgräns av björk återfinnes
utom i Skandinavien även i Skottland, Island
och Grönland samt i nordligaste Ural,
Kamt-sjatka och n. Japan. I Västeuropas sydligare
maritima trakter bildas skogsgränsen ibland
av bok, t. ex. i Vogeserna och de sydligaste
Alperna. F. ö. bildas skogsgränsen i n.
halvklotets tempererade delar i regel av olika
barrträd. I Alperna bildas den i de mer
maritima randområdena (utom i de sydligaste, jfr
ovan) av gran, i de kontinentala Central
alperna av lärk och cembratall och i vissa
områden även av vanlig tall; dess höjdläge
varierar mellan omkr. 1,600 m i de nordligaste
Föralperna och omkr. 2,250 m i
Centralalpernas högsta massiv. I s. halvklotets
tempererade delar finner man en alpin skogsgräns av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
