Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgränser - Trädgård - Skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Trädgård
704
vinterkala bokar (Nothofagus) i Patagonien
och Eldslandet, av småbladiga ständigt gröna
bokar och barrträd i Nya Zeeland, av ständigt
gröna Eucalyptus-axter i Australalperna och
av en blandning av alla dessa typer på
Tas-manien. I tropikerna bildas den alpina
skogs-gränsen av ständigt gröna träd av växlande,
ofta mycket egendomliga typer, t. ex. Javas
blåbärsträd och tropiska Afrikas ljungträd,
jättesenecior och jättelobelior; den ligger här
ofta över 4,000 m, liksom även
barrskogsgränsen i v. Kina.
2. Polära t., trädvegetationens gränser
mot de trädlösa polarområdena. De alpina t.
sjunka mot polerna och övergå till sist
småningom i de polära, d. v. s. kalfjället sträcker
sig ända till havsytans nivå. I Skandinavien
finner man en polär trädgräns endast i
Finnmarken; där och på Kolahalvön bildas den av
björk, i Nordryssland, Sibirien och
Nordamerika däremot vanl. av barrträd. I extremt
maritima klimat förskjutes den polära
trädgränsen starkt mot ekvatorn i förhållande till
mera kontinentala klimatområden.
3. M a r i t i m a t., trädvegetationens
gränser mot trädlösa kustområden. De yttre
skärgårdarnas extrema klimat är ogynnsamt för
trädväxt; man finner därför ofta en
kalskärs-region utanför den maritima trädgränsen (se
Sverige, sp. 981 f.).
4. Kontinentala t.,
trädvegetationens gränser mot trädlösa stäpp- och
ökenområden. I de tempererade zonernas mest
kontinentala delar saknas vanl. skog utom längs
vattendragen. Sydrysslands kontinentala
trädgräns bildas i v. av lövskog, österut liksom
även i Sibirien av barrskog, Nordamerikas
längs prärieområdets östkant av lövskog, i v.
av barrskog.
Utom dessa fyra typer av allmänna t.
begränsas naturligtvis varje trädarts
utbredningsområde av en trädgräns av mera
speciellt slag. Så ha t. ex. de ädla lövträden
nordgränser på olika breddgrader i s. och mell.
Sveriges skogsregioner, medan åtm. granen
har en tydlig sydvästgräns i s. och v.
Götaland (se Sverige, sp. 984 f.).
Litt.: F. Enquist,
»Trädgränsundersökningar» (i Svenska Skogsvårdsfören:s Tidskr. 1933,
med förteckn. över tidigare litt.). E. D. R.
Trädgård, vanl. inhägnat område, avsett för
prydnads- el. gagnväxter. I allm. ställa
trädgårdsväxterna större fordringar än lantbrukets
viktigaste växter på såväl naturförhållanden
som vård av odlaren, men odling av mindre
krävande trädgårdsväxter kan äga rum i alla
sädesproducerande delar av landet. Enklare
trädgårdsskötsel kan bedrivas med viss
framgång även i det inre av Lappland. Vissa
växter ge säkrare avkastning i trakter med
kustklimat, andra föredraga solrika om också
torrare somrar och kallare vintrar, i synnerhet
där konstlad bevattning kan åstadkommas.
Starka vindar skada de flesta
trädgårdsväxter ganska illa, och mångenstädes måste skydd
anordnas för västliga och nordliga stormar.
Även om trädgårdsodling kan bedrivas på
mager och mullfattig jord, är det önskvärt,
att den förlägges till mullrik, djupt bearbetad
sådan med neutral eller endast svagt sur,
resp, alkalisk reaktion. Området måste kunna
avdikas, då de flesta trädgårdsväxter
vantri
vas i vattensjuk jord. För att vattnet skall
kunna ledas bort, är det fördelaktigt, att
marken företer en svag sluttning, helst mot s.. och
framför allt är det av vikt, att området ej
ligger skålformigt nedsänkt mellan
omgivande kullar, då detta ej blott försvårar
dräneringen utan även gör t. utsatt för skada
genom sena vår- och tidiga höstfroster.
De viktigaste typerna av t. äro:
ekonomiträdgårdar, prydnadsanläggningar och t.,
avsedda för undervisningsändamål, försöks- och
förädlingsverksamhet samt vetenskapliga
undersökningar av olika slag. Bland
ekonomiträdgårdarna märkas
handelsträdgårdar, som omfatta av fackmän bedrivna
odlingar för försäljning av produkterna. Efter
kulturernas art skiljer man mellan
plantskolor, i vilka odlas träd, buskar, fleråriga
örtartade växter m. m. till försäljning,
egentliga blomsterodlingar på kalljord och
i synnerhet under glas för produktion av
snittblommor och krukväxter samt
grönsaksodlingar, där man odlar gurkor,
meloner, tidiga grönsaker av olika slag i
växthus eller bänkar eller där man på
kalljord har kulturer av enklare köksväxter,
köksträdgård. Hit höra även
specialodlingar av bär- och fruktslag. Ett annat slag
av ekonomiträdgård utgöres av husbehov
s-trädgården; i denna odlas växter
huvudsaki. för ägarens eget hushålls räkning, i
främsta rummet mera lättodlade växter, vanl.
endast på kalljord. I större anläggningar
söker man numera att noga skilja p r y
d-nadsträdgården från varje slag av
eko-nomiavd. Till prydnadsplanteringar höra bl. a.
offentliga parker o. a. trädgårdsanläggningar.
Synnerligen framstående prydnadsträdgårdar
ha sedan flera årh. funnits ej blott vid de
kungl. lustslotten i Sverige utan även vid
större herresäten (jfr Trädgårdskonst).
Under senare perioder ha sådana blivit allt
vanligare även vid mindre lantgårdar och
villabyggnader. T. med ändamål att tjäna
undervisning av ett eller annat slag
äro botaniska trädgårdar (se d. o.)
och anläggningar vid olika skolor (jfr
Skolträdgård). Försöksträdgårdar ha
ofta varit föreslagna inom landet, men
hittills har endast en större sådan (för
köksväxt-försök) kommit till stånd, näml, vid Alnarp.
Jfr Trädgårdsundervisning.
Vid skötseln av t. är jordens behandling ett
arbete av största vikt. I allm. gräver man
djupt på hösten, medan bearbetningen under
vår och sommar går ut på att luckra
jordytan. Gödslingen spelar en mycket viktig
roll i trädgården, och gödselämnen tillföras
trädgårdsväxterna i jämförelsevis stora
mängder, dels som naturgödsel höst eller vår, dels
som konstgödsel under olika årstider, delvis
mitt under pågående odling. Många
trädgårdsväxter uppdragas genom sådd direkt på
odlingsplatsen, och detta sker oftast tidigt
på våren, i vissa fall även på hösten, mindre
ofta vid upprepade tillfällen under sommaren.
Efter sådden följer ofta gallring, ibland även
skolning av de unga plantorna. Mera
långlivade växter planteras på det ställe, där de
skola växa. Ej blott efter plantering utan
även mitt under pågående kultur kräva många
växter tillförande av vatten, och vattningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
