Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tsjcheidze, Tjcheidze, Nikolaj Semenovitj - Tsje-mul-p-ho - Tsjernysjev - Tsong-Kha-pa - Tsuba - Tsubouchi Yuso - Tsuga - Tsugarunuri - Tsugarusundet - Tsun - Tsuruga - Tsushima - Tsüan-chou - TT - T. T. - Tu (kemi) - T. U. - Tua, Teresina - Tuaillon, Louis - Tuamotuöarna, Paumotuöarna, Låga öarna - Tuan-Ki-juei - Tuapse - Tuareger - Tua res agitur - Tuat (Duat, forna Egypten) - Tuat (Algeriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tsje-m.ul-p-ho—Tuat
739
1917 blev T. ordf, i Petrograds sovjet och sedan
också ordf, i soldat- och arbetarrådens
verkställande centralkommitté. Han gjorde fåfänga
ansträngningar att trygga en lugn utveckling
av revolutionen. Sedan bolsjevikerna erövrat
makten i Petrograds sovjet, begav sig T. till
sitt hemland, Georgien, och deltog i
organiseringen och ledningen av den georgiska
republiken. Då Georgien ett par år senare besattes
av den röda armén, flydde T. till Paris, där
han 1926 begick självmord. A. Kgn.
Tsje-mu’1-p-ho, se C h e m u 1 p h o.
Tsjernysjev [-J*å’f], annan transkription av
Tjernysjev (se d. o.).
Tscng-Kha-pa, se L a m a i s m, sp. 634.
Tsuba, se Japansk konst, sp. 1013 och
bild 32—33.
Tsubouchi Yuso [-båotji jozå], se
Japanska språket och litteraturen, sp. 1013.
Tsuga, ett barrträdssläkte (se bild 14 på pl.
till art. Barrträd), karakteriserat av platta
barr och ståndarknappar, som öppna sig med
tvärspringor. T. förekommer i Nordamerika,
Östasien och Himalaja.
Tsugarunuri [-ronori], lackarbeten, se
Hiro-s a k i.
Tsugarusundet, sund mellan de jap. öarna
Hondo och Hokkaido; ångfärjeförbindelse
mellan Hakodate och Aomori.
Tsun, se Kina, sp. 696.
Tsuruga [-roga], hamnstad på v. kusten av
mell. Hondo, Japan; 31,830 inv. (1925).
överfartsort till Vladivostok.
Tsushima [-/ima], japansk ö, ung. mitt i
Koreasundet, omgiven av smärre klippöar;
697 kvkm, omkr. 45,000 inv. Huvudstad:
Izuhara (omkr. 13,000 inv.). ön delas i
två hälfter av den från v. djupt inträngande
viken Asaji Ura och når i s. 642 m ö. h.
Fiske; handel på Korea. T. har sedan
gammalt spelat en strategisk roll som stödjepunkt
och flottbas vid aktioner på Korea. — Om
slaget vid T. 1905 se Rysk-japanska
kriget, sp. 1300.
Tsüan-chou [-t/åo], eng. Chuan-chow, stad
i kin. prov. Fu-kien, vid en vik av
Formosa-sundet; omkr. 100.000 inv. Tempel från
Tang-dynastien. T. har identifierats med Marco
Polos och arabiska geografers Zaitun el. Zaiton.
TT, förk. för Tidningarnas
telegrambyrå, se Telegrambyrå, sp. 87.
T. T. (förk. av eng. tourist trophy, eg.
turisttrofé). 1. Den förnämsta internationella
motorcykeltävlingen. Hålles årl. på ön Man
i Irländska sjön, f. ggn 1907. — 2. Lopp för
automobiler, t. ex. Ulster T. T. på Ardsbanan,
Irland.
Tu, kem. tecken för en atom tulium.
T. U., förk. för Tillfälligt utskott
och Svenska
tidningsutgivareför-e n i n g e n.
Tua [to’a], T e r e s i n a, italiensk violinist
(f. 1867), elev av Massart. Företog flera
konsertturnéer över hela Europa och besökte
Sverige 1884 och 1886, då hon hyllades för sin
glänsande teknik och poetiska uppfattning.
1889 g. m. greve Franchi-Verney della Valetta
(1848—1911) i Rom. T. N.
Tuaillon [tyajä’], Louis, tysk skulptör
(1862—1919). Blev 1907 prof, vid Berlins akad.
Främst bland hans verk stå ryttar- och
djurbilder. »Amason till häst» (utförd i Rom 1895,
740
uppställd utanför nationalgalleriet i Berlin)
har blivit prisad som »den moderna tyska
plastikens mest fulländade ryttarfigur». Bland
hans övriga alster märkas »Hästtämjare»
(1902; i Bremen), ryttarstaty av Fredrik II i
Beuthen och staty av R. Koch (i marmor 1916;
på Luisenplatz i Berlin). G-gN.*
Tuamotuöarna, P a um o tu ö ar n a, Låga
öarna, fr. Iles-Basses, fransk ögrupp i
Stilla havet, ingå i Franska Oceanien (jfr d. o.
och karta vid Oceanien); 860 kvkm, 4,270
inv. (1926). T. bestå av två parallella ökedjor
med tills. 80 låga korallöar och atoller. Största
ön är Rangiroa, administrationens säte
Faka-rava. Produkter: copra, pärlor och pärlemor.
T. annekterades 1880. Deras förste upptäckare
var spanjoren P. F. de Queiros.
Tuan-Ki-juei, kinesisk general och politiker
(f. 1864). Var en av Yüan Shi-kais trogna
anhängare och blev 1912 krigsminister i den
nya republikanska regeringen samt 1916
statsminister. Han gjorde sig snart till nära nog
diktator i Nordkina, stödd på sina trupper.
Starkt lierad med och besoldad av Japan,
gjorde sig T. med sin klick av generaler
(An-fupartiet) alltmer hatad och störtades
1920. 1924—26 trädde T. åter fram, nu som
»provisorisk riksföreståndare» (ingen verklig
president tillsattes), men var ganska hjälplös
i det allmänna inbördeskriget mellan tävlande
generaler. Privatman sedan 1926. B. Kgn.
Tuapse’, stad i Nordkaukasiska området,
Sovjetryssland, vid Svarta havet; 12,000 inv.
(1926). Exporthamn för spannmål och
petroleum med rörledning från oljedistrikten i ö.
Tuarèger (sing. targi), hamitiska
kamelnomader i Sahara, glest spridda från oasgruppen
Tuat i n. till Timbuktu samt från Fezzan till
Zinder (v. om Tsadsjön). T. ha gemensamt
språk och äro det enda folk i Nordafrika, som
äger en egen skrift (tifinagh). Deras fyra
huvudgrupper bo i Hoggar, Asdjer, Air och
vid Niger (Timbuktu). Varje grupp har en
överhövding (amenokal), vald av
stamhövdingarna; hans makt är dock vanl. ganska
ringa. Socialt delas t. i »adel» och »vasaller»,
som båda hålla slavar, vilka utföra
lägerarbetet. Typisk för de fria männen är
ansikts-slöjan (litham), buren även när de äta och
sova. Ehuru muhammedaner, leva t. i engifte.
Kvinnorna ha stor frihet, bära ej slöja och
välja själva sin make. T. ha varit ökända och
fruktade som ökenrövare men äro nu
pacificerade och stå, särskilt på franskt område, inom
vilket de flesta bo, i gott förhållande till
kolonialmyndigheterna. — Litt.: A. Aymard,
»Les touareg» (1911); O. Olufsen, »Hos
örke-nens sönner» (1924); F. R. Rodd, »People of
the veil» (1926); G. Moberg, »Rädslans land»
(1927). K. G. L.
Tu’a res a’gitur, lat., »det gäller dig».
Tuät (D u a t), hos fornegypterna de dödas
vistelseort. I vissa texter är T. tydligen
identiskt med stjärnhimlen, i andra med den
underjordiska region, genom vilken solen
nattetid företog färden från v. till ö. Man talade
även om ett övre och ett nedre T. — Jfr H.
Kees, »Totenglauben und
Jenseitsvorstellung-en der alten Ägypter» (1926). G-dL-n.
Tuät, fr. Tonat, oasgrupper i
Sydterritorier-na av Franska Algeriet, mellan ung. 25° och
30° n. br., bestå av den egentliga gruppen T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
