Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuat (Algeriet) - Tuatera - Tub - Tuba - Tubal - Tubal-Kain - Tubelis, Juozas - Tuber - Tuber, Tuberaceae - Tuberkel - Tuberkulin - Tuberkulos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Tuatera—Tuberkulos
742
med huvudorterna Adrar och Tamentit,
gruppen Gurara (Gourara) med huvudorten
Timi-moun och gruppen Tidikelt med huvudorten
Salah (In Salah); tills, omkr. 60,000 inv.
(araber, negroida berber). Den egentliga
Tuat-gruppen, huvudsaki. bevattnad från wadi
Saoura, bildar en omkr. 200 km lång räcka
oaser och byar. Dadlar, tobak och henna äro
de förnämsta handelsvarorna. T. besattes på
1300-talet av sultanen av Marocko och
ockuperades 1900 av fransmännen.
Tuatera, zool., se H a 11 e r i a.
Tub. 1. (Astron.) »Synrör», kikare.
2. Grövre järn- el. stålrör, särskilt rör i
ångpannor. Jfr Rör, sp. 108.
3. Kapsel av bly, tenn, aluminium o. dyl.,
vari oljefärg, salvor, klister, rakkräm m. fl.
varor i pasta- el. degform föras i handeln.
Tuba, mus., hos romarna en beteckning för
den raka metalltrumpeten (grek. salpinx).
Den moderna t. uppfanns lööö av W. F.
Wieprecht och C. W. Moritz, har vid mensur
och 4—5 ventiler. Man skiljer mellan två
huvudformer, tenortuba i c el. b och
bastuba i f. Den sistnämnda är den
vanliga och har blivit en värdefull ersättning för
basbasunen i orkestern; blåses med
klock-stycket uppåt. Såsom djupare bas brukas
helikon, en stor t. av cirkelrund form.
Speciella former äro de s. k. Wagnertuborna,
vilka konstruerades på 1870-talet efter R.
Wagners anvisning för »Nibelungenring». —
En 16-fots orgelstämma, även kallad t.
mi-rabilis, då den är högtrycksstämma (anblåst
med starkare sammanpressad luft). T. N.
Tubal, enl. folktavlan i 1 Mos. 10 en av
Jafets söner och stamfader för ett folk, som
i Hes. omtalas som lydande under Gog och
berättas ha drivit handel i Tyrus med slavar
och kopparkärl. Man har identifierat detta
folk med de av Xenofon omtalade t i b a
rene r n a, ett sorglöst, muntert folk vid Svarta
havets s. ö. kust, vilket ansåg skratt för den
största lycksalighet och förrättade alla sina
göromål skrattande. J. P.*
Tu’bal-Ka’in, enl. 1 Mos. 4: 22 den förste
smeden (»hebréernas Vulcanus»), son till
Lamek, Kains ättling i 5:e led.
Tubelis [tobia’lis], J u o z a s, litauisk
agronom och politiker (f. 1882). T., som tillhör
nationella partiet och tidigare varit
jordbruksminister och ordf, i litauiska
lantmannaförbundet, var i Voldemaras’ regering
finansminister och blev efter Voldemaras’ störtande
sept. 1929 även konseljpresident.
Tuber, lat. (plur. tübera), »knöl», bot. farm.,
underjordisk, knölformig rot- el. stambildning
av rund el. mera långsträckt form (se K n ö
1-s t a m). Sådana till beredning av läkemedel
använda knölar äro T. aconiti (jfr
Stormhattsläktet), T. jalapae (se J a 1 a p
a-r o t) och T. salep (se Salep). (Ljd.)
Tüber, Tuberäceae, bot., se
Tryffelsvampar.
Tube’rkel (lat. tube’rculum, plur. tube’rcula,
liten knöl, liten svulst), en liten, ej ens
knapp-nålshuvudstor knottra, som framkallas av ett
levande smittämne, bakterien Bacillus
tuber-culosis, tuberkulosbacillen. Se Bakterier,
sp. 743, Lungtuberkulos och
Tuberkulos.
Bastuba.
Tuberkulln, preparat, framställda ur
tuber-kelbacillkulturer. Deras verksamma
beståndsdelar variera alltefter olika
framställningssätt. Somliga innehålla de döda och krossade
tuberkelbacillerna själva, andra huvudsaki.
deras utsöndringsprodukter. Äran av
upptäckten (1890) av tuberkelbacillprodukternas
verkningar på djurorganismen tillkommer Robert
Koch (se d. o.), som kallade sitt preparat t.
(Kochs alttuberkulin; gamla tuber kulinet).
Koch insprutade t. på djur och fann, att det
verkade på tuberkulösa individer men ej på
andra, så att därigenom kunde avgöras om
djuret led av tuberkulos. Han fann vidare,
att det hos experimentdjuret medförde ett
visst skydd mot tuberkulos infektion och hade
en läkande inverkan på den tuberkulösa
sjukdomsprocessen. T. började genast användas
över hela världen för behandling av
människor, men det befanns snart, att dess
giftverkan (retningen av den tuberkulösa
vävnaden i kroppen) alltför ofta var
överväldigande. Inom kort inträdde ett starkt bakslag,
och tuberkulinbehandlingen utdpmdes allmänt.
Senare har den dock på många håll
återupptagits, med avsevärt försiktigare dosering,
och kan säkerligen i vissa fall utöva en
gynnsam effekt.
T:s betydelse för diagnosen är vida större.
Antingen insprutas små mängder t., och en
eventuell temperaturstegring iakttages, eller
också utföres hudprov (genom instick,
ingnid-ning el. dyl.), varvid en reaktion i form av
rodnad eller svullnad i huden uppkommer hos
den, som är smittad med tuberkulos
(tuberku-linreaktion via ögats bindehinna, s. k.
oftalmo-reaktion, tillämpas numera knappast). Ibland
kunna även stegrade symtom från en
tuberkulos sjukdomsprocess (härdreaktion) iakttagas.
Ett positivt tuberkulinprov behöver ingalunda
betyda, att någon tuberkulossjukdom
föreligger, man måste tvärtom anse, att
tuberku-linkänslighet närmast är ett uttryck för att
kroppen alstrar motgift mot sjukdomen.
Tu-berkulinprövning tillämpas fortfarande i stor
utsträckning såväl hos människor som hos
djur. A. Wstgn.
Tuberkulos [-lå’s] (lat. tuberculösis). 1.
(Med.) Sjukdomstillstånd, som framkallas av
tuberkelbaciller, en av människans vanligaste
sjukdomar. Än vanligare är dock, att hos
personer, som icke förete eller tidigare företett
några egentliga tecken till tuberkulossjukdom,
det kan påvisas, att individen någon gång
genomgått en mer el. mindre lindrig dylik
infektion. Detta är visat genom
tuberkulin-prövningar (se T u b e r k u 1 i n) och genom
erfarenheter från obduktioner. Sannolikheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
