Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuberkulos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Tuberkulos
744
för att en dylik infektion har förelegat
stegras alltid med tilltagande ålder men är
mycket olika i olika länder och inom olika delar
av samma land. I vissa storstäder äro redan
alla barn vid omkr. 10 års ålder infekterade,
på andra håll, särskilt inom glest befolkade
landsändar med obetydlig sjuklighet, har
endast omkr. hälften av befolkningen, eller i
vissa trakter en än mindre del, genomgått
tuberkulos smitta.
70—90 % av alla dödsfall i t. äro
betingade av lungtuberkulos (jfrd. o.); de övriga
tuberkulosformernas betydelse som dödsorsak
framträder huvudsaki. under barnaåren. Av
tuberkulosdödsfall hos personer över 15 år
falla omkr. 92 % på lungtuberkulosen.
T. är i sina fullt uttalade former vanl. en
kronisk, d. v. s. till tiden utdragen, sjukdom,
där perioder av försämring och förbättring
omväxla. Förloppet är ingalunda alltid
ogynnsamt, även vid svåra sjukdomsformer kan
småningom full läkning inställa sig. Detta
gäller även för akuta typer av t., vilka,
särskilt i form av lung- eller lymfkörtelprocesser
m. m. med feber, äro vida vanligare, än man
förr räknat med. En mångfald faktorer är av
betydelse för t:s utbrott och prognos: ålder,
näringsförhållanden, komplicerande
sjukdomar, direkta kroppsliga skador m. m.
Alldeles särskilt stor betydelse tillkommer
ärftlig-hetsförhållanden, oaktat man endast hos
minoriteten av tuberkulospatienter kan påvisa
t. hos de närmare anhöriga. Undersökningar
från Tyskland 1932 (Diehl och von Verschauer)
ha visat, att enäggiga tvillingar nästan
alltid förhålla sig på liknande sätt gentemot t.,
relativt oberoende av yttre förhållanden. —•
Huruvida en s. k. astenisk kroppsbyggnad
verkligen innebär en ökad disposition för t.
är osäkert.
Smitta är nödvändig förutsättning för
uppkomsten av en tuberkulos process, men
tidpunkten för smittan, sannolikt även
nedsmitt-ningens intensitet, måste, jämte den smittades
ärftliga motståndskraft, tillmätas den
avgörande betydelsen. Under de tidiga barnaåren
samt kring 20-årsåldern är allmänna
mottagligheten för tuberkulossmitta i regel störst.
Den första tuberkulossmittan träffar nästan
alltid lungorna, och härifrån sprides
sjukdomen, i de lättaste fallen blott till
lymfkörtlarna, men tuberkulossjukdomen kan angripa
nästan alla organ i kroppen. (Ang. t. i
lungorna m. m. se Lungtuberkulos.) Vid
dålig allmän motståndskraft, vanl. hos barn, kan
en allmän spridning av tuberkler (se d. o.)
komma till stånd i hela organismen (m i 1 i a
r-tub er kulos). Vanl. föreligga då hög
feber och ett starkt påverkat allmäntillstånd.
Vid fullt uttalad miliartuberkulos är
utgången alltid inom kort tid dödlig, och härvid
äro särskilt processerna inom det centrala
nervsystemet (tuberkulos
hjärnhinneinflammation) avgörande. Mer
kroniska former av t. iakttagas även i hjärnan,
med symtom som av en hjärntumör. T. är
vanlig inom bensystemet och
leder-n a. En tuberkulos härd i en ryggkota, med
åtföljande förstöring av kotan (tuberkulos
spondylit), är den vanliga anledningen till
puckelrygg; en kronisk svullnad i en viss
led (knä-, fot-, fingerled) beror ofta på t. i
leden eller på en tuberkulos härd i
angränsande ben. Huden kan vara säte för
tuber-kulösa förändringar av flera slag. En
speciell form härav är 1 u p u s, lupus vulgaris (se
L u p u s, sp. 370), andra former föranleda
kroniska svullnader och ev. sårbildning. Vid
knölros (se d. o.) finnes vanl. en tuberkulos
process på annat ställe i kroppen. L y m
f-körtlarna angripas alltid hos en person,
som är smittad med t. Ibland kunna härvid
processerna i lymfkörtlarna föranleda
egentlig sjukdom med svullnad och feber, ev.
varbildning och fistelbildning, men vanl.
föranleder lymfkörteltuberkulos mycket obetydliga
symtom. Njurarna och könsorganen,
särskilt bitestiklarna eller äggstockarna, äro
ganska ofta säte för t., som då ibland har
tagit sin början i njurarna och därifrån spritt
sig till urinvägarna. I
mag-tarmkana-1 e n iakttages t. framför allt i tarmen, vanl.
i form av sårbildning. Dylika förändringar
påträffas i regel hos patienter med svårartad
lungtuberkulos men kunna ibland uppträda i
mer godartade former. Detsamma gäller om t.
i struphuvudet (se Struphuvudets
sjukdomar). Lungsäcksrummet och
bukhålan bli ofta angripna vid t. En
tuberkulos lungsäcksinflammation eller
bukhin-neinflammation kan förorsakas genom direkt
spridning från en härd i lungan, lymfkörtlar,
tarm eller de kvinnliga könsorganen, men ofta
uppkomma dylika processer, särskilt i
lungsäcken (tuberkulos pleurit), blott genom
lättare retningar.
Frånsett vid lungtuberkulos (jfr d. o.), där
nu operativa förfaranden av olika slag
alltmer tillämpas, har behandlingen av t.
under det senaste årtiondet blivit alltmer
konservativ. Härdar i ben och leder opereras nu
ej så radikalt, som förr skedde, utan i stället
söker man genom gipsförband o. a. åtgärder
skaffa de gynnsammaste anatomiska
förutsättningarna för naturliga läkningsprocesser,
vilka sedan på lämpligt sätt understödjas genom
allmän vila och ev. sol- eller annan
ljusbehandling Något egentligt motgift mot
tu-berkelbacillen (serum el. dyl.) gives ej. För
att understödja den naturliga
motgiftsbild-ningen begagnas understundom tuberkulin (se
d. o.) eller annan s. k. retningsterapi med
vissa salter (guld, koppar, mangan) i små
mängder. Vid en del tuberkulosformer (t. ex.
njur-tuberkulos, struptuberkulos m. m.) äro dock
operativa ingrepp ofta nödvändiga. A. Wstgn.
2. (Husdjurssk.’) T. förekommer bland
husdjuren allmännast hos nötkreatur och svin,
rätt ofta även hos fjäderfä men mera sällan
hos andra husdjur; i fångenskap hållna vilda
djur, särskilt apor, duka ofta också under
för t. Sjukdomsorsaken är tuberkelbacillen,
som anses förekomma i olika typer
(män-nisko-, nötkreaturs- och fågeltuberkelbacillen),
och smittan upptages såväl genom den
in-andade luften som genom föda och dryck. T.
angriper företrädesvis lungorna och
dithö-rande lymfkörtlar men kan f. ö. förekomma
i nästan alla kroppsdelar. Då de av
tuberkel-bacillerna förorsakade svulsterna (tuberklerna)
ofta ha ett pärlliknande utseende, särskilt då
de förekomma på insidan av bröst- och
bukhinnan, brukar sjukdomen även benämnas
p ä r 1 s o t. T. har alltid ett långsamt,
smy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
