Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunga (anatomi, zoologi) - Tunganer - Tungbandet - Tungbenet - Tungblomstrig - Tung-chï - Tung-chou - Tunge (härad) - Tunge (socken) - Tungel (måne) - Tungel, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
775
Tunganer—Tungel
776
Bild 3. Från tungkroppens slemhinna hos människa,
mikrofotografi. 1 papilla filiformis, belagd med
Lep-tothrix buccalis, 2 papilla f ungi formis.
upphöjningar. Den andra huvudgruppen av
papiller, de egentliga smakorganen, ha det
gemensamt, att slemhinnans ytepitel sänkt
sig ned i form av rännor och att i väggarna
av dessa smaksinnets perifera sinnesorgan, de
s. k. s m a k 1 ö k a r n a, ha blivit infattade.
Dessa papiller framträda som två olika
typer. Hos den ena, grupperad framför den
V-formiga gränsfåran, är epitelrännan
ring-formig, papillae circumvallatae (bild 1). Den
andra typen, som hos människan är svagt
utvecklad och representerad på bakre delen
av t:s sidoränder, framträder som sinsemellan
parallellt förlöpande veck, åtskilda genom
rännor, papillae foliatae (bild 1).
Tungrotens slemhinna, som tillhör svalgets
område, företer i sin ytliga del på leukocyter
utomordentligt rik lymfatisk bindväv med
talrika större eller mindre grupper av
lymf-folliklar, vilken från trakten bakom papillae
vallatae bildar ett nära nog kontinuerligt
lager ända ned till struplocket och betingar
sfäriska el. mera flacka upphöjningar på
slemhinnans yta. I mitten av dessa upphöjningar,
folliculi linguales (bild 1), finnas gropformiga
fördjupningar av ytepitelet. Hela
follikelap-paraten kallas tungmandeln, tonsilla
lingualis. Den utgör en viktig ingångsport
för bakteriers inträngande i organismen.
Mandlarna äro lätt utsatta för infektiösa
ret-ningstillstånd {angina, halsfluss). —
Tungroten är särdeles rik på slemavsöndrande
körtlar. — Frånsett smaknerver (jfr Smak) är
t. mycket rik på känselnerver. T. har icke
endast betydelse för smaken och för
matsmältningen därigenom, att man medelst den till
sist bringar tuggan i den form, som är
lämpligast för dess införande i matstrupen, utan
är även genom sina rörelser av stor vikt för
frambringandet av vissa språkljud (se
Konsonanter och Vokaler). Av de
sjukdomar, för vilka t. är mest utsatt, må nämnas
förlamning, inflammation (se Glos si tis) och
kräfta. Genom tungbandets alltför starka
utveckling mot tungspetsen uppstår
tung-häfta (se d. o.). E. Hgn.*
2. (ZooZ.) T. saknar hos fiskarna egna
muskler men är hos övriga ryggradsdjur ett rörligt
organ. Hos många former, ss. grodor,
kameleonter, hackspettar, myrkottar o. a.
myrätande däggdjur, begagnas den vid fångst av
bytet och kan då starkt förlängas. Endast
hos däggdjuren är den besatt med
smaklökar. T. P.
Tungäner, se D u n g a n e r.
Tungbandet, se T u n g a, sp. 773.
Tungbenet (lat. os hyoides), ett litet, från
skelettet fritt ben av hästskoform (se L u f
t-strupe, T på bild 1), bestående av k r o
p-p e n samt de stora och de små hornen.
Nedåt sammanhänga såväl kroppen som stora
hornen med sköldbrosket genom en membran,
mot sidorna förstärkt med band till broskets
horn. T. tjänar som fäste för en del muskler,
som sträcka sig dels uppåt in i tungan, dels
nedåt till sköldbrosket och bröstkorgen. (Ljd.)
Tungblomstrig säges en blomkorg vara, när
alla dess blommor äro tunglika (se d. o.). Jfr
Strålblomstrig.
Tung-chi [toij-tji], se Kina, sp. 712.
Tung-chou [ton-t/åo], stad i kin. prov.
Chili, vid floden Pei-ho, omkr. 40 km ö. om
Pei-ping, med vilket T. förbindes genom kanal,
järnväg och en bred chaussé; omkr. 100,000
inv. T. har gått tillbaka efter
Peiping—Tien-tsinjärnvägens tillkomst.
Tunge, härad i mell. Bohuslän, sträcker sig
från Gullmarsfjordens innersta vikar mot n.
upp till S. Bullarens sydända; 274,59 kvkm,
7,677 inv. (1933). Socknar: Svarteborg, Håby
och Foss. Bergplatåområde, genomkorsat av
ett nät av dalar, de största, örekils- el.
Kvist-rumsälvens och Tosedalen (mellan Bullaren och
Färlevskilens vik av Gullmarsfjorden), i n.—s.
riktning. Mellan Färlevskilen och
Saltkälle-fjorden märkes den bergiga halvön
Tungenäset. 6,323 har åker, 8,264 har skogsmark.
Jordbruk samt vid Munkedal (se d. o.)
pappersindustri. Kommunikationer: se kartan och
Svarteborg. Tillhör Sunnervikens
fögderi och domsaga.
Tunge, socken i Älvsborgs län, Ale härad,
utmed Göta älv, s. om Lilla Edet; 20,09 kvkm,
702 inv. (1933). Närmast älven dalslätt med
djupa raviner, i ö. kantad av höjder på inemot
100 m. 448 har åker, 218 har skogsmark.
Ingår i Skepplanda, S:t Peters och T.
pastorat i Göteborgs stift, Domprosteriets n. kontr.
Tungel, måne, månsken; tiden från ny till ny.
Tungel, svensk släkt. Kammarrådet Nils
Larsson (d. på 1590-talet) hade sönerna L. N
T. (se nedan) och hovkanslern Nils Nils-
TUNGE HB
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
