Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tungus - Tunguser - Tungusiska språket - Tunguska - Tungvar - Tungvikt - Tunhem - Tunhovdfjord - Tun-huang, Tung-hwang - Tunica - Tunica, Hylsnejlika - Tunica muscularis, Tunica serosa - Tunicata - Tunika - Tunikater - Tunis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Tungus—Tunis
780
Utsikt över Tunis.
Gatubild från Tunis.
Tungüs, se Tunguser; enstöring, tråkmåns.
Tungüser, gemensamt namn för en mängd
jägar-, fiskar- och nomadstammar i ö.
Sibirien från Jenisej i v. och Ishavet i n. till
Ochotska havet i ö. och Kinas gräns i s. Till
dem höra de vid Ishavet och Ochotska havet
nomadiserande lamuterna och de i övre
Amurområdet etc. kringströvande o r o t
joner n a och tjapogirerna m. fl. samt i
s. ö. orotjerna, golderna och o 11 j i
m. fl. samt orokerna på Sachalin.
Tungu-siska folk äro även de i Manchuriet (se d. o.)
boende, hnvudsakl. åkerbrukande d a u r i e
r-na, solonerna och manchuerna. Tills,
uppgåvos 1897 omkr. 73,000 t. leva på
sibiriskt område. T., åtm. de kringströvande, äro
ett livligt, djärvt och levnadslustigt folk med
utpräglad smak för vackra kläder. De på
fiske levande stammarna vid Amur och
Ochotska havet stå dock lägre. T. äro
utpräglade mongoler (se bild 11 på pl. Asiatiska
folk vid art. Asien). De nomadiserande t.
äro jägare, som familjevis ströva omkring
över vidsträckta områden och i s. ö.
använda hästen, eljest renen som
transport-(mest rid- och klövje-) djur. Lamuterna äro
verkliga rennomader med stora renhjordar.
Blott i s. v., i Transbajkalien, ha en del
sibiriska t. blivit helt el. halvt bofasta
jordbrukare. Religionen är schamanism, om ock
många t. räknas som kristna. I s. ö. och på
kinesiskt område äro de i större el. mindre
utsträckning buddister. — Litt.: L. v. Schrenck,
»Reisen und Forschungen im Amur-Lande», bd
3 (1891); S. Patkanov, »Geographie und
Statistik der Tungusenstämme Sibiriens» (i
Re-vue Orientale pour les Études
Ouralo-Al-taiques, IV—VI, 1903—05); S. M.
Shirokogo-roff, »Social organization of the northern
tungus» (1929). K. B. W.
Tungüsiska språket har många föga kända
dialekter el. delspråk och utgör jämte
man-chuspråket den tungusiska grenen av de a
1-taiska språken (se d. o.).
Tunguska [tongo’ska]. namn på bifloder
till Jenisej (se d. o.).
Tungvar, dets. som tungevar (se d. o.).
Tungvikt, viktklass i boxning (över 79,378
kg) och brottning (över 87 kg). Jfr Lätt
tungvikt.
Tunhem. 1. Socken i Skaraborgs län, se
östra Tunhem. — 2. Socken i Älvsborgs
län, se Västra Tunhem.
Tunhovdfjord, sjö i Numedal, Buskerud
fyl-ke, Norge; 15,2 kvkm, 736 m ö. h., därav 18 m
uppdämda vid Tunhovddammen (356 mill.
kbm vatten), varifrån tunnel leder till
kraftverk i Nore (se d. o.). Ax. S.
Tun-huang, Tung-hwang, oas i
öst-turkestan, ö. om Lop-nor, bekant för de
ytterligt viktiga fynd av konstföremål och
handskrifter, som där gjorts av Stein (se
d. o.) och Pelliot 1908 och 1909.
Handskrifterna uppgingo till omkr. 20,000 på en mängd
olika språk (kinesiska, tibetanska, indiska
m. m.); en del av dem finnes i British
museum, en del i Paris och resten i Peking.
Tu’nica, lat., se Tunika.
Tu’nica, Hylsnejlika, släkte av fam.
nejlikväxter, ofta förenat med nejliksläktet,
från vilket det avviker förnämligast genom
att blommorna äro samlade i huvud, som
omges av ett fåbladigt, broskartat el. hinnartat
svepe. T. prolifera, en ett par dm hög,
en-årig ört med smala, jämnbreda blad och
skära blommor, växer sällsynt på sandbackar i
Skåne samt på Öland och Gotland. Den
fleråriga T. saxifraga, klippnejlika (från
mell. Europa), odlas på stenpartier i
trädgårdar och blommar hela sommaren. G. M-e.
Tu’nica musculäris, Tu’nica serösa, se
Tarmkanalen, sp. 1330.
Tunicäta, zool., se M a n t e 1 d j u r.
Tunika (lat. tu’nica, grek, chitön),
klädesplagg, liknande en skjorta med korta ärmar,
gördlat vid arbete och på gatan. Romerska
senatorer buro en t. med vertikalt
purpurbräm på framsidan, kallad t. laticlavia
(bred-brämad t.) till skillnad från riddarnas t.
an-gusticlavia, som var försedd med ett par smala
purpurränder. Jfr Dräkt, sp. 16 ff. E. St.
Tunikäter, zool., dets. som manteldjur
(se d. o.).
Tünis [fr. uttal tyni’s]. 1. Huvudstad i fr.
protektoratet Tunisien, omkr. 10 km från
Tu-nisviken av Medelhavet, vid v. stranden av
lagunen El-Bahira (»lilla havet») el. Tunissjön,
som skäres av en 9 m djup kanal från T:s hamn
till uthamnen Goulette (se d. o.); 202,405 inv.
(1931), därav 89,801 muhammedaner, 25,399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
