Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunkers el. Dunkers - Tunna - Tunna guld - Tunnbinderi - Tunnel - Tunnflotte - Tunning - Tunnland - Tunnplåt - Tunnsjöen - Tunnsten - Tunntarm - Tuns Gamlegård - Tuolluvaara - Tuonela, Tuoni - Tupé - Tupí - Tupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
Tunna—Tupp
784
till Nordamerika och vann fäste bland den
tyska befolkningen, framför allt i
Pennsylvania, staterna v. därom och Kanada.
Kommu-nikanternas antal utgjorde 1917 128,363. T.
begagna vid dopet tredubbel neddoppning och
låta nattvarden föregås av fottvagning och
gemensam kärleksmåltid. De förkasta edgång
och vapentjänst. Sedan 1876 bedriva de
mission, bl. a. i Skandinavien, Frankrike, Schweiz,
Indien och Kina. 1882 splittrades rörelsen i
tre riktningar, av vilka den förmedlande och
största 1908 antog namnet Church of the
brethren. E. Nwn.
Tunna, äldre svenskt rymdmått, olika stort
för olika varor, varierande ung. mellan l1^
och l3/« hl. En spannmålstunna skulle enl.
1665 års plakat innehålla 56 kannor (= 1,47
hl), en öltunna 48 kannor (— 1,256 hl). Jfr
Silltunna. — I dagligt tal användes ännu
någon gång beteckningen t., varmed oftast
torde menas en rymd av 1 hl. G. H-r.
Tunna guld, en från Tyskland (Tonne
Gol-des) lånad, i Sverige redan under 1500-talet
nyttjad benämning på 100,000 dal. smt.
Urspr. = 100,000 rdr sp. (= 400,000 kr.),
följde värdet av en t. dalerns sjunkande värde.
Då vid 1776 års myntrealisation 1 dal. smt
sattes = Vo rdr sp., blev värdet av 1 t.
16,666 2/3 rdr sp. (1807—30 = 16,666 2/3 rdr i
bankosedlar) = 66,666 2/3 kr. Slutligen,
efter 1830 års myntreform, då 1 rdr sp. var =
22/3 rdr bko = 4 rdr rmt, d. v. s. 16 dal. smt,
var värdet av en t. 6,250 rdr sp. = 16,6662/3
rdr bko = 25,000 kr. Numera räknas icke i
t. — I Tyskland betyder Tonne Goldes 100,000
Thaler. (A. W-dt.)
Tunnbinderi, tillv. av laggkärl (se d. o.) av
trä, ss. tunnor och fat. Laggkärlen tillverkas
av s. k. stäver, av vilka sidstäverna el.
laggar-na sammanhållas med band av vidjor el. järn,
bottenstäverna dels av fatkroppen och dels av
s. k. dymlingar. Numera sker t. nästan
uteslutande med specialmaskiner. Sidstäverna
utföras genom sågning i träets längdriktning
medelst vanliga sågar el. cylinder- el.
kronså-gar samt i fråga om fat, som fordra stor
täthet, genom klyvning av virket. Vidare
användas stavhyvelmaskiner (för hyvling av
stävernas bågformiga ytor), stavfogmaskiner
(som ge stävernas kanter böjning efter fatets
bukiga form), pressar för böjning av
sidstäverna (efter basning i ånga), krösmaskiner
för upptagande i fatkroppen av de
invän-diga spåren för bottnarna samt för
bearbetning av fatkroppens ändar, fogmaskiner för
bottenstäverna, rikthyvlar för hyvling av de
hopsatta bottnarna,
bottenrundskärningsma-skiner för rundsågning av bottnarna samt
pressar för bandens påsättning. —
Tunnbindarens förnämsta verktyg är en s. k. dexel el.
skarvyxa. Andra verktyg äro stavkniv,
bandkniv, krumkniv, spåkskäv (eng. spokeshave),
stämdexel, krumdexel samt stryk- el.
hand-bomsjärn. O. B-n.
Tunnel, eng., »rör», välvd gång, utförd
genom berg el. jord och oftast avsedd för vägar,
järnvägar, kanaler, vattenledningar o. dyl.
(jfr även D a g o r t och Ort 2).
Tunnelbyggnadskonsten var känd redan av babylonier,
greker och romare. Genomförandet av en t. i
lösare bergarter el. jordlager kräver
omsorgsfulla tekniska anordningar för att förebygga
ras, utestänga vatten och bortföra det
lösgjorda materialet. Under 1800-talet utfördes
med hjälp av moderna sprängämnen och
bergborrmaskiner betydande tunnelarbeten,
hu-vudsakl. i kommunikationsväsendets tjänst.
Ex. på mera kända t. äro i Schweiz
Simplon-tunneln (20 km) och S:t Gotthardstunneln
(15 km), i Norge Bergensbanans t. vid
Grave-halsen (5 km), i Sverige Njuljatunneln på
Riksgränsbanan (1,052 m) och Saltsjöbanans
t. i Stockholm (650 m). Underjordiska
tunnelbanor för lokaltrafik finnas bl. a. i London,
Paris, Berlin och Stockholm. G. H-r.
Tunnflotte, krigsv., flytande stöd för en
militärbro. För en kolonnbro erfordras i en
t. 24—40 tunnor av vanlig storlek, inlagda i
ramverk av sparrar med därpå anbragt
på-salning för brobanan.
Tunning, skpsb., tjockleken av kölen på
träfartyg.
Tunnland, äldre svenskt ytmått för jord,
= 56,000 kvfot (=4,936 kvm).
Tunnplåt, metall., se P 1 å t 2.
Tunnsjöen, fiskrik sjö i Nord-Tröndelag
fyl-ke, Norge, nära gränsen mot Sverige; 99
kvkm, 355 m ö. h. Avrinner genom Tunnsjöelv
västerut till Namsen och vid högvatten även
mot s. ö. till Kvarnbergsvattnet i Sverige. Ax.S.
Tunnsten, en slipningsform för diamant, se
Ädelstenar.
Tunntarm, anat., se Tarmkanalen.
Tuns Gamlegård, gård i Tuns socken,
Skaraborgs län; 311 har, därav 293 har åker;
tax.-värde 280,100 kr. (1931). Var bebodd redan vid
1400-talets början. Sedan gården kommit i
Possesläktens ägo, blev snart Gammalstorp
(se vidare d. o.) sätesgård.
Tuolluvaara, malmfält, beläget på
krono-mark inom Jukkasjärvi socken, Norrbottens
län, 5 km ö. om Kiruna. Malmfyndigheten
upptäcktes 1897 av Hj. Lundbohm och började
bearbetas 1902. Malmen, som ligger i
syenit-porfyr, utgöres av svartmalm med hög
järn-halt (omkr. 68 %) och delvis mycket låg
fosforhalt. Av mellansvenska järnverk har bildats
T. gruv-a.-b. (aktiekap. 2,880,000 kr.).
Malmarean har uppskattats till omkr. 15,000 kvm.
1930 brötos 144,084 ton malm, därav 98,655
ton med O,oo9—0,016 % fosfor och 45,429 ton
med 0,055—1,389 % fosfor. 1931 brötos 89,566
ton malm. De fosforrikare kvaliteterna
exporteras. K. S-ll.*
Tuonela [to’å-], Tuoni [to’å-], se Mytologi,
sp. 579.
Tupé, se Håruppsättning.
Tupi, en av de fyra viktigaste
språkstammarna i Sydamerika, mellan Amasonfloden,
La Plata, Atlantkusten och Anderna. Flera
av de mest betydande tupfstammarna äro
utdöda el. starkt uppblandade. Deras
kultur var skiftande, men de voro ett
kraftigt och aktivt folk, som ofta påtvingade
andra stammar sitt språk. Genom jesuiterna
bildades på 1600- och 1700-talet av t. ett
allmänt använt gemensamt språk, lingua geral.
Tupfstammarna stodo i kontakt med inkas och
spredo österut element från denna högkultur.
— Litt.: A. Métraux, »La civilisation
maté-rielle des tribus Tupi-Guarani» (1928). S. L-é.
Tupp. 1. (Zool.) Hanen hos hönsfåglarna.
2. Kyrktupp såsom väderflöjel och torn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
