Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusar, Vlastimil - Tusby - Tuscania (Toscanella) - Tusch (kol i vatten) - Tusch (musik, måleri) - Tuschförfarandet, Tuschmetoden - Tuschlav - Tusculum - Tusenbladstårta - Tusenfotingar - Tusen och en natt - Tusensköna - Tusenåriga riket - Tusjino - Tuskegee - Tussilago - Tussis - Tussockgräset - Tut-anch-Amon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Tusby—Tut-anch-Amon
830
der Abgeordneten, blev där vicepresident 1917
och spelade en framträdande roll i den
tjeckiska riksdagsklubben. T. hade även intima
förbindelser med nationalkommittén i Prag (se
Tjeckoslovakien, sp. 370). Han blev
den förste representanten för Tjeckoslovakien
i Wien; med stor takt och skicklighet förde
han där förhandlingarna om verkställande av
dess utbrytning ur Österrike-Ungern. Juli
1919—sept. 1920 var han chef för en
koali-tionsministär och verkade från mars 1921 som
minister i Berlin. A. A-t.
Tusby, fi. Tuusula [to’so-], socken i Nylands
län, Finland; 231 kvkm, 11,735 inv. (1932;
med Kerava köping), huvudsaki. finsktalande.
Tuscania [toska’nia], före 1911 Toscanella,
stad i ital. prov. Viterbo, n. v. Latium; 5,454
inv. (1921). I T. och dess grannskap märkas
talrika medeltida byggnader, främst
kyrkorna San Pietro (1000—1200-talet) och Santa
Maria Maggiore (1200-talet).
Tusch, kolloidal lösning av kol (sot eller
kimrök) i vatten, försatt med något lim eller
gummi som skyddskolloid. Se Kolloider,
sp. 979. I. B.
Tusch (fr. touche). 1. (Mus.) Anslaget på
klaverinstrument; fanfar på
mässingsinstrument, orkesterns hyllning av dirigent el.
solist (genom ett uthållet ackord el. för
stråkinstrument även knackning på locket). T. N.
2. Framställningssätt, behandlingssätt i
allm.; särskilt en målares sätt att måla,
pensel-föring, färganläggning. — Verb: Tuschöra
(T o u c h é r a).
Tuschförfarandet, T u s c h m e t o d e n,
bak-teriol., se R e n k u 11 u r.
Tuschlav, Umbilicäria pustuläta, en vanl.
på branta, solöppna, tidvis av nedsipprande
vatten fuktade klippväggar växande stor
bladlav, som är fäst vid underlaget i en punkt
och på den askgrå översidan försedd med
stora bucklor, på den nakna undersidan med
motsv. gropar. Har förr använts för
beredande av ett slags tusch. G. M-e.
Tu’sculum, fornstad i Latium omkr. 17 km
s. om Rom, högt belägen ovanför Via Latina.
Romerskt 381 f. Kr. Flera romerska stormän
hade där villor, bl. a. Cicero. Förstördes vid
slutet av 1100-talet. Se även Frascati.
Ruiner av en gammal borg med ringmur,
teater och amfiteater. — Ordet T., urspr. med
tanke på Ciceros villa (hans T u s c u 1
a-n u m), brukas i betydelsen av lugn ort
fjärran från storstadens buller.
Tusenbladstårta, se S m ö r d e g.
Tusenfotingar, zool., se M y r i a p o d e r.
Tusen och en natt (arab. Kitäb alf lajlah
wa lajlah), medeltida berättelsesamling på
egyptisk vulgärarabiska. Innehållet i de olika
handskrifterna växlar starkt, men gemensam
för dem alla är ramberättelsen om hur kung
Schahriar på grund av sin hustrus otrohet låter
döda varje ny brud efter bröllopsnatten, tills
den kloka Schahrazad så fängslar honom med
sina sagor, att han vill höra mer och
tillbringar 1001 nätter med henne, under vilken
tid hon föder tre söner, och kungen behåller
henne som sin gemål. Utom denna ram finnas
i alla fullständiga versioner ytterligare 12
sagor, utgörande en knapp femtedel av t. ex.
Kalkuttaupplagan, som innehåller 246
berättelser. T:s kärna är en persisk samling från
700-talet, »Hezar Afsaneh» (1000 äventyr),
som innehållit ramen och några andra av T:s
sagor av persiskt och delvis indiskt ursprung.
Till denna kärna, som antagl. på 900-talet
överflyttats till arabiska i Bagdad, lades dels
några andra fantastiska persisk-indiska sagor,
dels realistiska anekdoter och noveller om
kalifeu Härün-er-Raschid samt andra rent
arabiska berättelser. Sin slutliga redaktion
har T. fått i Kairo, där en mängd skämt- och
skälmhistorier tillfogats. I stort sett torde
T. ha fått sin nuv. form omkr. 1250, men
tillägg ha gjorts ända inemot omkr. 1500, i
det att varje avskrivare infört nya historier.
Framställningen är i regel enkel, torr och
rakt på sak men efter våra begrepp alltför
omständlig. Den avbrytes ofta av inströdda
verser, och rimmad prosa brukas gärna vid
skildring av personer, landskap, strider o. dyl.
Samlingen har utgjort de arabiska
yrkesbe-rättarnas repertoar på kaféer och
samlingsplatser, vilket förklarar talrika
grovkornigheter, avsedda att framkalla skratt hos
gatpubli-ken. Med undantag av R. F. Burtons eng.
övers. (16 bd, 1885—88), avsedd blott för
vetenskapsmän och i detalj följande originalet,
ha därför alla europeiska övers, måst starkt
beskäras och omarbetas. T. blev känd och
berömd i hela Europa genom A. Gallands fr.
övers. (12 bd, 1704—17), fast enskilda sagor
ur den redan tidigare på muntlig väg
överförts till Europa och använts av italienska
novellister. Bland andra övers, må nämnas
W. Lanes engelska (3 bd, 1839—41), M.
Hennings och E. Littmanns tyska (resp. 24 dir,
1896—1900, och 8 bd, 1921—28) samt V.
Thi-steds danska (1852—54; ny uppl. av <>. Östrup
1895—96; sv. övers., 6 bd, 1928). Bland sv.
övers, förtjäna nämnas II. Sandströms (8 bd,
1836—51), G. Thomées (8 bd, 1854—57), M. v.
Qvantens (4 bd. 1875—76; ny uppl. 1900) och
A. Mobergs (1928; urval). De viktigaste
arabiska uppl. äro M’Naghtens (Kalkutta 1832—
42), Bulakeditionen (1835; 1862—63) och
Ha-bicht och Fleischers (12 bd, 1828—43). Bland
imitationer kan nämnas den på orientaliska
källor grundade »Les mille et un Jours» av
Pétis de la Croix (5 bd, 1710—12), övers, även
till sv. (1889). Viktig för kännedomen om T.
är V. Chauvin, »Bibliographie des ouvrages
arabes», IV—VII (1900—03). C. W. v. S.
Tusensköna, Jie’llis pere’nnis, en till fam.
korgblommiga hörande flerårig ört med i
rosett samlpde, smalt omvänt äggrunda blad,
omkr. 1 dm höga stänglar samt gula
disk-och vita el. skära kantblommor. Växer vild
på fuktiga ängar i s. Sverige och odlas
allmänt, vanl. med fyllda korgar. G. M-e.
Tusenåriga riket, se K i 1 i a s m.
Tusjino [to^enå], by nära Moskva,
Ryssland (se D i m i t r i j, sp. 937).
Tuskegee [taskid^i’], stad i Alabama, U. S.
A.; 3,314 inv. (1930). Undervisningscentrum
för negrer. Säte för T. normal and industrial
institute (2,811 stud. 1931), gr. 1880 av Booker
T. Washington. Stort mönsterjordbruk; årl.
representativa negerkonferenser i dec.
Tussilägo, bot., se Hästhov.
Tu’ssis, lat., se Hosta.
Tussockgräset, bot., se P o a.
Tut-anch-Amon, fornegyptisk kung av 18 :e
dynastien (reg. omkr. 1361—52 f. Kr.), efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
