Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tychsen, Oluf Gerhard - Tydal - Tydje - Tyfoidfeber - Tyfon (meteorologi) - Tyfon, Tyfaon, Tyfos, Tyfoeus (mytologi) - Tyfors - Tyft - Tyfus - Tyg - Tygel - Tygelsjö - Tyghantverkare - Tyghus - Tyglar - Tygstaten - Tygtryck - Tygverkstad - Tyin - Tykobrahedagar - Tyl, Jsoef Kajatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Tydal—Tyl
852
rem numariam Mohammedanorum» (1794—
96) och »Takieddin Al-Makrizii historia
mo-netæ arabicæ» (1797). Om T:s lärda
förbindelser i Norden se G. Kohfeldt i Nord. Tidskr.
för Bok- och Biblioteksväsen 1923. K. V. Z.*
Tydal, herred i Sör-Tröndelag fylke, Norge,
en skogs- och fjällbygd vid svenska gränsen;
1,307,52 kvkm, 810 inv. (1930). Genomflytes
av Tya (Nea) till Selbusjön. I T. Sylarnas (se
d. o.) högsta topp. Ax. S.
Tydje, landskommun i mell. Dalsland,
Töss-bo härad, Älvsborgs län, vid Vänern; 29,92
kvkm, 482 inv. (1933). Småbergig skogs- och
jordbruksbygd. 872 har åker, 1,332 har
skogsmark. Ingår i Tösse och Tydje församl.
Tyfoldfeber, förr benämning på a b d
o-min al ty f u s el. nervfeber. T. har
stundom kallats lasarettsfeber. Se
vidare Typhus abdominalis.
Tyfon [-få’n], meteor., se C y k 1 o n, sp. 247.
Tyfon, Tyfa/on, Tyfös, T y f o é"u’s (lat.
Typhon, Typhöeus), grek, myt., vidunder, vars
strid med Zeus beskrives redan av Homeros på
ett sätt, som visar, att den till grund
liggande föreställningen är ett vulkanutbrott med
häftig åska. Enl. Hesiodos hade Gaia med
Tartaros fött T. för att hämnas titanernas
nederlag i striden mot Zeus. Han beskriver T.
som ett vidunder med hundra ormhuvuden,
eldsprutande ögon, talrika tungor, händer och
fötter, utstötande vrålanden av olika djur. För
Zeus’ blixtar bävar underjorden, glöder jorden
och kokar havet. T. försättes senare till olika
vulkaniska trakter, Cilicien, Lydien, Frygien,
Italien (Etna). Ur T:s förening med Echidna
(se d. o.) framgingo flera mytologiska
vidunder. T. sammanblandades senare med den
egyptiske guden Seth och spelar stor roll i
besvärjelser o. dyl. under senantiken. M. Pn N-n.
Tyfors, tre för Hellefors bruks a.-b.
utbyggda fall (tills. 745 hkr) i Svartälvens biälv
Liälven, Säfsnäs socken, s. Dalarna, vid
Värm-landsgränsen. Vid T. även sågverk i
gods-baneförbindelse (6 km) med Neva station.
Tyft, gård i Stenkyrka socken (Tjörn),
Bohuslän. Hit är den av L. Billström (se d. o.)
1876 öppnade folkhögskolan förlagd.
Tyfus. Vanl. menas med t. typhus
abdominalis (se d. o.), någon gång fläcktyfus (se d.
o.) el. paratyfus (se d. o.). Om namnet
lasarettsfeber se Tyfoidfeber.
Tyg, vävnad, framställd som metervara.
Tygel. 1. (Ridk.) Se Tyglar.
2. (Zool.) Trakten mellan ögat och näbben
hos fåglarna.
Tygelsjö, socken i Malmöhus län, Oxie
härad, på Söderslätt, vid öresundskusten; 12,89
kvkm, 1,407 inv. (1933). 1,064 har åker, 2 har
skogsmark. Ingår i T. och V. Klagstorps
pastorat i Lunds stift, Oxie kontrakt.
Tyghantverkare, civilmilitär
beställningsha-vare vid flygvapnet med sergeants
tjänste-grad, biträder vid flygmaterielens skötsel.
Tyghus (av tyg i den äldre betydelsen av
råämne, redskap, krigsmateriel, ty. Zeughaus),
urspr. artilleriets byggnader, vari
artillerima-teriel och handvapen förvarades. Benämningen
tyg- förekommer nu endast i andra
sammansättningar, ss. tygstation och tygverkstäder.
Se Arméns förråd, Arméns
verkstäder och T y g s t a t e n. G. af W-dt.
Tyglar, ridk., en del av ett betsels remtyg
(se B e t s e 1), långa läderremmar, som äro
fästa vid betslets tränsbett (t r ä n s t y
g-lar), bridong (b r i d o n g t y g 1 a r) el. stång
(stångtyglar). Med dem verka ryttarens
händer på bettet i hästens mun, huvudsaki.
»förhållande». B. C-m.*
Tygstaten, i Sverige den personal, som
förvaltar och vårdar arméns vapenmateriel (med
undantag av den del, som utlämnats till
trupperna). Se även Arméns förråd. T:s
personal, som lyder under
generalfälttyg-mästaren (se d. o.), består av
fälttyg-mästaren (se d. o.) samt ett antal tygmästare,
tygingenjörer, tygförvaltare m. fl. G. af W-dt.
Tygtryck, i textilindustri (och även inom
konstslöjd) använt förfaringssätt för att
genom tryckning framställa färgade mönster på
vitt tyg el. vita el. kulörta mönster på tyg,
som färgats. Vid t. förena sig färgerna med
fibrerna på samma sätt som vid färgning (se
d. o.). Färgerna anbringades förr för hand
medelst tryckformar med upphöjda mönster;
metoden användes ännu inom konstslöjden
(handtryck med reliefmönster, skurna ur linoleum,
potatisskivor o. dyl.). Numera utföres t.
i fabriksmässig skala på maskiner, av vilka
huvudtyperna äro taveltryckmaskinen
(perro-tinen), som trycker med plana klichéer, en för
varje färg, och valstryckmaskinen, som
arbetar med graverade mönstervalsar av koppar
el. mässing. Tyget löper fram mellan
mönstervalsen, som matas med färg från en särskild
färgvals, och »pressören», en med tjockt
kläde överdragen gjutjärnsvals. Många
varierande arbetsmetoder äro i bruk. Man kan
sålunda åstadkomma vita mönster på färgad
botten genom att skydda vissa mönstrade
partier av tyget från att anta färg
(reser-vage). Vidare kan man genom kemikalier
borttaga färgen från vissa partier, så att dessa
framträda med vit el. annan färg mot en
olikfärgad bakgrund (enlevage). — T. utföres
framför allt på bomulls- (kattun, jfr K a 11 u
n-tryckning, cretonne) men även på ylle-,
siden- och konstsilkevävnader. G. H-r.
Tygverkstad, vid art.-reg:te el. tygstation
upprättad statsverkstad för reparation och i
vissa fall även nytillverkning av
artillerima-teriel. Se vidare Arméns verkstäder.
Tyin, sjö i s. v. Jotunheimen, Norge; 35
kvkm, 1.078 m ö. h. Avflyter över Årdalsvatn
till Sognefjorden genom Tya, som bildar en
mäktig fallserie, Tyinfallene (fallhöjd omkr.
1.000 m, tillgänglig effekt 110,000 hkr);
ut-bygges för Norsk hydros räkning. Vid sjöns
sydända T. turisthotell. Ax. S.
Tykobrahedagar (da. Tyge Brahes dage)
kallades på sina håll i de skandinaviska länderna
vissa dagar av året, vilka betraktades såsom
särskilda olycksdagar, varför man då avhöll
sig från viktiga arbeten. Benämningen är
känd sedan omkr. år 1600; dess sammanhang
med Tyge Brahe, som förut ansågs vara utan
grund, är ännu outforskat. Numera användes
uttrycket t. skämtsamt om dagar, fulla av
förtret och motigheter. (G. Brg.)
Tyl [til], Josef Kajatan, tjeckisk
författare (1808—56). T. spelade en stor roll under
den tjeckiska renässansen och återupplivade det
tjeckiska dramat. Han var en god regissör
och produktiv dramatiker. Hans förnämsta
skådespel äro »Cestmir» (1835), »Jan Hus»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
