Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyl, Jsoef Kajatan - Tyler, John - Tyler, Wat - Tylftared - Tyll - Tyller - Tyllinge - Tylopoda - Tylor, Edward Burnett - Tylösand - Tylöskogen - Tymol, Thymolum el. Timjankamfer - Tympanon - Tyndale el. Tindale, William - Tyndall, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Tyler—Tyndall
854
(1848 ) och »Zizka z Trocnova» (1849). Nuv.
tjeckoslovakiska nationalhymnen »Kde domov
müj?» (Var är mitt hem?) skrevs av T. och
förekommer i lustspelet »Fidlovacka»
(skoma-karskråets vårfest i Prag; 1834). C. T-t.
Tyler [tälTa], John, nordamerikansk
politiker (1790—1862), till yrket advokat. 1816—
21 led. av kongressens representanthus och
1827—36 av senaten, valdes T. 1840 som
whigs’ kandidat till
vicepresident och
tillträdde 1841
presidentposten efter W. H.
Harrisons död. För
whigpartiet blev han
som president en
missräkning till följd av
sin självständiga
hållning och omvaldes
icke 1845. Vid 1860—
61 års kris sökte T.
förhindra sydstaternas
secession och
presiderade vid en i
Wash
ington febr. 1861 sammanträdande
fredskongress, som i det längsta arbetade för en
kompromiss. — Litt.: L. G. Tyler, »Letters
and times of the Tylers» (3 bd, 1884—96); A.
Gordon, »Virginian portraits» (1924). R. Sv-m.
Tyler [tal’la], Wat, se Wat Tyler.
Tylftared, se Edgärdsman.
Tyll, tunt, genombrutet tyg, vars trådar
bilda runda el. kantiga maskor.
Maskinvaran började enl. uppgift vävas i Calais
1818. Den utgör en efterbildning av
1700-talsspetsarnas sydda el. knypplade botten,
réseau, och har sitt namn av den franska
staden Tulle, vars fina nätbroderier i slutet av
1600-talet kommo i ropet. E. v. W.
TyTler, bot., se Ledningsvävnad, sp. 913.
Tyllinge, egendom i Dalhems socken,
Kalmar län, och Oppeby socken, Östergötlands
län, vid sjön Tynn i n. Tjust; 7,000 har, därav
500 har åker; tax.-värde 1,400,000 kr. (1931).
Är känt sedan 1600-talet, kom på 1700-talet
till släkten Braun, 1747 till G. Duwall och
1853 till släkten Rosenmüller. Nuv. ägare är
T. a.-b., gr. 1897.
Tylo’poda, zool., se K a m e 1 d j u r e n.
Tylor [taPlo], Edward Burnett,
engelsk etnolog och kulturhistoriker (1832—
1917), museiföreståndare och prof, i Oxford.
T. är en bland den jämförande
folklivsforsk-ningens främsta banbrytare. Han utgav
»Ana-huac, or Mexico and the mexicans» (1861) och
»Researches into the early history of mankind
and the development of civilization» (1865),
där han på kulturlivet tillämpar
utvecklingsläran. T:s huvudverk är »Primitive culture,
researches into the development of mythology,
philosophy, religion, language, art and
cus-tom» (2 bd, 1871). Här uppställes f. ggn
begreppet animism (se d. o.). 1881 utkom
»An-thropology, an introduction to the study of
man and civilization». N. E. H.(Rbg.)
Tylösand, havsbadort i Söndrums socken,
Hallands län, v. om Halmstad, på den
långgrunda flygsandstranden innanför Tyluddens
klippor. Sommartid täta omnibusförbindelser
med Halmstad. Utanför T. den bekanta
fågel-ön Ty lön med viktig blänkfyr, gr. 1870,
ljusstyrka 30,000 Hefnerljus (Luxljus).
Tylöskogen, gammal benämning på de
svårframkomliga, skogiga och bergiga
gränstrakterna mellan Östergötland och Närke. Når
med Justineberg i Östergötland 261 m ö. h.
Fortsättes i ö. av Kolmården, i v. av Tiveden.
Tymol [-måT], Thymolum el.
Timjankam f e r, ett aromatiskt ämne, som ingår i
flera flyktiga oljor, särskilt i timjan (se
Timjansläktet). T. bildar stora, färglösa
kristaller med egendomlig aromatisk lukt och
brännande smak; svårlöslig i vatten, lättlöslig i
alkohol, eter, kloroform, flyktiga oljor m. m. T.
är metylisopropylfenol (C8Il3 . CH3 . C3H7 . OH).
Stora doser äro betydligt giftiga. Efter
intagning av t. mörkfärgas urinen. T. nyttjas
bl. a. som antiseptikum för mage och tarm
och som medel mot mask, särskilt mot
Anchy-lostomum duodenale. Även nyttjas t. till
aro-matisering av vissa preparat, ss.
opodeldok-liniment och tandpasta (pasta dentifricia).
Såsom beståndsdel i »slagvatten» (se d. o. 1)
ingår t. i R i g a b a 1 s a m (se d. o.). C. G. S.
TyTnpanon, grek. (lat. ty’mpanum). 1. Puka;
tamburin.
2. Halvrunt eller tresidigt fält över en
dörr, ett fönster eller på en gavel, t. ex. det
grekiska templets gavelfält. Oftast begagnas
ordet om det av en rundbåge el. en spetsbåge
infattade fältet i de romanska och de gotiska
kyrkornas portaler ovan den rakslutna
dörröppningen. Detta »bågfält» är ofta upptaget
av bildverk.
3. (Anat.) Ca’vum ty’mpani, trumhålan, och
membräna ty’mpani, trumhinnan (i örat), se
Hörselorgan.
Tyndale [tindl] el. T i n d a 1 e, William,
engelsk bibelöversättare (omkr. 1483—1536).
Var katolsk präst men omfattade snart
reformationens läror, begav sig 1523 till London,
där han fullbordade en övers, av N. T., och
1524 till Tyskland, besökte Luther i
Wit-tenberg och fick sin övers, liksom en övers,
av G. T. tryckt (jfr
Bibelöversättningar, sp. 211). Från 1530 uppehöll han sig
huvudsaki. i Antwerpen. Slutligen blev han
som kättare dömd till döden, strypt och
bränd på bål. (E. Nwn.)
Tyndall [tindl], John, engelsk fysiker
(1820—93). Var 1844—47 järnvägsingenjör i
England, studerade 1848—52 vid tyska
laboratorier och offentliggjorde på tyska sina rön
ang. diamagnetismen,
kristallers
magneto-optiska egenskaper m.
m. T. blev fil. dr i
Marburg 1850. Vid
sin återkomst till
England 1853
kallades han till medlem
av Royal society, var
1853—88 prof, i fysik
vid Royal institution
och blev 1867 dess
dir. 1856 företog T.
jämte Huxley
undersökningar över de
schweiziska glaciärerna och fullföljde ensam
dessa iakttagelser. 1859 började han sina
forskningar över det strålande värmet. Han
utförde undersökningar inom de flesta delar av
fysiken, särskilt värmeläran. Genom sitt
klassiska arbete »Heat, a mode of motion» (1863;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
