Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyngdlyftning el. Atletik - Tyngdpunkt - Tyngsjö - Tynn, Tyen - Tynnelsö - Tynset (Tönset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Tyngdpunkt—Tynset
858
Några av de vanliga rekorden i tyngdlyftning och deras innehavare 1 okt. 1933.
Världsrekord i tung tungvikt Svenska rekord
Ryckning av stång med en arm Rigoulot, Frankrike, 101 kg, R. Brunn, 80 kg
Stötning » » » » » Hünenberger, Österrike, 113,5 » W. Lundström, 96 25 »
Pressning » » » två armar Schilberg, Österrike, 133 » J. Andersson, 105 »
Ryckning » » » » » Nosseir, Egypten, 127,5 » R. Pettersson, 100 »
Stötning » » » » » Nosseir, Egypten, 167 » E. Svensson, 132,5 »
térophile, som bildades 1920 och (sedan 1920)
anordnar tävlingar om Europamästerskap och
(sedan 1920) världsmästerskap i t. T. förekom
vid de olympiska spelen 1906—32 (ej 1908 och
1912; om svenska insatser se tabell vid
Olympiska spelen). De ledande länderna i t.
äro f. n. Österrike, Tyskland, Tjeckoslovakien
och Egypten. Hzl.
Tyngdpunkt, den matematiska punkt, i
vilken en kropps massa kan tänkas
koncentrerad. Dess läge beror på kroppens form och
massfördelningen inom kroppen. T. behöver
ej vara någon punkt inom kroppen själv, hos
en ring ligger t. i dess centrum. T. kan
betraktas som angreppspunkten för resultanten
till de krafter, som tyngdkraften utövar i
varje punkt. T. kan även sägas vara
medelpunkten för de parallella attraktionerna på
kroppens samtliga partiklar. En kons el.
pyramids t. ligger på föreningslinjen mellan
basens t. och spetsen samt på 1/4 av denna
linjes längd från basen. Cirkelytans, kvadratens
och rektangelns t. ligga i deras centrum,
triangelns i skärningspunkterna mellan de
linjer, som sammanbinda hörnen med
motstående sidors mittpunkter. Vid beräkning av t.
hos ytor el. linjer tänker man sig dessa
försedda med en likformig massbeläggning. Man
kan lätt experimentellt bestämma en kropps
t. genom att i en tråd upphänga kroppen
först i en punkt, sedan i en annan. Enär t. i
båda fallen ligger i förlängningen av
upp-hängningstrådens riktning, bestämmes t.
genom experimentet såsom skärningspunkten
mellan dessa två linjer. J. T.
Tyngsjö, se Malung, sp. 745.
Tynn, T y e n, gränssjö mellan Småland
(Tjust) och Östergötland; omkr. 10 km lång
och 1—2 km bred, 86 m ö. h. Avrinner till
Botorpsström.
Tynnelsö, slott och egendom i överselö
socken, Södermanlands län, på den lilla
Tyn-n e 1 s ö n i Mälaren, 6 km n. ö. om
Strängnäs. I T. byggnadshistoria urskiljas nu tre
medeltida skeden. 1) V. delen av den ung.
kvadratiska byggnadskroppen bakom
trapp-tornet inrymmer ett avlångt hus i tre
våningar, möjl. h. o. h. efter 1306. 2) En något
yngre vinkelbyggnad i s. ö. med spår av äldre
trappa. Till detta skede hör en märklig
inventarieförteckning efter biskop Tomas 1443.
3) Biskop Rogges påbyggnad (1479—1501) med
kyrka samt murar och kasematter kring
borggården. Hertig Karl igångsatte omfattande
byggnadsarbeten, översta våningen med stora
salen uppfördes 1585 på det då fyrkantiga
huset jämte det ståtliga trapptornet i n., som
har sandstensportal. 1596 uppmurades de höga
gavlarna och det s. tornet, det västra tillkom
1600. Av den rika inredningen återstå på T.
— förutom målade renässansfriser — ett
tiotal ruttak och två huggna spisar men blott
en dörr; andra dörrar — även med intarsia —
och två tak finnas på Gripsholm och i
Nordiska museet. S. tornet och alla gavlarna
revos 1826—27, då det nuv. taket med
lanter-ninen tillkom. Hela anläggningens plan är
bevarad, trädgård, borggård, mangård och
fägård. — T. nämnes 1282. tillhörde från 1306
Strängnäsbiskoparna och gästades ofta av
konungarna. Det intogs 1522 av Gustav Vasa,
som 1527 indrog det till kronan och ofta
vistades där. Av drottning Kristina förlänades T.
till Elisabeth Gyllenhielm, hertig Karl Filips
dotter; det reducerades 1681. 1725 lämnades
T., som betalning för en Karl XIl:s skuld, till
Anna Woynarowska, den sista, som bebott det
gamla slottet. Hon vanskötte godset och sålde
det 1738 till Fredrik I, som sedan skänkte det
till grevarna von Hessenstein. Det köptes
1779 av S. B. Hebbe och gjordes av honom
1800 till fideikommiss. Detta övergick
sedermera till landshövding F. A. Boström men har
numera nästan h. o. h. utbytts mot
penningfideikommiss; egendomen styckades 1928 ff.
Av fideikommissnatur är dock alltjämt bl. a.
Tynnelsö ö (omkr. 200 har, därav 96 bar åker,
tax.-värde 99,400 kr. 1933). Fideikommisset
innehas av kabinettskammarherre E. Boström.
Tynnelsö gård med den 1876 på Selaön
av F. A. Boström uppförda byggnaden i
italiensk villastil äges av C. P. G. de Laval. —
Litt.: K. v. Schmalensee, uppsats i Rig 1930,
med litt.-anvisningar. H-k A.; G. R-ll.
Tynset, förr T ö n s e t, herred i Hedmark
fylke, ö. Norge, i n. österdal, kring Glommen;
1,023,9 kvkm, 3,780 inv. (1930). Skogstrakt.
Från T:s stationssamhälle vid Rörosbanan går
den gamla huvudvägen mellan östlandet och
Tröndelag (genom Kvikne och Tyldal). Ax. S.
Tynnelsö slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
