Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Kommunikationer - Mynt, mått och vikt - Statsfinanser och penningväsen - Kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
911 Tyskland (Mynt, mått och
ning (Deutsche Reichsbahn) och administreras
sedan 1924 av Deutsche
Reichsbahn-Gesell-schaft. T:s järnvägar sysselsätta omkr.
700,000 pers. Elektrifieringen av järnvägarna
pågår och är långt framskriden, särskilt i
mell. Tyskland, Schlesien och Bayern.
Järnvägsnätet har stora knutpunkter i Berlin,
Dresden, Leipzig, Hannover, Hamburg, Köln,
München m. fl. storstäder och står genom
färjlinjerna Warnemünde—Gedser i
förbindelse med Danmarks och genom linjen
Sassnitz—Trälleborg med Sveriges järnvägar. I
förbindelse med järnvägsnätet står även en
mängd busslinjer, drivna av postverket,
statsbanorna el. av staten understödda bolag.
Flygväsendet har efter kriget kraftigt
utvecklats, och T. är ett betydande
transito-land för lufttrafik (se karta till d. o.). Det
förnämsta lufttrafikbolaget är det av staten
understödda Deutsche Luft-Hansa (D. L. H.).
1931 tillryggalades 10,4 mill. flygkm och
transporterades 98,167 passagerare (93,677
1930) samt 405,9 ton luftpost.
Post- och telegrafväsendet sysselsatte 1931
358,978 pers. S. å. funnos 42,104
postanstalter, 58,248 telegraf-, 58,216 telefon- och 1,442
radiotelegrafstationer. Större radiostationer
äro Nauen vid Berlin, Eilvese vid Hannover,
Königswusterhausen och Dortmund. M.
Mynt, mått och vikt. Myntenhet är 1
Reichs-mark = 100 Reichspfennige. 1 Mark
innehåller 0,358423 g guld och motsvarar 0,8889 sv.
kr. i guld (resp. 0,2382 dollar i guld).
Genom inflationen under världskriget och
framför allt under de fem första åren därelter
bragtes den tyska valutan in i fullständigt
kaotiska förhållanden. En stabilisering av
valutan förbereddes genom införande av den
s. k. Rentenmark (= 100 Rentenpfennige) enl.
en förordn. 15 okt. 1923. För ändamålet
inrättades en särskild institution, Rentenbank
i Berlin, som hade till uppgift att utge sedlar,
lydande på Rentenmark. Täckningen för dessa
sedlar utgjordes ej av guld utan av
obligationer, lydande på guldmark, och till
säkerhet för obligationerna låg i sin tur
ett genom lag infört hypotek, lydande på
guldmark, i alla tyska jordbruks-, skogs- och
industrifastigheter. Därjämte blevo alla
industri-, närings- och handelsföretag såsom
sådana belastade med en genom lagstiftningen
införd skuld till Rentenbank. En definitiv
stabilisering av valutan genomfördes
sedermera med vissa lagar 30 aug. 1924, vilka
trädde i kraft 11 okt. s. å. Penningväsendet
återfördes därmed till guldmyntfoten (1
billion gamla Mark = 1 Reichsmark), och för
sedlarna stadgades en minimiguldtäckning (i
guld el. utländska valutor) av i regel 40 % av
deras nominella värde. Förutom åt
riksbanken tillerkändes sedelutgivningsrätt åt
Bay-rische Notenbank, Sächsische Bank,
Württem-bergische Notenbank och Badische Bank.
I T. är metersystemet infört. Emellertid
användas i den inrikes handeln alltfort de
gamla enheterna Pfund (— 1/2 kg), Zentner
(= 100 Pfund — 50 kg) och Doppelzentner
(förk. dz = 100 kg).
Statsfinanser och penningväsen. Den tyska
riksbudgeten har under de senare årtiondena
undersrätt en mycket stark stegring. Medan
utgiftssidan vid årh:s början ännu höll sig
vikt—Kyrkliga förhållanden) 912
vid en slutsiffra på 2,2—2,3 milliarder Rmk
och under året närmast före världskrigets
utbrott stigit till omkr. 3,7 milliarder, ha
totalutgifterna uppgått till omkr. 8,o milliarder
under budgetåret 1929/30 och 8,2 milliarder
under budgetåret 1930/31. Till mycket
väsentlig del beror denna utgiftsstegring på
de av kriget föranledda finansiella bördor,
som ålagts landet (jfr Skadeståndsf
rå-gan). I budgeten för 1929/30 uppgingo
ifrågavarande kostnader (»Kriegslasten») till
ungefär hälften av budgetens slutsiffra och
i budgeten 1930/31 till omkring 3,9
milliarder, motsvarande omkring 47 % av
slutbeloppet. Av dessa 3,9 milliarder belöpte ung.
1,9 på skadeståndsförpliktelser och 1,7 på
försörjning av krigsinvalider m. fl. Budgeten
har under de senare åren uppvisat betydande
underskott, 1930/31 års t. ex. nära 1,2
milliarder. T:s statsskuld har ävenledes under senare
åren avsevärt ökats. Vid utgången av 1875
uppgick rikets sammanlagda skuldsumma till
endast 120 millioner Rmk. Tjugu år senare
hade beloppet växt till omkring 2,2 milliarder.
Under de följ, åren ökades skuldbördan snabbt,
och 1910 hade den nått upp till omkr. 5
milliarder. Vid ung. denna nivå stannade
skuldsumman intill tiden för världskrigets utbrott.
Härunder ägde en enorm ansvällning av den
offentliga skuldsättningen rum. Efter
valutastabiliseringen hade skuldsumman avsevärt
nedbragts och uppgick t. ex. 1928 till nära 7,9
milliarder, därav omkr. 900 mill. fonderad
utländsk skuld. Under de följ, åren har ånyo
en stark ökning av skuldsättningen skett.
1931 uppgick rikets skuld till sammanlagt
något över 12 milliarder, varav 3,3 milliarder
utgjordes av fonderad utländsk skuld. Till
denna betydande skuldsättning torde ha
bidragit förutom nödvändigheten att reglera
skadeståndsförpliktelserna även de med den
stegrade arbetslösheten ökade kraven på
statskassan för skilda välfärdsanordningar.
Inberäknat de skulder, som åvila andra offentliga
korporationer (delstater, kommuner m. fl.),
uppgår den offentliga förvaltningens totala
skuldbelastning till omkr. 24 milliarder (31
mars 1932). S. M.
Kyrkliga förhållanden. Genom påvarnas
seger över de tyska kejsarna blevo
kyrkofrågor en angelägenhet mellan påven och de
enskilda furstarna och fria städerna. I de
stater, i vilka reformationen segrade, trädde
furstar och de fria städernas myndigheter i
påvens ställe som högsta kyrkomyndighet. De
katolska staterna och Preussen, som hade en
talrik katolsk befolkning, hade var för sig
förbindelse med Rom. Denna kyrkopolitiska
splittring förblev orubbad även efter det nya
kejsardömets tillkomst 1871, och den
försvårade i hög grad Bismarcks kamp mot det
katolska centerpartiet (»kulturkampen») på
1870-talet. Vid revolutionen 1918 överflyttades
furstarnas forna jnaktställning över de
evangeliska kyrkorna till kollegier el. biskopar och
i Preussen till en generalsynod. 1922 bildades
Tyska evangeliska kyrkoförbundet (Deutscher
evangelischer Kirchenbund) med
konferenser och förvaltning förlagda till Berlin. I de
katolska länderna behövde de nya radikala
partierna centerpartiets stöd, varigenom den
katolska kyrkan de senaste åren såg sin
makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
