Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Tidningspress - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyskland (Författning)
915
tung (gr. 1896) och Vossische Zeitung (gr.
1722), samtliga i Berlin, vidare Frankfurter
Zeitung (gr. 1856) i Frankfurt a. M.,
Ham-burger Nachrichten (gr. 1792) och Hamburger
Fremdenblatt (gr. 1828) i Hamburg,
Köl-nische Zeitung (gr. 1762) i Köln, Münchner
Neueste Nachrichten (gr. 1848) i München,
Leipziger Neueste Nachrichten (gr. 1892) i
Leipzig och Rheinisch-Westfälische Zeitung
(gr. 1738) i Essen. Den katolska pressens
främsta organ ha länge varit Germania (gr.
1871) i Berlin och Kölnische Volkszeitung
(gr. 1860) i Köln. Den socialdemokratiska
pressen började växa fram på 1870-talet och
utvecklades starkt efter de första årens
förföljelser bl. a. med hjälp av en
centralorganisation, som försåg omkr. 130 tidningar med
nyhetsmaterial m. m. Dess huvudorgan blev
Vorwärts (se d. o.). Kommunisternas främsta
organ, Rote Fahne, grundades 1918. Efter
1933 års stora politiska omvälvning ha stora
förändringar ägt rum även i fråga om
tid-ningsväsendet. Pressen har underordnats den
officiella propagandan, och innehållet är
föremål för sträng uppsikt från statsmakternas
sida, vilka genom indragningar och
repressalier söka förhindra spridning av oppositionella
idéer. Den kommunistiska och den
socialdemokratiska pressen ha helt kvävts och övriga
icke-nationalsocialistiska tidningar gått starkt
tillbaka. Däremot har de nationalsocialistiska
tidningarnas antal starkt ökats och
huvudorganen, Völkischer Beobachter
(München-Ber-lin; nuv. riktning 1927) och Der Angriff
(Berlin; gr. 1927), nått mycket stor spridning.
I T. utkommer en mängd vetenskapliga
tidskrifter, av vilka många tillhöra de ledande
inom resp. fack. Av allmänna tidskrifter må
nämnas den förr mycket spridda Die
Garten-laube (gr. 1853. nu i Berlin), veckojournalerna
Berliner Illustrierte Zeitung (uppl. bortåt två
mill. ex. 1931), Die Woche (gr. 1899) i Berlin,
I B (Illustrierter Beobachter) i München samt
Illustrirte Zeitung i Leipzig, av
skämttidningar Simplicissimus, Jugend och Die
Bren-nessel i München, Lustige Blätter i Berlin
samt Fliegende Blätter i Esslingen. — De
ledande telegrambyråerna Wolffs byrå (gr. 1849)
och Hugenbergkoncernens Telegraphen-Union
sammanslötos 1933 till Deutsches
Nachrichten-büro. A. A-t.
Författning. Den ännu gällande, ehuru
sedan mars 1933 delvis ur kraft satta t^ska
riksförfattningen antogs av en konstituerande
nationalförsamling i Weimar 31 juli,
stadfästes och promulgerades 11 aug. 1919. Den
bär vittne om att ha tillkommit i
samband med världsfreden och präglas också av
en avancerat demokratisk åskådning.
Parlamentarismen (se d. o.) lagfästes i 1919 års
statsskick. Tyska riket blev enl. detta en
förbundsrepublik, »statsmakten utgår
från folket». De gamla delstaterna
reducerades både till antal och befogenheter. De
kallas ej längre »stat» utan »land» (Land).
Oinskränkt bestämmanderätt beträffande
utrikespolitik, medborgarrätt, försvarsväsen,
mynt, tull, post och telegraf m. m.
tillerkändes riket. Det fick även stifta civil-,
straff-och processlag samt lagar ang. vissa sociala
områden, varvid rikslag bryter landslag.
Författningen föreskrev för länderna republikansk
916
statsform med allmän valrätt för män och
kvinnor och parlamentarisk ministär.
Folkrepresentationen, riksdagen
(Reichs-tag), väljes enl. proportionell metod för 4 år
av alla medborgare (män och kvinnor), som
fyllt 20 år. Statschefen,
rikspresiden-t e n (Reichspräsident), väljes direkt av hela
folket för en period av 7 år. Presidenten har
omfattande förordningsrätt, om den offentliga
ordningen och säkerheten anses hotade.
Författningens bestämmelser om personlig frihet
och okränkbarhet, tryckfrihet, mötesfrihet och
äganderättens helgd kunna därvid med stöd
av den s. k. diktaturparagrafen (§ 48) t. v.
åsidosättas. Denna förordningsrätt står dock
under riksdagens efterhandskontroll, och
riksdagen kan upphäva de i kraft av denna
utfärdade dekreten. Presidenten har emellertid
rätt att upplösa riksdagen och kan alltså
genom förnyade upplösningar undvika dennas
ingripande. Alla presidentens beslut måste
dock kontrasigneras av en medlem av
riksregeringen. Denna utnämnes av
riks-presidenten, men regeringen måste för att
kunna fungera få riksdagens förtroende (eller
ev. upplösa den för att förhindra antagande
av misstroendevotum; jfr nedan, sp. 944).
Regeringen består av rikskanslern
(Reichs-kanzler) som chef och riksministrar som
ledare av förvaltningens skilda grenar.
Rikskanslern skall föreslå de övriga
regerings-medl. och ange riktlinjerna för regeringens
politik. Riksdagen kan med 2/3 majoritet
besluta att för lagbrott åtala rikspresidenten,
rikskanslern och riksministrar inför rikets
statsdomstol. Riksrådet (Reichsrat) har
efterträtt det gamla förbundsrådet
(Bundes-rat, se d. o. 1) som regeringarnas i länderna
representant i riksstyrelsen.
Initiativ vid lagstiftningen ha
riksregering, riksråd och riksdagsmedl. Lagar beslutas
av riksdagen, riksrådet har veto, detta brytes
av riksdagens förnyade beslut med 2/3
majoritet. Rikspresidenten har att inom en månad
utfärda en antagen lag. Han har ej veto men
kan inom denna tidsfrist hänskjuta lagen till
folkomröstning. En lags utfärdande skall
uppskjutas två mån., om 1/3 av riksdagens medl,
fordrar det. En dylik lag skall ställas under
folkomröstning, om 1/2o av de röstberättigade
uttalar sig härför. Vidare kan rikspresidenten
anordna folkomröstning inom 3 män. i en
fråga, om vilken oenighet råder mellan
riksdag och riksråd. För att riksdagens beslut
skall upphävas av en folkomröstning fordras,
att minst hälften av de röstberättigade
deltar i denna och att majoriteten av
deltagarna uttalar sig för upphävandet. Även
folkinitiativ (jfr Referendum) finnes infört i
författningen. Om näml. Vio av de
röstberättigade begär antagandet av ett på förhand
utarbetat lagförslag, skall detta ställas inför
folkomröstning, för såvitt ej riksdagen antar
det framlagda förslaget oförändrat. Vid
författningsändring fordras bifall av 2/3
majoritet i riksdagen och även i riksrådet.
Om riksdagen mot riksrådets veto fattat
förnyat beslut om en författningsändring, får
dock ej rikspresidenten utfärda den som
gällande lag, om riksrådet inom 2 veckor
framställt önskan om folkomröstning, vilken då
först skall anställas. Arbetarnas och arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
