Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Författning - Förvaltning - Rättskipning - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyskland (Förvaltning—Försvarsväsen)
917
givarnas organisationer erkännas i
författningen. Representanter för dessa o. a. skola
sammanträda till ett rikshushållningsråd
(Reichswirtschaftsrat) med rådgivande och
initiativrätt inom social lagstiftning.
Sedan det nationalsocialistiska partiet
kommit till makten (jfr nedan, sp. 944), har
regeringen under rikskansler Hitlers ledning
av riksdagen i mars 1933 utverkat en
långtgående fullmaktslag, gällande så länge
nuv. regering sitter kvar, dock högst till 1
april 1937. Enl. denna sättas vissa paragrafer
i författningen t. v. ur gällande kraft, så att
regeringen bemyndigas att utan riksdags och
riksråds deltagande stifta lagar, fastställa
budgeten, upptaga lån och ingå fördrag med
främmande makter. Det är ej längre
rikspre-sidenten utan rikskanslern, som utfärdar
lagar och förordningar. De enl. denna
fullmaktslag utfärdade lagarna få avvika från
författningen, om de icke gälla riksdagen el.
riksrådet som sådana. Fullmaktslagen
innebär uppenbarligen en t. v. gällande
författningsrevision. Det fordrades därför enligt
författningen 2/3 majoritet för dess antagande.
Denna majoritet lyckades även regeringen
uppnå. — Några dagar efter denna
fullmaktslags genomförande antog riksregeringen en
lag, enligt vilken »ländernas» regeringar inom
sina kompetensområden fingo en motsvarande
lagstiftningsrätt. Dessa landsregeringar
ställdes dock under kontroll av riksregeringen
genom särskilt utsända ståthållare (jfr sp. 945).
Förvaltning. Förvaltningen är i stort sett
en delstaternas (»ländernas») angelägenhet,
ehuru vissa grenar äro förbehållna riket. Man
kan skilja mellan dels de
förvaltningsområden, som helt tillhöra länderna, t. ex. dessas
egen inre förvaltning, dels de, inom vilka
länderna ha att tillämpa av riket givna lagar
och normer, t. ex. rättskipning och polisväsen,
dels de, inom vilka riket självt utövar
förvaltningen, t. ex. utrikespolitik, försvarsväsen,
kommunikationer, rikets finanser.
Riksförvalt-ningen ledes i högsta instans av
riksregeringen i sin helhet samt i vissa fall av de enskilda
riksministrarna, vilka ha egna befogenheter
och stå i spetsen för var sitt departement.
Rättskipning. Ehuru det ankommer på
»länderna» att genom egna domstolar i lägre
instans utöva rättskipningen, äro dock
domstolarna i stort sett likformigt organiserade över
hela riket. I första instans döma
Amtsge-richte, enmansdomstolar, i mindre civilmål
(tvister, gällande upp till 500 Rmk värde) och
Schöffengerichte, bestående av amtsdomare och
bisittare, i mindre brottmål. I övrigt äro
Landgerichte första instans. De äro kollegiala
domstolar, delade på en civil- och en
brott-målskammare. Från Landgerichte kan
appelleras till Oberlandesgerichte, kollegiala
domstolar, uppdelade i civil- och brottmålsavd.
Som högsta instans fungera Reichsgericht
(se d. o. 1) i Leipzig samt för mål, som endast
röra bayersk landsrätt, Oberstes Landesgericht
i München. G. H-n.
För svar sväsendet är reglerat genom 1919
års Versaillesfredstraktat art. 159—213. Enl.
denna utgöras T:s försvarskrafter (die
Reichs-wehr, riksvärnet) av armén och flottan;
någ-ot militärt flyevapen får ej finnas.
Riks-presidenten är högste befälhavare över armén
918
och flottan. Under honom har
försvarsministern (der Reichswehrminister) befälet. Inom
det honom underställda
försvarsminister i e t behandlas såväl arméns som flottans
angelägenheter. — Försvarskrafterna
rekryteras icke genom allmän värnplikt; allmän
tjänsteplikt får ej förekomma. Någon
generalstab el. motsv. organisation får ej finnas.
Mobiliseringsförberedelser äro icke tillåtna.
Armén (die Reichswehr). Den general, som
är chef för försvarsministeriets avd. för
arméärenden (die Ileeresleitung), bär titeln Chef der
IJeeresleitung; han är försvarsministerns
militäre rådgivare och ställföreträdare och står
i spetsen för armén. Högre fulltaliga
stabs-kvarter finnas icke. Truppslagsinspektörerna
(för infanteriet, kavalleriet, artilleriet o. s. v.)
äro inordnade i försvarsdep. — Armén består
av 7 inf.- och 3 kav.-fördeln., sammanförda i
två grupper, vilkas chefer (stationerade i
Berlin och Kassel) ha befäl över gruppens
fördelningar blott i visst (rent militärt) avseende.
Varje inf.-fördeln. består av 3 inf.-reg:ten, 1
skvadron och 1 art.-reg:te, 1 ingenjörbataljon
samt träng-, sjukvårds- m. fl. formationer,
varje kav.-fördeln. av 6 kav.-reg:ten och 3
batterier. Tills, finnas: 21 inf.-reg:ten om 3
bataljoner och 1 utbildningsbataljon; 18
kav.-reg:ten om 4 skvadroner och 1
utbildnings-skvadron samt 7 för inf.-fördelningarna
avsedda skvadroner; 7 art.-reg:ten om 9
batterier jämte 1 utbildningsbatteri ävensom 3
grupper på 3 batterier, avsedda för
_kav.-för-delningarna. Arméns sammanlagda styrka får
ej överskrida 100 000 man, i vilket antal
inbegripas högst 4,000 officerare och
civilmilitära tjänstemän av officers rang, samt
därutöver 300 militärläkare och 200
militärveterinärer. — Tjänstetiden för de underofficerare
och det manskap, vilka inträda i armén, är
12 år. Antalet av dem, som lämna tjänsten
före tjänstetidens utlöpande, får under ett år
icke överstiga 5 % av den sammanlagda
arméstyrkan. Den anställde är under hela
tjänstetiden i tjänstgöring, varför skapandet av
be-fälsreserver försvåras; kortare tjänstledighet
(14—45 dagar) åtnjutes dock årl. Officerarnas
anställningstid är 25 år. För
officersutbildningen finnas 4 arméskolor. Enl.
Versailles-freden äro alla andra militära skolor, således
även militära högskolor, förbjudna. Militär
utbildning av ungdomen är förbjuden; intet
samarbete får äga rum mellan de militära
myndigheterna samt universitet och skolor.
Av stridsmedel äro tillåtna gevär, karbiner,
kulsprutor, granatkastare samt fältkanoner
och fälthaubitser; förbjudna däremot äro alla
slag av stridsvagnar (tanks), tungt artilleri
samt luftvärnskanoner. M. B-dt.
Flottan, som under amiral von Tirpitz’
(se d. o.) ledning från slutet av 1890-talet
utvecklades till en högsjöflotta med något över
1 mill. deplacementton 1914, är genom 1919 års
fredsfördrag starkt begränsad.
Undervattensbåtar få icke finnas, örlogsstationerna i
Wil-helmshaven och Kiel äro till sin omfattning
reducerade och befästningar vid Östersjön ej
medgivna. Flottan består 1933 av 2 moderna
pansarfartyg om vartdera 10,000 tons
deplace-ment; 4 äldre slagskepp om vartdera 13,000
tons deplacement; 5 moderna kryssare om
vardera 6,000 tons deplacement och 1 äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
