Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Historia - Tiden 962—1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Tyskland (Historia)
924
hörde även rikshovrådet och r i k
s-kammarrätten (se dessa ord). Kejsarens
viktigaste uppgift var att upprätthålla
lands-freden i riket och att skydda detta utåt.
Riksförfattningen var av utpräglat feodal
karaktär, varför, då den starka furstemakten
uppkom mot medeltidens slut, författningen
blev av alltmer underordnad betydelse. De
tillfällen, då kejsaren med kraft kunde
uppträda som sitt väldiga rikes härskare, berodde
mindre på författningens invecklade och
spetsfundiga bestämmelser än på verklig
maktställning och personliga ledaregenskaper. Ur
militär administrativ synpunkt var T. indelat
i tio kretsar (den österrikiska-,–bayerska,
schwabiska, frankiska,
oyenhenska,—ne.d£r-rhenska, hurgundiska, westfaliska,
översachsiska, nedersachsiska)7 var och en under en
kretsöverste.
Sedan Otto den stores ätt utslocknat 1024,
valdes Konrad II (reg. 1024—39) till
kejsare, och med honom besteg den frankiska
el. saliska ätten kejsartronen (1024—
1125). Konrad var en kraftfull härskare, som
med framgång upprätthöll rikets ställning
utåt. Hans sonson II o n r i k I V (reg. 1056—
1106) invecklades i den ryktbara strmeivnin’
investiture n (se d. o.) med påven
Gregorius VII, vilken strid i hög grad bidrog
att försvaga kejsarmakten. 1138 erhöll T. en
ny kejsarätt, Hohenstauferna (1138—
1254), vars förste företrädare, Konrad III
(reg. 1138—52), på allvar upptog kampen med
det kejsarfientliga parti, som kallades w e
1-ferna (se W e 1 f). Under Konrads brorson
och efterträdare F y e d r i k I Bar b a r o ss^_
(reg. 1152—90) hävdades- kejsarens
myndighet mot upproriska vasaller, samtidigt som
stora utrikespolitiska framgångar vunnos.
Spänningen mellan kejsarmakt och påvemakt
tilltog emellertid under de sista kejsarna av
den hohenstaufiska ätten. Dess mest lysande
representant, F re-djdk-lJ—(ge_d. o.; reg. 1212
—50), var en KV~7hedeltiden8 fra msfa regenter,
ehtrra han i kSmpen mot påvarna vann löga
framgång. Efter Fredriks död utbröto
tronstrider i T., och 1254—73 härskade det s. k.
stora int ejjr egn’^ allmänt
erkänd kejsare kunde väljas. Under dessa år
ökades i hög grad splittringen i T.; såväl
landsfurstar som ridderskap och fria
riksstäder (jfr H a n s a) gjorde sig alltmer
oberoende av kejsarmakten.
Först 1273 kunde R u djjJ_L_I - a y_U a b
s-b u r g (se’ d. öUTreglT^YB—944-bestiga.
kejsar-tronen, och under
hänsdrnrftfiiTlä^tedning-gka-pades en stark centralregering. En viktig
orsak härtill var, att kejsaren personligen
Tyskland omkr. år 1000
A-B. KARTOGRAFISKA INSTITUTED
Skala 1:10 000000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
