Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Historia - Tyska riket som kejsardöme (1871—1918)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Tyskland (Historia)
934
dragsslutande parterna skulle bistå
varandra i fall av ett ryskt angrepp mot
någon av dem och iakttaga välvillig
neutralitet, om de angrepes av annan makt.
Fördraget, som i senare tid — helt säkert med orätt
— kritiserats såsom innebärande en
principiell brytning med Ryssland under anslutning
till Österrike och därigenom skapande
förutsättningarna för 1914 års katastrof, blev för
Bismarck en hörnsten i hans allianspolitik.
Ryssland, som med oro iakttagit Bismarcks
frontförändring, anknöt åter till Berlin, och
1881 återupplivades trekejsartanken, denna
gång i form av ett verkligt förbund av
defensiv karaktär mellan Ryssland, Österrike och
T. 1882 kompletterades 1879 års fördrag
genom trippelalliansen mellan T., Österrike och
Italien (se Trippelallians 2). 1883
in-gicks dessutom ett defensivförbund mellan
Österrike och Rumänien, vilket T. biträdde
genom en accessionsförklaring. Genom detta
system hade T. faktiskt fått den
utslagsgivande ställningen på kontinenten.
Även förbindelserna med västmakterna hade
under 1870-talet förbättrats. I förhållandet
till Frankrike inträdde en avspänning, då
de båda makterna under Orientkrisen i
mycket funno sina intressen sammanfallande. Och
förbindelserna förbättrades än mer under
1880-talets första hälft, då Bismarcks
beredvillighet att stödja den nya franska
kolonisations-politiken och den stigande motsättningen
Frankrike—England skapade gynnsamma
förutsättningar för revanschfrågans avskrivning
Bismarck förstod f. ö. att skickligt avväga de
franska och engelska intressena mot varandra,
därigenom ytterligare befästande T:s
inflytande. Vid flera tillfällen diskuterades också
frågan om ett direkt närmande till England,
vilket dock enl. Bismarcks mening icke finge
störa T:s förbindelser med Ryssland. Tanken
motverkades också av att T. på 1880-talet
började en kolonisationspolitik, i det att
Bismarck gav vika för en växande opinion
inom landet. 1882 bildades Der deutsche
Kolo-nialverein. Följ, år förvärvade
Bremenköp-mannen Lüderitz bukten Ångra Pequena i
Sydvästafrika, och 1884 togos såväl Togo som
Kamerun i besittning för tysk räkning. De
tyska förvärven ledde till irriterade
konversationer med engelsmännen. I Kongofrågan kom
emellertid en uppgörelse till stånd i Berlin
1885 (se Kongokonferensen). Följ, år
skedde en bestämning av de tyska och
brittiska intressesfärerna i Östafrika, och 1890
efter Bismarcks avgång ingicks ett
bytesfördrag, enl. vilket T. erkände det brittiska
protektoratet över Sansibar och Pemba och i
gengäld erhöll Helgoland. Utom i Afrika hade T.
under dessa år skaffat sig kolonier även i
Stillahavsområdet (Nya Guinea,
Bismarcks-arkipelagen, Marshallöarna).
Till följd av Balkanfrågans aktualisering
genom de bulgariska komplikationerna (se
Tyskland 1871—1918.
Skala 1:10 000000
Kgr. = Konungariket
Sthtd. - Storhertigdömet
Htd. = Hertigdömet
Fd. & Furstendömet /
A B. KARTOGRAFISKA INSTITUTET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
