Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Historia - Tyska riket som republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Tyskland (Historia)
940
ledning av Karl Liebknecht (se d. o.).
Lieb-knecht konstituerade 30 dec. 1918 T:s
kommunistiska arbetarparti, vanl. kallat
Sparta-kusförbundet, vars i jan. 1919 i Berlin
iscensatta uppror nedslogs efter långvariga
strider främst genom G. Noskes energiska
inskridande. I febr, öppnades i Weimar en
nationalförsamling, som utfärdade en
provisorisk författning, valde E b e r t till
riks-president ocb antog en lag om bildande av
ett riksvärn, vilket blev stommen i de mot
upprorsmännen opererande
regeringstrupperna. Regeringschef efter Ebert blev
Scheide-mann. 7 maj fingo de tyska fredsombuden i
Versailles mottaga ententens dikterade
fredsvillkor (om dessa se Världskriget).
Scheide-mann vägrade att godtaga dem och avgick i
juni. Den nya regeringen, bestående av
uteslutande centermän och socialdemokrater med
G. Bauer i spetsen, undertecknade 28 juni
Versaillesfreden, som efter nya
underhandlingar ratificerades 10 jan. 192Ö. 31 juli 1919
antog nationalförsamlingen T:s nya
författning, som ombildade T. till en republikansk
riksstat (se ovan, sp. 915 ff.).
Den rådande regimens snart visade
oförmåga att övervinna de hopade svårigheterna
vid rekonstruktionsarbetet och att skapa
trygghet mot den bolsjevikiska agitationens
vådor framkallade på konservativt håll ett
häftigt missnöje, som i mars 1920 tog sig
uttryck i Kapps (se d. o.) av bl. a. H.
Ehr-hardt med militärmakt stödda reaktionära
kuppförsök, vilket emellertid efter några
dagar fullständigt misslyckades, icke minst till
följd av O. Gesslers energiska insats i
regeringens motstånd. Det följdes av röda
oroligheter, som särskilt inom den neutrala
zonen vid Rhen, dit regeringen till följd av en
bestämmelse i Versaillesfreden icke kunde
sända tillräckliga truppstyrkor, voro mycket
svåra att kuva. Ministären Bauer trädde
tillbaka, följd av en ny koalitionsministär
av samma karaktär som den förra med
Her-mann Müller som chef. Dess främsta
uppgift blev att återställa ordningen.
Riksvär-nets inryckande i Ruhrområdet i april 1920
resulterade i att fransmännen omedelbart
skredo till en kompensationsockupation och
bl. a. besatte Frankfurt a. M., vilket i T.
väckte en oerhörd förbittring och framkallade
engelska protester. De engelska, franska och
italienska premiärministrarna enades
emeller
Tysklands förluster genom Versaillesfreden
1919 (enl. folkräkningen 1910).
Av Ostpreussen 2,657 kvkm 141,000 inv. till Litauen
» 501 » 25,000 » » Polen
» Westpreussen ...... 15,864 » 965,000 » » »
» » 1,914 » 331,000 » » Danzig
» Posen 26,042 » 1,946,500 » » Polen
» Brandenburg 0,05 » —- » »
» Pommern 10 » 224 » » »
» Niederschlesien 512 26,200 » » »
» Oberschlesien 3,221 » 893,000 » » »
» » 316 » 48,500 » » Tjeckoslovakien
» Schleswig-Holstein ... 3,993 » 166,300 » » Danmark
» Rhenprovinsen (Eu-
pen-Malmedy) 1,036 » 60,000 » » Belgien
» Elsass-Lothringen ... 14,522 » 1,874,000 » » Frankrike
70,588,05 kvkm 6,476,724 inv.
Härtill kom förlusten av alla kolonierna, 1919 uppgående till 2,952,905
kvkm med 14,824,350 färgade och 24,739 vita inv. Kolonierna voro: Togo,
Kamerun, Sydvästafrika, Östafrika, Kejsar Vilhelms land och
Bismarcksar-kipelagen, Nauru, Karolinerna, Marianerna, Marshallöarna, Samoaöarna,
Kiautschou.
tid om att besättande av tyskt område skulle
efter överenskommelse mellan de allierade
kunna ske för att tvinga T. att utföra
fredsfördragets bestämmelser. Frankrike måste å
andra sidan lova att utrymma det
ockuperade området, när de tyska stridskrafterna
reducerats till den överenskomna styrkan.
I maj 1920 upplöstes nationalförsamlingen,
och då vid de följ, riksdagsvalen en icke
obetydlig förskjutning åt höger ägde rum,
inlämnade ministären Müller sin
avskedsansökan. Den följdes i juni av en ministär
Feh-renbach, som omfattade politiker från centern,
demokraterna och Tyska folkpartiet samt
dessutom ett antal icke-parlamentariska
fackministrar. Utrikesminister blev dr Simons och
finansminister dr Wirth.
En av den nya ministärens första uppgifter
blev att med de allierade ingå på
förhandlingar rörande de i Versaillesfreden på
framtiden ställda frågorna om avrustning och
skadestånd (se Skadeståndsfrågan).
De nu följ, konferenserna i San Remo och Spa
i april, resp, juli 1920 bragte endast
obetydliga resultat. I Spa avgjordes emellertid
frågan om T:s avväpning så, att armén 1 jan.
1921 skulle vara nedbragt till 100,000 man.
Detta beslut kompletterades genom en
riks-värnslag för den nya armén, varigenom den
allmänna värnplikten upphävdes. Det i
samband med de ökade skadeståndskraven, den
växande arbetslösheten och valutans fall
försvårade ekonomiska läget skapade en stark
inrikespolitisk oro. En från Moskva
dirigerad intensiv propaganda i omstörtningssyfte
resulterade i mars 1921 i en kommunistisk
resning, som speciellt i mellersta T. fick en
allvarlig karaktär men nedslogs. Fixerandet
av T:s totalskuld på olika konferenser
framkallade en stark spänning mellan T. och de
allierade. Ministären Fehrenbachs
misslyckade försök att erhålla Förenta staternas
medling föranledde dess avgång i maj och
bildandet av en ministär Wirth, vilken
förklarade sig villig att antaga de allierades
ultimatum och även enl. den överenskomna
planen 31 augusti erlade den första
guldmilliarden. Det fortsatta valutafallet
omöjliggjorde emellertid fullföljandet av denna
eftergiftspolitik, och ministären Wirth, som i
okt. inlämnat sin avskedsansökan och
därefter rekonstruerats, fann sig tvungen att
begära moratorium. Den inrikespolitiska
förvirringen tilltog och kom
bl. a. till uttryck i
mordet på utrikesministern
Rathenau i juni 1922. Kort
därefter följde ett nytt
katastrofalt markfall.
Efter Genuakonferensen (se
d. o.) april—maj 1922, där
skadeståndsfrågan icke
upptagits till behandling,
och sedan T. avslutit ett
separat fördrag med
Ryssland i Rapallo, som på de
allierades sida väckte en
häftig förbittring,
började den franska politiken
skärpa sina krav.
Poin-caré svarade på tyskarnas
förnyade moratoriekrav,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
