Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Historia - Tyska riket som republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Tyskland (Historia)
944
Bayerns och Württembergs sida. Valen 1928
blevo en stor framgång för vänsterpartierna.
Kabinettet Marx avgick, varefter
socialdemokraten H. Müller bildade regering.
Strese-mann, som alltjämt kvarstod som
utrikesminister, inriktade nu sina strävanden på
Rhenlandsockupationens snara upphävande.
1928 genomdrev han T:s anslutning till
Kel-loggpakten (se d. o.). Hans försoningspolitik
försvårades emellertid genom den växande
oppositionen från det tysknationella partiet
under ledning av A. Hugenberg. Denna
opposition stegrades efter antagandet av
Young-planen aug. 1929 (se
Skadeståndsfrå-g a n, sp 1026), då regeringen började att än
hårdare pressas av ytterlighetspartierna.
Hugenberg ingick en allians med det hittills
relativt obetydliga nationalsocialistiska partiet,
vars leder nu började fyllas främst av till
följd av de sociala missförhållandena
desperata yngre element, vilkas program gick ut
på obstruktion mot Youngplanen och
avskrivande av hela samförståndspolitiken. Av
skickelsediger betydelse blev under sådana
förhållanden Stresemanns död i okt. 1929.
Han efterträddes av J. Curtius. Ministären
Müller störtades i mars 1930, och
centerledaren Brüning bildade en ministär, vars
främsta uppgift blev att söka råda bot för den
alltmer förtvivlade ekonomiska situationen.
En positiv framgång var, att
Rhenlandsockupationens definitiva upphävande
genomfördes under sommaren. Det visade sig
emellertid omöjligt att skapa en bärkraftig
majoritet i riksdagen för det uppgjorda
budgetförslaget, varför Brüning tog sin tillflykt till
presidentens författningsenliga rätt att
tillgripa extraordinära åtgärder, då allmän
säkerhet och ordning äro hotade. Riksdagen inlade
protest, varpå den upplöstes. R. Sv-m.
Nyvalen 14 sept. 1930 medförde ett
politiskt jordskred: nationalsocialisterna blevo
riksdagens näst största parti (jfr tabell).
Genom att socialdemokraterna av fruktan för
Hitler beslöto »tolerera» Brüning, kunde
regeringen dock räkna med riksdagsmajoritet.
Stödd på av rikspresidenten utfärdade och av
riksdagen sedermera godkända
»nödförordningar», som praktiskt taget gåvo regeringen
diktatorisk makt, sökte Brüning komma till
rätta med de växande svårigheterna, bl. a. en
allvarlig bankkris sommaren 1931. Med det
ekonomiska lägets förvärrande ökades trycket
från nationalsocialisterna, som med de
tysknationella och Stahlhelm 11 okt. 1931 i Bad
Harzburg bildat den »nationella
oppositionen» (den s. k. Harzburgfronten).
1932 inleddes med valet av rikspresident,
varvid Hitler lät uppställa sig som
Hinden-burgs motkandidat och vid andra valomgången
10 april erhöll 13,4 mill. röster mot Hindenburgs
19,3. Läget tillspetsades genom Brünings
förbud 13 april mot nationalsocialisternas
kampavdelningar (S. A. och S. S.). Genom
Hinclen-burgs ingripande tvangs emellertid kabinettet
Brüning 30 maj att avgå och ersattes med ett
»Präsidialkabinett» under F. v. Papen, som 4
juni upplöste riksdagen och 29 juni upphävde
S. A.-förbudet. Hitlers ställning till den nya
regeringen var först avvaktande, men efter
riksdagsvalet 31 juli, som gjorde
nationalsocialisterna till riksdagens största parti (jfr tabell),
avböjde han ett erbjudande att inträda i
kabinettet under hänvisning till att han fordrade
hela makten och förklarade regeringen strid.
I riksdagen fick regeringen 12 sept. ett
misstroendevotum (512 röster mot 42), som Papeu
sökte förekomma genom att vid omröstningens
början till riksdagspresidenten H. Göring
överräcka ett upplösningsdekret.
Riksdagsvalen 6 nov. medförde ett bakslag för
nationalsocialisterna, varemot kommunisterna och de
tysknationella ökade (jfr tabell nedan). Då
Papen alltjämt misslyckades att skapa en
»nationell koncentration», trädde han med sitt
kabinett tillbaka 17 nov. Efter resultatlösa
underhandlingar rörande bildandet av en
parlamentarisk regering — Hitler avböjde 23 nov.
ett honom av Hindenburg med stora förbehåll
givet uppdrag —- tillkom 2 dec. ett nytt
»Präsidialkabinett» under K. von Schleicher.
Denne trädde i förbindelse med fackföreningarna
och nationalsocialisten Gregor Strasser samt
förklarade sig vilja arbeta för de sociala
frågornas lösande, särskilt arbetslöshetsfrågan.
Då emellertid nationalsocialisterna trädde i
öppen opposition mot Schleicher och fingo
anslutning från de tysknationella samt
Hindenburg vägrade Schleicher fullmakt att
upplösa riksdagen, avgick denne 28 jan.,
varpå Papen fick i uppdrag att som
Hindenburgs personlige förtroendeman föra
underhandlingar med partierna. Efter en
gemensam överläggning med Hitler och Papen
utnämnde Hindenburg 30 jan. Hitler till
rikskansler. I den nya regeringen inträdde utom
Papen, som blev vice kansler, bl. a.
nationalsocialisterna W. Friek och Göring,
Siahl-helmsledaren F. Seldte samt Hugenberg.
Riksdagen upplöstes 1 febr., och val
ut-skrevos till 5 mars. En sensationell brand
i riksdagshuset 27 febr., för vilken fem
kommunister, därav fyra utländska, häktades
(processen mot dem pågår f. n.), föranledde
regeringen att skarpt ingripa mot
kommunisterna, vilkas ledare fängslades och
vilkas press förbjöds; även socialdemokraternas
valagitation hämmades genom en del
press-och församlingsförbud. Vid valet avgåvos
52 % av rösterna för »den nationella
revolutionens regering» (jfr tabell), som under
hänvisning härtill omedelbart tvingade de ej
längre parlamentariska regeringarna i Bayern,
Sachsen, Württemberg’, Baden, Hessen o. s. v.
att avgå och i deras ställe provisoriskt in-
Partiställningen i tyska riksdagen 1928—33 A
20 maj 14 sept. 31 juli 6 nov. 5 mars
1928 1930 1932 1932 1933
Nationalsocialister 12 107 230 196 288
Tysknationella ... 73 41 37 51 52
Socialdemokrater.. 153 143 133 121 120
Kommunister .......... 54 77 89 100 81
Centrum .............. 62 68 75 71 73
Bayerska folkpar-
tiet ................. 16 19 22 19 19
Tyska folkpartiet.. 45 30 7 11 2
Tyska statspartiet2 25 20 4 2 5
Tyska medelklas-
sens riksparti
(nä-ringspartiet) ... 23 23 2 2 —
Övriga partier3 ... 28 49 9 9 7
491 577 6Ö8 582 647~
1 Om valet 12 nov. 1933 se nedan, sp. 946.
2 Före 1930 Tyska demokratiska partiet.
s Bl. a. Christlich-sozialer Volksdienst, Deutsches
Landvolk, Deutsche Bauernpartei, Landbund,
Deutsch-Hannoversche Partei.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
