Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tåget över Bält - Tågkilometer - Tågklarerare - Tågledare - Tågvirke - Tågväxter - Tågångare - Tåkern - Tång - Tång (teknik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Tåget över Bält—Tång
95G
Utsikt över Tåkern.
Tåget över Bält ägde rum på nyåret 1658.
Efter Danmarks krigsförklaring sommaren
1657 hade Karl X Gustav brutit upp från
Polen för att överrumpla den nya fienden.
Jylland erövrades, och överskeppning till de
danska öarna förbereddes. Men då Bälten
lade sig, lät konungen efter undersökningar
av isen armén (5,000 man) 30 jan. övergå
Lilla Bält 20 km s. om Middelfart (jfr
Ivers-næs). För den långt svårare övergången av
Stora Bält igångsattes spaning bl. a. av Erik
Dahlbergh. På kvällen 4 febr, rapporterade
han, att isen bar. Konungen beslöt då att
trots Wrangels och Ulf elds kraftiga
avstyrkande taga risken. 5—6 febr, gick konungen
med kavalleriet över till Langeland och det 15
km breda sundet till Lolland. Två dagar
senare följde Wrangel med fotfolket, och 11—
12 febr, landsteg armén vid Vordingborg på
Själland. Fredrik III måste falla till föga och
sluta fred (i Roskilde). Litt.: E. Ericsson och
E. Vennberg, »Erik Dahlberg» (1925); G.
Björ-lin, »Karl X Gustaf och Erik Dahlberg vid
övergången av Stora Bält» (1921). Wdt.
Tågkilometer, se Järnvägsstatistik.
Tågklarerare, järnv., expedierar tågen på
stationen, ger avgångssignal o. dyl. samt
ansvarar för att gällande säkerhetsföreskrifter
följas.
Tågledare, järnv., följer och leder tågens
gång, omlägger vid behov tågmöten etc.
Tågvirke, sammanfattande namn på grövre
spånadsvirke, ss. rep, linor och trossar. T.
tillverkas av varjehanda råämnen ur växt- och
djurriket samt av metaller (se
Ståltrådslinor). De viktigaste råämnena (utom järn)
äro vanlig europeisk hampa, manila- och
sisalhampa, kokosfiber, bomull och jute. T.
av egentlig hampa förekommer såsom otjärat
och tjärat, trosslaget och kabelslaget (se d. o.
och Kabel). Hamptågvirke består av garn
el. kabelgarn, som i fråga om grövre t. snos
till dukter, vilka därpå slås till en tross.
Efter antalet dukter skiljer man på treslaget
el. trosslaget och fyrslaget el. vantslaget t.
Parterna i en kabel kallas kardeler. T. av
manila är starkt och varaktigt samt omkr.
10 % lättare än t. av egentlig hampa. T. av
kokosfiber är ung. 50 % lättare än tjärat
hamptågvirke och brukas med fördel till
bog-seringskablar o. dyl., emedan det flyter på
vatten. T. av bomull nyttjas
bl. a. som transmissionslinor
och separatorsnören, där man
fordrar ett mycket böjligt och
jämnt t. Det har dock stor
benägenhet att töja sig. I
handeln förekommande trossar äro
vanl. 100—120 famnar långa
(180—215 m). De uppläggas
även som halvtrossar om 50 el.
60 famnars längd. T. mätes i
allm. i eng. tum (el. cm)
omkrets. Se även Duk t, Garn 2,
Lina, Platting, R e p s 1
a-geri, Segelgarn,
Sjömans-garn och Tross. O. B-n.
Tågväxter, bot., se J u n c
a-c e a e.
Tågångare, Digitigräda,
kallas sådana djur, som trampa
på hela tån och mellanfotens
spets, ss. hund- och kattdjur. Stundom
räknas hit även hovdjuren, vilka trampa på
tåspetsarna (unguligrada djur). T. P.
Tåkern, insjö på östgötaslätten, strax ö.
om Omberg; 44 kvkm, 93 m ö. h., 0,5—1,8 m
djup. Avrinner genom Mjölnaån till Vättern.
T. sänktes 1842—44 och har sedan haft en
rik vattenvegetation. I samband härmed
uppstod även ett mycket rikt djurliv, och
fåglarna funno föda och skydd, särskilt vadare,
sump- och vattenfåglar. Omkr. 30 arter
sådana häcka där mer el. mindre regelbundet,
ett 40-tal besöker T. under flyttningen el.
har tillfälligt anträffats där. Brun
kärrhök häckar och andra rovfåglar söka byte
där. T. har blivit särskilt ryktbar för sina
svanor; knölsvan häckar, sångsvan vistas
där långa tider höst och vår. Fisket var i
synnerhet förr rikt. Litt.: B. Berg, »T. En bok
om fåglarnas sjö» (1913); »Sjön T:s fauna och
flora», utg. av Vet.-akad. (hittills 8 h., 1915
-—29); R. Melin, »T., en hydrografisk
undersökning» (1928) och »Några drag ur T:s
geografi» (i Ymer 1929). G. R—11; Lönnb.
Tång, gemensamt namn på flera slags grövre
havsväxter, särskilt brunalger. Med namnet
tång (grästång, bandtång, havstång, bändling)
betecknas även fanerogamsläktet Zostera. Av
grövre tångarter i de stora världshaven
beredas genom bränning brom, jod och
kali-salter. N. S-s.
Vissa tångarter, särskilt de gröna,
sallat-och bandtång (Ulva och Zostera), användas i
kusttrakter som grönfoder och kunna i
fodervärde närma sig gott gräs. Brunalger äro
mindre lämpliga till foder men ha sedan
gammalt, särskilt vid Skånes, Gotlands och Ölands
kuster, brukats till gödsling. Tånggödsel
passar genom sin höga halt av kväve och kali
särskilt för potatis, foderbetor och sparris på
mullfattig grus- och sandjord. H. J. Dft.
Tång, tekn., verktyg för fasthållande av
ar-betsstycken under deras bearbetning, för
gripande och fasthållande av material etc. under
transport, för direkt bearbetning samt för
speciella ändamål. Till det första slaget höra
smidestänger (bild 1), flacktänger (bild 2) och
rörtänger (bild 3), till det andra slaget t. ex.
t. för transport av göt och plåt i järnverk
etc. samt degeltänger för uttagning av deglar
ur ugnar. T., avsedda för bearbetning, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
