Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tång (teknik) - Tånga hed - Tångborre - Tången el. Fisketången - Tångeråsa - Tånglake, Ålkussa el. Ålakusa - Tångloppor - Tångludd - Tångräka - Tångsnärta - Tångspigg - Tångväxter - Tånnö - Tårar, Tårvätska - Tårben - Tårkörteln - Tårpil - Tåsjö - Tåtelsläktet - Täby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
957
Tånga hed—Täby
958
avbitartänger för avklippning av metaller,
huvudsaki. tråd (bild 4), böjtänger (bild 5) för
bockning av tråd m. m. och falstänger (bild 6)
för vikning av kanter på bleckplåt i och för
falsning. Brännartänger (bild 7) äro ett slags
mindre rörtänger. Till t. för specialändamål
höra hovtänger, som dock användas även för
mera allmänna ändamål, tandläkartänger och
frisertänger m. fl. Se även P i n c e 11. O. B-n.
Tånga hed, se A 1 g u t s t o r p.
Tångborre, zool., se S j ö b o r r a r.
Tången el. Fisketången,
municipalsam-hälle och fiskläge i Kungshamns socken,
Bohuslän, ytterst på Sotenäset; 24 har, 594 inv.
(1933). 75 yrkes- och 10 binäringsfiskare.
Fångstvärde 273,520 kr. (1930). Tax.-värde å
fastighet 432,100 kr. (1932), tax. inkomst
257,860 kr.
Tångeråsa, socken i Örebro län, Edsbergs
härad, på v. delen av den här till stor del
skogtäckta Närkesslätten; 53,48 kvkm, 456
inv. (1933). övergår västerut i
Skagershults-mossen. 1,041 har åker, 2,533 har
skogsmark. Egendom: Trystorp. Medeltida kyrka
av liggande timmer med spånade väggar.
Ingår i Viby och T. pastorat i Strängnäs stift,
Edsbergs kontrakt.
Tånglake, Ålkussa el. Älakusa,
Zo-a’rces vivi’parus, till de slemfiskartade
benfiskarna hörande långsträckt fisk med
förkrympta fjäll, ovan gulbrun med mörka
fläckar, under grågul. Rygg- och analfenor äro
mycket långa. T., som blir 30—45 cm lång,
är allmän runt Sveriges kuster och vistas
bland tång på bottnen. Honan föder ungar.
Födan utgöres av småfisk, maskar o. a.
bottendjur. Köttet anses välsmakande. Vid
kokning bli benen gröna. T. P.
Tångloppor, zool., namn på Gammarus-arter.
Tångludd, bot., se B r u n a 1 g e r, sp. 62.
Tångräka, zool., se Räkor.
Tångsnärta, zool., se Slemfiskar.
Tångspigg, Spina’chia spina’chia, taggfenig
benfisk med långsträckt, kantig kropp, lång
nos och mycket lång stjärtspole. Till färgen
är t. ovan brungrön, under vit med ett svart
band genom ögat längs framkroppen.
Längden är 15—18 cm. T. finnes i Sverige
allmänt längs västkusten och östersjökusten till
Älandshav men avtager i antal längre i n.
Äggen vaktas av hanen i ett av honom byggt
bo i en tångbuske. T. P.
Bild 1. Smidestänger: a handtång, b rundtång, c
böj-tång, d räcktång.
Tångväxter, se Brunalger och Tång.
Tånnö, socken i Jönköpings län, östbo
härad, på det skogiga näset mellan sjöarna
Vidöstern (med ön Tånnö) och Flåren; 46,70
kvkm, 376 inv. (1933). 527 har åker, 1,599
har skogsmark. Ingår i Värnamo, Våxtorps
och T. pastorat i Växjö stift, östbo kontrakt.
Tårar, Tårvätska, ett exkret,
bestående av vatten och ung. 1 % fasta
beståndsdelar, främst klornatrium. T. avsöndras från
tårkörteln (se d. o.). Normalt avsöndras endast
vad som erfordras för att ersätta
avdunst-ningen och hindra ögats uttorkning. Vid
retning av ögat och av nässlemhinnan, vid
sinnesrörelser m. m. ökas avsöndringen. T.
samlas då i tårsjön vid inre ögonvrån, där de vid
blinkningen via tårpunkterna, en på vartdera
ögonlocket, insugas i tårrören för att genom
tårsäcken och tårkanalen befordras ned i
näsan. T. ha en viss bakteriehämmande
förmåga. K. G. P-n.
Tårben, anat., se Huvudskål, sp. 173.
Tårkörteln (lat. gla’ndula lacrymälis),
körtel, som avsöndrar tårvätskan. T. är belägen
i den övre yttre delen av ögonhålan. Se
Tårar.
Tårpil, gemensamt namn på flera arter och
bastarder av släktet Salix, med smala,
hängande grenar och smala blad. Vanligast i
Sverige är S. elegantissima, en bastard mellan S.
fragilis och S. babylonica. Den rena S.
baby-lonica (från Orienten) är ej fullt härdig i
Sverige. Ofta odlas även en form av S. purpurea
med blågröna, matta blad. T. förekommer ofta
som prydnadsträd på kyrkogårdar. G. M-e.
Tåsjö, Ångermanlands nordvästligaste
socken, i Fjällsjö tingslag, Västernorrlands län,
kring Fjällsjöälvens (Tåsjöälvens)
långsträckta källsjö, T å s j ö n (43 kvkm, 248 m
ö. h., 58 m djup), och i ö. Rörströmsälven;
1,056,80 kvkm, 4,267 inv. (1933). Om T:s
säregna natur samt Tåsjöberget se
Fjäll-s j ö, tingslag (med karta). 1,518 har åker,
73,486 har skogsmark. Viktig järnvägsknut:
Hoting (se d. o.). Pastorat i Härnösands stift,
Ramsele kontrakt.
Tåtelsläktet, Äi’ra, artrikt grässläkte med
tvåblommiga, borstbärande småax i vippa. I
Sverige växa åtta arter. Allmänna i hela
landet äro de fleråriga kruståteln, A.
flextiosa, i torra skogar, på hedar o. dyl., och
tuvtåteln, A. caespitosa, på fuktig
ängsmark, stränder o. s. v. Den senare är
värdefull betesväxt. De tillhöra släktet
Deschamp-sia, om detta brytes ut ur Aira. G. M-e.
Täby. 1. Socken i Stockholms län,
Dan-deryds skeppslag, n. om Djursholm och Stora
Värtan; 62,68 kvkm, 4,731 inv. (1933).
Små-kuperat skogs- och slättområde med många
Bild 2. Flacktång.
Bild 3. Rörtång.
Bild 4. Avbitartång.
Bild 5. Böjtång.
Bild 6. Falstång.
Bild 7. Brännart&ng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
