Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Täby - Täckblad - Täckbåge - Täckdikning, Dränering - Täckdikningsbidrag - Täckdikningslånefond, Statens - Täckfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Täckblad—Täckfärger
960
förorter, däribland T. municipalsamhälle (324
har, 1,255 inv. 1933, tax.-värde å fastighet
5,529,500 kr. 1932, tax. inkomst 1,228,500
kr.), Viggbyholm, Gribbylund och Näsby (vid
Roslags-Näsby station). 1,666 har åker, 2,571
har skogsmark. Egendomar: Näsby (se d. o.),
Viggbyholm m. fl. I T. ligger Höstsol (se d. o.).
Pastorat i Ärkestiftet, Roslags ö. kontrakt.
2. Socken i Örebro län, Örebro härad, på
Närkesslätten, s. v. om Örebro, kring övre
Täljeån (Täbyån); 22,75 kvkm, 538 inv. (1933).
1,553 har åker, 561 har skogsmark. Ingår i
Mosjö och T. pastorat i Strängnäs stift,
Örebro kontrakt.
Täckblad, se Cigarr, sp. 1077.
Täckbåge, apparat för täckstickning,
bestående av två saxade bockar och mellan dem
två långa stänger, på vilka täckets över- och
undertyg spännes upp med vadden emellan.
De tre lagren sys sedan ihop med sticksöm i
långa sömmar, ofta i mönster. E. v. W.
Täckdikning, Dränering, jords
avdik-ning med täckta ledningar, förekom redan i
Romerska riket men omtalas i senare tid först
på 1700-talet i England. I Sverige började t.
användas på 1840-talet och är f. n. genomförd
på omkr. 25 % av åkerarealen, mest i
Malmöhus län (omkr. 80 %), i Göta- och Svealands
slättbygder (15—50 %), i dessa landsdelars
kuperade delar (10—20 %) samt avtager med
stigande breddgrad (i Norrbotten < 1 %).
Genom t. minskas behovet av öppna diken. T.
möjliggör en fullständigare och jämnare
torrläggning och genomluftning av jorden,
varmed följa högre värmegrad, tidigare sådd
och längre växttid samt djupare
nedträngande av växternas rötter. T. kan dock ej
fullt ersätta öppen avdikning, utan för
upptagande av ytvatten och vattnets avledning
fordras öppna lagg-, avlednings- och
avloppsdiken (se Avdikning). Då undantagsvis
vattnet från ett öppet dike inledes i ett
täckdike, sker det genom en dikesbrunn el.
en med småsten fylld s i 1, i vilka medfört
slam avsätter sig. Till täckdiken nyttjas flera
slags ledningsmaterial. Vattnet kan avledas
genom en sträng av tegel- (mera sällan
cement-) rör, s. k. r ö r d i k e n, el. genom en
bottenfyllnad av småsten, stendiken, ett
lager av (helst kluvna) stänger, stång- el.
g ä r d s e 1 d i k e n. Mera sällan och endast
på torvjord användas risdiken med
bottenfyllnad av ris, torvdiken med den öppna
bottenrännan täckt av torvstycken, diken med
en hopspikad trumma av bräder el. en i den
täta torvjorden med en maskin, tubula t or,
åstadkommen rörformig ränna. Rördiken äro,
om än dyrare, de fördelaktigaste genom sin
större förmåga att fort avleda vattnet samt
sin stora varaktighet. Täckdikets utlopp i ett
öppet dike, dikesögat, är lätt utsatt för
att rubbas el. igenslammas och göres därför
vid rör- och stendiken oftast av en stadig
planktrumma el. en genomborrad stock med
ett galler för öppningen. — För att så mycket
som möjligt minska antalet av dessa utlopp,
som kräva ständig tillsyn, förenas rördikena
för hela åkerstycket i ett d i k e s s y s t e m
av sugdiken (gren-,
parallelldiken) och f å n g d i k e n (s t a m d i k e n),
vilka senare motta de förras vatten och avföra
det till det öppna diket genom ett för hela
systemet gemensamt dikesöga. På jämn mark
bilda täckdikena på hela åkerstycket vanl. ett
enkelt system med ett enda fångdike, men vid
växlingar i markens lutning bör varje
dallinje genomdragas av ett fångdike, f a
11-brottsdike, vari sugdikena från sänkans
sidor inmynna, så att flera system el. ett
sammansatt sådant bildas.
Dikesledningens fall bör vara så jämnt som
möjligt; i allm. är 4 : 1,000 fördelaktigast och
större än 20 : 1,000 ej tillrådligt. Dikesrören,
som ha en längd av 1 fot, böra i sugdiken
med mindre vattenmängd och vid ett fall av
minst 3 : 1,000 ha l1^ tums (28 mm) inre diam,
men vid svagare fall och stark vattenmängd
2 tums (50 mm), i fångdiken vanl. 3—4 tums
(75—100 mm) diam. — Dikningsdjupet bör
avpassas efter jordens kapillära ledningsförmåga
och göres därför på lerjord vanl. till omkr.
1,2 m (dikeslagens normaldjup) men på
sand-och mulljord samt ängsmark grundare. —
Avståndet mellan täckdikena rättas efter
vattenmängden och dikenas djup men är vanl. på
ler- och torvjord 10—15 m och på sandjord
intill 30 m.
För täckdikens grävning användas därför
avsedda spadar med fyrkantigt blad, bredare
för dikets övre del, och smala s. k. h å 1- el.
stickspadar för rördikens smala
bottenränna, vilken därefter avjämnas med en d
i-kesskopa. Vid rörens nedläggning
begagnas vanl. en långskaftad r ö r k r o k.
Enl. gällande lag åligger jordägare att
bekosta rör för t., utförd av arrendator enl. av
statens lantbruksingenjör fastställd el. av
jordägaren godkänd plan. Understöd för
täckdik-ningsföretag lämnas från statens t ä c k d i
k-ningslånefond (se d. o.). Sakkunnigt
biträde lämnas för uppgörande av
täckdik-ningsplaner el. avdikningskartor (se
Avdikning, sp. 582) av statens lantbruksingenjörer
och av jordbrukskonsulenter samt vid t:s
utförande av täckdikningsförmän. H. J. Dft.
Täckdikningsbidrag. 1933 års riksdag har
anvisat anslag av 1 mill. kr. för statsbidrag
till täckdikningsföretag. Dylikt bidrag kan
utgå med högst 25 % av beräknad kostnad
för företaget. Ansökning göres hos
hushållningssällskap, som äger hos K. m:t göra
framställning om anvisande av anslag. Närmare
bestämmelser i kung. 30 juni 1933. Schg.
Täckdikningslånefond, Statens, för att
främja täckdikning vid mindre jordbruk,
inrättad 1913, under Statskontorets
förvaltning. Från t. utlämnas lån genom
hushållningssällskapen. Plan och kostnadsförslag för
företaget skola vara uppgjorda av person, som
godkännes av hushållningssällskapet. Arbetet
skall i regel utföras med biträde av
täckdik-ningsförman. Vid den för kristiden 1918
inrättade dräneringsfondens upphörande 1920
stadgades, att täckdikningslån få tilldelas
ägare och brukare av jord, oberoende av
egendomens storlek och upplåtelsetidens längd. Lån
få för täckdikning med rör uppgå till hela
kostnaden samt lån till ett företag till högst
5,000 kr., dock så, att en låntagare ej får häfta
i skuld för mer än sammanlagt 10,000 (enl.
särskilt medgivande 15,000) kr. Fondens
behållning var 30 juni 1933 6,323,333 kr.,
inberäknat utlånta medel (5,413,546 kr.). H. J. Dft.’
Täckfärger kallas sådana ogenomskinliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
