Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
965
Tänder
966
längsta av alla t. Från tandhalsen tilltar
kronan hos överkäkens hörntänder i bredd mot
mitten för att därefter hastigt avsmalna och
sluta i spets. Underkäkens hörntand är något
kortare än överkäkens, kronspetsen är ej så
starkt utbildad och kronans sidoytor mer
parallella; roten är utdragen framifrån bakåt.
Kindtänderna äro av två slag: den l:a och
den 2:a kindtanden i varje käkhalva
föregås av mjölktänder (se nedan) och
benämnas premolarer, de övriga (3—5 i varje
käkhalva) ha inga dylika föregångare och
benämnas oxeltänder el. molarer. l:a
kindtanden i överkäken har två tuggknölar
(tubercula) och två smala, runda rötter. 2:a
kindtanden är mindre. Roten är antingen
enkel, tilltryckt framifrån bakåt, eller delad
i en buckal och en lingval. De undre
kindtändernas (bild 3 k) krona är rundare i
horisontalplanet. Den buckala tuggknölen är
stor, den lingvala liten, och detta gäller
särskilt l:a kindtanden, som härigenom erhåller
karaktär av hörntand. Roten är hos den l:a
rund, hos den 2:a lika med föreg. men
något tilltryckt framifrån bakåt.
Oxeltänder-na äro de största och kraftigaste och
kännetecknas av flera tubercula och rötter. Kronan
är i tvärsnitt fyrkantig med avrundade vinklar
och tubercula genom djupa inskärningar
(fis-surer) avgränsade från varandra. l:a
oxel-tanden i överkäken är större än de övriga.
Tuggytan är försedd med 4 tubercula (2
buckala, 2 lingvala), rötterna äro 3 (2 buckala,
1 lingval). Tuggknölarna hos 2:a oxeltanden
äro 3 eller 4, rötterna 3, någon gång 2
(när de buckala förenats till en). Även en
förening av alla tre till en konisk kropp kan
påträffas. 3:e oxeltanden, visdomstanden,
förekommer i betydande variationer, vad
såväl form som storlek beträffar. Underkäkens
oxeltänder (bild 3 o) äro större och kraftigare
än överkäkens; tuggytan är fyrsidig med 4—5
tubercula, av vilka 2 alltid sitta lingvalt, 2
eller 3 buckalt. De buckala äro mäktigare än
de lingvala. Fårorna förlöpa merendels så,
att en korsfåra bildas. Rötterna äro vanl.
två: en främre och en bakre, tilltryckta
framifrån bakåt, utdragna från sidan nästan till
kronans bredd. T. äro hos människan i båda
käkarna anordnade i en rad utan mellanrum.
Granntänderna vidröra varandra endast i en
punkt, kontaktpunkten, på kronan. De äro
vidare så uppställda, att en bestämd
antago-nering (motställning) härskar under vila och
tuggning mellan över- och underkäkens
tänder. Varje tand har en huvudantagonist (d.
v. s. den, mot vilken största delen av tanden
är ställd) och en biantagonist, med undantag
av underkäkens mediala framtand och
överkäkens visdomstand, vilka antagonera enkelt
(d. v. s. tand täcker tand). Detta under vila.
Vid tuggning ändras antagoneringen. Bettet
kännetecknas vidare av en överbitning, d. v. s.
överkäkens fram- och hörntänder bita i vila
(ocklusionsläge) utanför underkäkens. De
buckala tubercula hos överkäkens kind- och
oxeltänder bita över, mellan och utanför
underkäkständernas motsv. tubercula. De lingvala
spetsarna i överkäken bita i den längsfåra,
som bildas av fissurerna mellan underkäkens
lingvala och buckala spetsar. Vid sidan av
nu skildrade bett finnas tre andra »normala»
Bild 2.
bett. De skilja sig från föreg. framför allt
genom framtändernas ställning. Många
oregelbundenheter inom bettet förekomma dock.
Dessa hänföra sig såväl till den enskilda
tanden som till större el.
mindre tandgrupper och t. o. m.
hela käkar. Läran om
avvikelser från normalt bett
kallas ortodonti.
Nu skildrade t. kallas
permanenta (kvarsittande). De
föregås hos människan och
de flesta däggdjuren av en
tidigare uppsättning: de
temporära el. mjölktänderna.
Dessa äro 10 i varje käke
och utgöras av 4 framtänder,
2 hörntänder och 4
oxeltänder i varje käke.
Framtän
dernas kronor ha mejselform, hörntändernas
i stort sett konisk form, och kindtänderna
äro försedda med ett antal tubercula,
anordnade efter samma princip som de
permanenta t:s. Uppställningen i käken är
likaledes ordnad efter en liknande princip. Den
period i barnets utveckling, då dess första
tanduppsättning bryter igenom tandköttet och
blir synlig i munnen, kallas ofta
tandsprick-ningen. Tiden för denna växlar men räknas
normalt från barnets 6:e månad, tills det
fyller 2 år. Tandsorterna genombryta (bild 4)
i följande ordning:
från 6 till 9 mån. de båda mellersta framtänderna( 1)
» 9 till 12 » » » sidoframtänderna (2)
» 12 till 16 » » » främre oxeltänderna (4)
» 17 till 20 » » » hörntänderna (3)
» 20 till 24 » » » bakre oxeltänderna (5)
Underkäkens t. genombryta normalt
tidigare än motsv. i överkäken. Mjölktänderna
(l:a el. mjölkdentitionen) lossna och bortfalla
i samma ordning, som de tillkommit, men
med längre mellantider och ersättas av de
permanenta t. På bild 4, som visar de högra
käkhalvorna hos ett barn vid ung. 7 års
ålder, synas de vid mjölktändernas rötter nu
redan i anlag och delvis utvecklade
ersättningständerna, I—VI i övre, I—VII i nedre
käken, av vilka VI och VII äro anlag till
permanenta kindtänder utan motsv.
mjölktänder. Tiderna för de kvarsittande t:s
tillkomst äro följ.: 6:e—7:e året den första
(främre) oxeltanden, från 7:e till 8:e året de
båda mellersta framtänderna, från 8:e till 9:e
året de båda sidoframtänderna, från 9:e till
11 :e året den första (främre) kindtanden, från
11 :e till 12 :e året de båda hörntänderna,
under 12 :e året den andra (bakre) kindtanden,
från 12:e till 14:e året den andra (mellersta)
oxeltanden och från 17:e till 25:e året vis-
Bild 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
