Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tänder - Tändernas sjukdomar och vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
967
Tändernas sjukdomar och vård
968
Bild 4. (Åskådliggör tandömsningen, ö öppning i
käkbenet för en nerv.)
domständerna. Avvikelser från denna regel
äro ej ovanliga.
T:s färg växlar i mycket hos olika
människor. Färgen är i hög grad beroende på
emaljlagret, vars olika tjocklek, täthet och
byggnad i övrigt
förläna större el.
mindre
genomskinlighet och
ljusbrytning åt det hela,
varigenom sålunda
olika nyanseringar
uppstå. — Utom
sin huvuduppgift
att sönderkrossa
födan ha t. en roll
vid talet (se
Konsonanter), liksom
de oek i ej ringa
grad inverka på
ansiktsbildningen
och utseendet. — Se
vidare
Tändernas sjukdomar
och vård. G. T-n.
2. (Zool.) T. ha
utbildats inom
ryggradsdjurens
alla grupper utom
hos lansettfiskar och rundmunnar (se dessa
ord). De anses ha sitt historiska ursprung i de
hos broskfiskarna förekommande hudtänderna
(se Fiskar, sp. 480), med vilka de till sin
byggnad överensstämma. De bestå sålunda i regel
av dentin (tandben), beklätt med emalj och
omslutande en pulpahåla. Hos fiskar, groddjur
och kräldjur äro e j blott käkarna tandbärande
utan även andra till munhålan gränsande ben,
ss. gom- och plogben, hos fiskarna även
gälbågarnas insida och t. o. m. tungan. Dessa djur
Bild 5. Schematisk
framställning av tandutvecklingen, a
överhud, k käkben, b tandlist,
x emaljbildande överhudsceller,
e emalj, t tandben, p pulpa
med tandbensbildande celler.
Bild 6 Skalle av krokodil med uppmejslade tandhålor.
äro h o m o d o n t a, d. v. s. tänderna äro alla
av samma slag, vanl. enkla, spetsiga, och
tjäna huvudsaki. till att gripa el. fasthålla
bytet. De sitta antingen fastvuxna i
munslemhinnan eller vid benen och endast hos
krokodilerna nedsänkta i tandhålor.
Tandömsningen är obegränsad. Beträffande gifttänderna
hos ormarna se Huggormar (med bild)
och Ormar. T. saknas hos sköldpaddor och
fåglar. Då tandanlag kunna påvisas under
fosterutvecklingen och fåglarna under äldre
geologiska perioder voro utrustade med t., är
tandlösheten en sekundär egenskap. Sin
högsta utveckling nå t. hos däggdjuren, av vilka
flertalet har ett heterodont tandsystem,
där t. ha olika form efter sin plats i käkarna
och den därav följ, olikheten i funktion.
Tänderna bestå av en med cement beklädd
rot, nedsänkt i en tandhåla, och en fri del,
kronan. Vanl. urskiljas fram-, hörn- och
kindtänder. Kindtändernas krona är hos
allätare och
frukt-ätande däggdjur
trubbknölig, hos
insektätande
spets-knölig och hos
rovdjur hoptryckt från
sidorna och
fler-spetsad, skarpspet-sad el. skarpeggad.
Hos djur, som leva
av blad, gräs, bark
o. dyl., är kronan
försedd med djupa
veck, mellan vilka
ofta cement är lag-
rat, strecktecknade t. Stundom äro
rötterna nedtill helt öppna, varigenom t. fortsätta
att växa under hela livet. Sådana t. äro
fram-tänderna hos gnagare och elefanter (betar)
och hörntänderna hos svindjuren.
Tandömsningen är begränsad till två dentitioner,
mjölktänderna och de permanenta t. Hos
in-sektätare har man dock kunnat påvisa anlag
till flera dentitioner. Mjölktänderna uppvisa
ofta mera primitiva förhållanden än de
permanenta och äro i regel färre. I den perma
nenta dentitionen benämnas de kindtänder,
som föregås av mjölktänder, premolarer,
de, som ej växlas, m o 1 a r e r. Vissa
däggdjur, ss. bardvalar och några edentata (se
d. o.), sakna helt och hållet t., hos andra, ss.
tandvalar och övriga edentata, är
tandsystemet homodont. T. uppkomma från en
epi-tellist, som instjälpes längs käkkanterna,
tandlisten. Från denna bildas klockliknande
ansvällningar, emaljorgan, som ge upphov till
emaljen. Den övriga delen av tanden
uppkommer genom en differentiering av det intill
emaljorganet liggande mesodermet. Hela
tandanlaget är omslutet av en bindvävssäck, f o
1-1 i k e 1 n. T. P.
Tändernas sjukdomar och vård. Sjukdomar
kunna träffa såväl tandsystemet i dess
helhet (bettet) som de enskilda tänderna och
därifrån fortledas till den närmaste
omgivningen (käkarna, munhålan, näsan, ansiktets
och halsens mjukdelsbetäckningar etc.).
Sjukliga tillstånd kunna även gripa över på
tänderna från omgivningen. De egentliga
tandsjukdomarna äro inflammationer
och nybildningar.
Bild 7. Tänder av en gnagare
med uppmejslade tandhålor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
