Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tändernas sjukdomar och vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9G9
Tändernas sjukdomar och vård
970
1. Inflammationer. Endast tandens mjuka
vävnader, pulpan och rothinnan, kunna bli
säte för en inflammationsprocess. Denna
beror vanl. på en infektion med varbildande
bakterier; stundom kunna specifika
mikroorganismer påvisas (tuberkulos, aktinomykos),
mera sällan uppstå inflammationer av
fysikaliska (mekanisk-traumatiska, termiska o. s. v.)
el. kemiska (arsenik, kvicksilver) orsaker. En
infektion, som sprider sig till käkarnas inre,
antar genast allvarsammare karaktär. En
beninflammation (osteitis) uppstår.
Infektionen når käkarnas inre på följ, vägar:
a) Genom tanden: Tandens hårda
vävnader, emalj och dentin, angripas av
tandröta, karies (caries dentis). Bland många
teorier om naturen hos tandkaries torde W.
D. Millers (se d. o.) ha de flesta anhängarna.
Grunddragen av denna äro följ. Genom
jäsningsprocesser i munhålan, framkallade av
syrebildande bakterier, utlösas kalksalterna
i emalj och dentin. Den återstående
uppmjukade dentinvävnadens sönderdelning
fullbordas sedan genom verksamheten av andra, nu
äggvitelösande bakterier. Karies uppstår
företrädesvis i gropar och veckbildningar av
emaljen samt på sådana ytor av tänderna, där
stagnering av muninnehållet äger rum.
Kliniskt ter sig sjukdomen som oregelbundna,
missfärgade gropar och hålbildningar på
tänderna med tendens till utbredning såväl åt
ytan som mot pulpan. Smärtförnimmelser
uppstå, när processen nalkas pulpan, först
vid retning (termisk, mekanisk etc.),
sedermera även spontant, beroende i tidigare
stadier på att det angripna dentinet blir
överkänsligt, senare på ett direkt övergripande
av infektionen på pulpan. En
pulpainflammation (pulpitis) uppstår. Den uppkomna
»tandvärken» är i tidigare skeden
intermit-tent, sedermera kontinuerlig och kan stegras
till ytterlig intensitet; ofta kan den icke
lokaliseras till en viss tand, och symtom från
omgivningen saknas. Småningom leder
processen till pulpans död och sönderfall, p u
1-pagangrän. Då föreligger möjlighet för
infektionens utbredning till vävnaden i
tandens omgivning, p a r a d e n t i e t, d. v. s.
rothinnan, käkbenet (alveolarutskottet), dess
benhinna (periostet) och tandköttet. Sjukdomar
i paradentiet kallas paradentiter
(para-dentoser). Pulpan står näml, genom foramen
apicale (hålet i rotens spets, där rotkanalen
mynnar) i förbindelse med rothinnan. Då
pulpan ej längre är vital, öppnas denna port,
och en rothinneinflammation (periodontitis)
och snart därefter även beninflammation
(osteitis) uppstå. Denna form av inflammation
kallas paradentitis apicalis, apikal paradentit.
b) Utefter tanden (rothinnan): En
inflammation kan uppstå omkring tandhalsen
av olika anledningar, t. ex. anhopning av
tandsten, inkilade matrester,
muninflammation (stomatitis) och abnorm belastning.
Inflammationen börjar i tandköttsfickan,
angriper rothinnans yttersta, starkt resistenta parti
och fortskrider sedan utefter tanden hän mot
rotspetsen. Utom rothinnan angripes därvid
även mycket snart benet i alveolväggen.
Denna form av inflammation kallas paradentitis
marginalis. Den kan vara akut el. kronisk.
Viktigast är den kroniska form, som kallas
a 1 v e o 1 a r p y o r r é (se d. o.). En akut form
är dentitio difficilis, d. v. s. försvårat
genombrott av (vanl. visdoms)tanden. Ofta är
tanden ej alls el. endast delvis genombruten.
Stark ansvällning omkring tanden, käkläsa,
värk och sväljningsbesvär äro symtomen.
Även genom munslemhinnan och
blodbanorna kunna infektioner nå
käkarnas inre.
Pulpan kan dö även utan förutgången
pulpitis. En till det yttre intakt tand kan
härbärgera en död pulpa, t. ex. såsom följd av
mekaniskt våld, en stöt etc. Även till denna
pulpa intränga infektionsänmen småningom
(sannolikt genom sprickbildningar i emaljen).
Pulpagangrän är utgångspunkten för de flesta
apikala paradentiter. Dessa sprida sig raskt
till benet och därifrån genom benets
märgrum till ytan, där en benhinneinflammation
utan el. med varbildning (abscess, tandböld)
uppstår. Tandböld är sålunda en varig
inflammation av benhinnan och dess
omgivning, orsakad av en från en tand utgången
infektion. Slutligen kan ett genombrott äga
rum, och en tandfistel föreligger. Varet
tömmer sig därvid antingen åt
munslemhinnan (tandköttsfistel), åt huden (h u
d-fistel) el. åt något angränsande hålrum,
t. ex. näsbottnen el. käkhålan. Akuta och
kroniska former finnas. Karakteristiskt för
sjukdomen är, att de regionära
lymfkörtlarna angripas; så snart infektionen
passerat foramen apicale, reagera lymfkörtlarna.
Särskilt de akuta typerna äro åtföljda av
feber, tanden blir öm för tryck, svullnad,
rodnad och ömhet framträda i omgivningen av
tanden, bölder och fistelbildningar uppstå,
vilket allt ej förekommer vid pulpitis.
Tandvärk uppträder vid de akuta formerna,
stundom ytterst häftigt. Vid de kroniska formerna
kan värk fullständigt saknas, varvid
svullnad m. m. inställer sig utan subjektiva
symtom. Medan de kroniska formerna kunna
förlöpa synnerligen milt under åratal, ger den
akuta processen häftiga symtom och kan
utveckla sig till synnerligen allvarsamma
sjukdomstillstånd. Varbildningar och
förstörelseprocesser nedåt halsen el. uppåt huvudet och
hjärnan liksom allmän blodförgiftning kunna
uppkomma. Den kroniska, skenbart ofarliga
processen kan flamma upp och övergå i denna
svårartade typ. Den ständiga resorptionen av
var och toxiner ur benhärden vid kronisk
benröta utgör också en risk för uppkomsten av
vissa sjukdomar med hittills oklar etiologi
inom inre organ, t. ex. kronisk
njurinflammation, s. k. fokalinfektion. Tidig behandling
(konservativ el. operativ) av benrötan i
käkarna är nödvändig. Vad den kroniska
ostei-ten angår, ger den upphov till nedsmältningar
i käkskelettet, varigenom hålrum uppstå,
utfyllda av var och granulationsvävnad (g r
a-nulom). Denna osteit kallas kronisk g r
a-n uler ande paradentit.
Med tandfeber (tandkramp, tandslag,
tanddiarré etc.) betecknas sedan gammalt hos
barn vissa sjukdomstillstånd, vilka man
ansåg härröra från tandsprickningsprocessen
men som sannolikt ha andra orsaker.
Behandling. För tandkaries:
plombe-ring (se T a n d f y 11 n i n g s k o n s t). Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
