Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tändnålsgevär - Tändrör - Tändstickor, Strykstickor - Tändstift - Täng - Tänjbarhet - Tänkebok - Tännforsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
973
Tändnålsgevär—Tännforsen
974
Tändnålsgevär, se II an deld vapen, sp. 447.
Tändrör, se Stubin.
Tändstickor, Strykstickor, små
lik-formade trästickor el. s. k. vaxstickor (se
nedan), i vilkas ena ända finnes en av dels
syrerika, dels lättantändliga ämnen bestående
tändsats, som fattar eld vid rivning antingen
mot vilken skrovlig yta som helst (fosfor- och
svavelstickor) el. mot ett särskilt berett plån
(säkerhetständstickor). De första primitiva t.
voro doppelddonen och de Congreveska
strykstickorna (se Elddon). Fosfortändstickor
kommo i bruk först i Frankrike på 1830-talet,
och deras tändsats innehöll gul fosfor (se
Fosfor) samt såsom syregivande medel
kalium-klorat, brunsten el. mönja. Den gula fosforn
gjorde emellertid fabrikatet mycket eldfarligt
och medförde fara för förgiftning (se
Fosforförgiftning). Den svenske kemisten
G. E. Pasch (se d. o.) erhöll 1844 patent på t.,
som med en sats av kaliumklorat och
svavel-antimon tände mot ett plån, innehållande röd
(amorf) fosfor. Denna idé gav uppslaget till
de moderna säkerhetständstickorna, som
»tända endast mot lådans plån». Genom de
metodiska förbättringar i framställningen av
dylika t., som uppfunnos av J. E. Lundström
(se d. o.) vid Jönköpings tändsticksfabrik och
sedermera maskinellt fullkomnades av A.
Lagerman (se d. o.), blev Sverige ett
föregångs-land inom tändsticksindustrien. — Tillv. av
säkerhetständstickor försiggår enl. svensk
metod i huvudsak på följ. sätt. Stockar av asp
(el. barrträd) avsågas till kubbar, som vanl.
»basas» (upphettas) i ånga. Sedan barken
avlägsnats, svarvas kubbarna på maskin under
kringvridning mot ett eggjärn, som utskär
dem till faner av en tändstickas tjocklek, och
detta faner delas samtidigt, genom insnitt av
»ritsar», i smalare skivor av en
tändsticks-längds bredd. I en särskild maskin,
»stick-hack», staplas dessa skivor på varandra och
avskäras medelst en upp- och nedgående kniv
till stickor av kvadratisk genomskärning. För
att förebygga, att t. glöda, sedan lågan släckts,
neddoppas därefter de sålunda framställda
stickorna i ett impregneringsbad, bestående
av fosforsyra och vatten i lämplig blandning,
och torkas sedan i varmluftsskåp. Även för
framställning av askämnen användas kubbar,
som svarvas till faner, i vilka »ritsar» göra
lagom djupa snitt, så att faneret lätt låter
vika sig i askmaskinerna. Både ytter- och
inneraskar göras numera allmänt i maskiner.
Sedan stickämnena torkats i torkskåp,
varigenom varmluft blåses, poleras de genom friktion
mot varandra i en roterande polertrumma.
Därefter skakas de i ett såll, för att avbrutna
stickor må avlägsnas, och stjälpas sedan i en
»redarmaskin», försedd med öppna småfack,
vari de genom maskinens skakande rörelse
ordna sig parallellt. Därifrån staplas de i
travar och bli på en islagningsmaskin placerade
i ramar, vari de ordnas med bestämda
mellanrum i rader. Uppsatta på detta sätt,
kunna stickorna med lätthet hanteras vid
ned-doppningen först i paraffinbadet och sedan i
tändsatsen, vilken är utbredd som en
lättflytande massa på en gjutjärnsskiva. De nu
färdiga stickorna få därefter torka i särskilda
torkrum. I en urtagningsmaskin lösgöras de
ur ramen och ordnas i travar, som
transpor
teras till fyllningssalen, där de, för hand el.
med maskin, läggas i inneraskarna, som
därefter inskjutas i askomslagen. De fyllda
askarna få plån genom att på en ändlös rem föras
mellan två roterande borstar. Dessa bestryka
askens båda plånytor med en snabbt
torkande plånsats, som innehåller den giftfria amorfa
fosforn. Omedelbart därefter slås askarna in
i paket. De maskinella anordningarna avse
dels själva t:s framställning, dels
asktillverkningen, dels t:s inpackning i askar och
askarnas inslagning i paket. Även finnas s. k.
komplettmaskiner, som ensamma utföra en
betydande del av ovan beskrivna
arbetsoperatio-ner. — I England, Frankrike och Italien
tillverkas i någon utsträckning ett annat slag
av t., s. k. vaxstickor, som bestå av smala
bomullsvekar, vilka indränkas i stearin och
paraffin, varefter de, sedan fettämnet hårdnat,
dragas släta genom en dragskiva (se d. o.),
skäras i tändstickslängder och förses med
tändsats. — I Sverige funnos 1931 13
tändsticksfabriker, som sysselsatte omkr. 5,000
arb. och tillverkade 40,3 mill. kg t. med ett
värde av 31,7 mill. kr. Exporten uppgick s. å.
till 35 mill. kg med ett försäljningsvärde av
33,4 mill. kr. L. Z-n.*
Tändstift. 1. Den anordning, i vilken den
elektriska gnistan uppstår vid tändning av
gasblandningen i förbränningsmaskiner (se
d. o.) med förgasare. Ett t.
består i princip av två på
något avstånd från varandra
anordnade elektriska poler,
av vilka den ena, C, är
förbunden med ledningen från
den egentliga tändapparaten
och den andra, D, jordledad,
genom att den infattning av
stål, vari den är fäst, är
inskruvad i motorcylindern.
Polerna, mellan vilka
gnistan uppstår, utföras av
nickel el. platina, isoleringen
dem emellan av porslin,
glim-mer el. täljsten etc. — En
grundbetingelse för en ostörd
tändning är, att t. hållas väl
rena, t. ex. genom att de vid
behov tvättas i bensin. O.B-n.
2. (Krigsv.) Ett långt, framtill spetsigt
stålstift, som vid handeldvapen med
bak-laddningsmekanism åstadkommer avfyringen,
då det, framdrivet av slagfjädern,
kastas mot tändhatten. Vid artilleripjäser kallas
t. slagstift. Se Handeldvapen, bild
19. G. af W-dt.
Täng, socken i Skaraborgs län, Åse härad,
på Vänerslätten, n. ö. om Grästorps köping;
12,33 kvkm, 275 inv. (1933). 800 har åker, 270
har skogsmark. Ingår i Särestads, Bjärby,
T:s, Håle och Flakebergs pastorat i Skara
stift, Väne kontrakt.
Tänjbarhet, vissa kroppars egenskap att
kunna, utan att brista, utsträckas över
elasti-citetsgränsen (se E 1 a s t i c i t e t, sp. 519).
Tankebok, se Stadsbo k.
Tännforsen, vattenfall i övre Indalsälven
(Åreälven), Are socken, Jämtland, mellan
Tännsjön (435,1 m ö. h.) och ö. Norn (398,6 m
ö. h.). T., vars största stup är omkr. 24 m
högt, betingas av en förkastningsliknande
Tändstift. A
infattning, B isolering, O
och D elektriska
poler, E mutter för
tillklämning av
kabelskon, F kabelsko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
