Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Törnebladh, Henrik Ragnar - Törnebohm, Alfred Elis - Törneman, Axel - Törneros, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Törnebohm—Törneros
984
1870- och 1880-talets
undervisningskommit-téer. T. var led. av Andra kammaren 1873—
75 och av Första kammaren 1880—88 och
1890—1909: led. av statsutskottet en del av
1880—84 samt 1888,
1891 och 1908,
dessutom av tillfälliga
och särskilda utskott.
Hans riksdagsarbete
utmärkte sig för
mycken grundlighet. Han
var frihandlare av
moderat läggning; en
starkt kritisk tendens,
dock förenad med
livligt intresse för att
om än med
uppoffringar vinna positiva
resultat, hindrade
ho
nom att bli en utpräglad partiman. T. var
bankofullmäktig 1884—1910 och inlade som
sådan stora förtjänster särskilt om
riksbankens husbyggnader i landsorten. T.
författade åtskilliga filologiska skrifter och
utarbetade flera mycket använda läroböcker
i latin samt småskrifter av pedagogiskt
innehåll. I Wallis’ världshistoria skrev T.
»Det romerska rikets historia» (1876). 1913
utgåvos hans »Riksdagsminnen». Led. av
Vet.-akad. (1900). E. St.
Törnebohm, Alfred Elis, geolog (1838
—1911). Genomgick Teknologiska institutet
i Stockholm 1855—58 samt var 1859—-74
anställd vid Sveriges geol. undersökning.
Vintern 1873—74
studerade T.
mikroskopisk petrografi för F.
Zirkel i Leipzig. Vid
Tekniska högskolan i
Stockholm var T. från
1878 lärare och 1885
—97 lektor i
mineralogi o. geologi. 1897—
1906 var han chef för
Sveriges geol.
undersökning med
professors n. h. o. v. 1877
blev T. fil. hedersdr i
Uppsala. Led. av Vet.-
akad. (1876). T. publicerade ett antal geol. och
malmgeologiska undersökningar inom mell.
Sveriges malmförande urbergsområde. Bland
dessa framträder, förutom förträffliga geol.
kartor och beskrivningar över Filipstads
bergslag, Dannemora malmfält, Värmlands län,
trakten kring Åtvidaberg och Bersbo samt
Falu gruva m. m., främst hans märkliga verk
»Geologisk öfversigtskarta öfver Mellersta
Sveriges Bergslag» (9 blad i skalan 1 : 250,000
samt 10 texthäften, 1880—82). Redan under
sin tidigare anställning vid Sveriges geol.
undersökning hade T. påbörjat viktiga
arbeten i de skandinaviska fjällen, vilka han
återupptog 1882. Han framlade härvid sin
teori om stora överskjutningar i fjällkedjan.
Bland T:s hithörande epokgörande arbeten
böra i första hand nämnas »Om
fjällproblemet» (Geol. Fören:s Förhandi., 7, 1888), vari
grundlinjerna till överskjutningsteorien
uppdragas, och hans stora arbete »Grunddragen
af det Centrala Skandinaviens bergbyggnad»
(i Vet.-akad :s Handl. 1896) Även inom petro-
grafien erhöll T., som var en av sin tids
främsta på den mikroskopiska petrografiens
område, synnerligen betydelsefulla resultat,
t. ex. »Om Sveriges vigtigare Diabas- och
Gabbroarter» (i Vet.-akad:s Handl. 1877). Som
chef för Sveriges geol. undersökning
upprättade T. själv en »Geologisk öfversiktskarta öfver
Sveriges berggrund» (skala 1 : 1,500,000;
Sveriges Geol. Undersökning, ser. Ba, n:r 6, 1901;
2:auppl. 1910). T. utgav de för sin tid
förträffliga arbetena »Grunddragen af Sveriges
Geologi» (1884; 5:e uppl. 1910) och
»Kortfattad lärobok i ... mineralogi och
petrografi» (1887; 4:e uppl. 1907) samt »Geologisk
översiktskarta över Skandinavien» (skala
1 : 1,000,000; 1908). — Biogr. av A. G. Högbom
i Geol. Fören :s Förhandi., 34, 1912. N. Zn.
Törneman, Axel, målare (1880—1925).
Studerade i Göteborg, i München och Dachau
(Bayern) 1900—01, i Paris 1902—06. Efter
återkomsten till hemlandet valde T. med
förkärlek motiv ur
arbetarlivet, »Gruvarbetare» (1906) m. fl. För
Andra kammarens
plenisal i riksdagshuset
gjorde han 1907
för-slagsskisser med
dylika motiv, som likväl
ej blevo antagna.
Däremot fullbordade han
1913 i samma sal tre
fresker (se Rik
s-d a g s h u s e t, bild
4); fem fresker
utfördes där efter T:s
skisser av G. Pauli (färdiga 1926). Han hade
förut målat »Tors strid med jättarna» (fresk
i Östermalms högre allm. läroverk, 1910).
1918 fullbordade T. »De elektriska
strömmarna», allegoriskt framställda genom manliga
och kvinnliga väsen (i Tekniska högskolan),
samt 1920 en serie freskomålningar i Blå
rummet i Stockholms stadshus, T:s största
och kanske mest belysande verk. Bland T-.s
övriga målningar märkas »Timmerflottare»
(1908), porträtt av konstnärens hustru (1909;
Thielska galleriet), porträtt av fru Karin L.
(Thielska galleriet), »Lejonjakt» (1916),
»Studie från stadshusbygget» (s. å.; prins Eugens
samling). Nationalmuseum i Stockholm äger
bl. a. ett porträtt av konstnärens hustru i
helfigur. T:s verksamhet visade ett oroligt,
energiskt sökande; han eftersträvade
monumental hållning, kraftig, förenklad,
uttrycksfull teckning och rörelse samt våldsamt stark
färgverkan. Ofta nådde han intensiv,
flammande styrka och glansfull klang. G-gN.*
Törneros, Adolf,
författare (1794—1839),
fil. dr 1818, docent
1819 och prof, i latin
1838, var medstiftare
av Uppsala lyceum och
lärare där 1827—39;
nov. 1829—juli 1832
upprätthöll T.
professuren i estetik. Han
var en nitisk lärare,
en fint kännande
filolog och estetiker. För
eftervärlden har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
