Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulebergshamn - Ulefoss - Ulema - Ulenhuth, Paul - Ule träsk - Ulex - Uleåborg - Uleåborgs län - Ule älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1015
Ulebergshamn—Ule älv
1016
Utsikt över Uleåborg.
Ulebergshamn, municipalsamhälle i Tossene
socken, på n. Bohuslänskusten, invid
Hunne-bostrand; 92 har, 407 inv. (193.3). Stenhuggeri
och hamn. Tax.-värde å fastighet 307,100 kr.
(1932), tax. inkomst 162.913 kr.
Ulefoss, utbyggt vattenfall (fallhöjd 9,5 m)
i Eidselven, Telemark fylke, ö. Norge, strax
ovan utloppet i Norsjö. Slussar för Skien—
Bandakkanalen. S. om älven industriorten U.
(1.3nn inv. 1930) med elektrisk masugn och
tf amaosefabriker. Ax. S.
U’lemä, arab. (plur. av ’alim, lärd), kår av
teologiskt och juridiskt lärda i
muhammedanska länder, indelad i tre ämbetsgrupper,
så att en medlem är antingen imam, ledare
av gudstjänsten, mufti, lagtolkare, el. kadi,
domare. G. Rqt.
Ulenhuth, Paul, felaktig stavning för
Uhlenhuth (se d. o.).
Ule träsk, fi. Oulujärvi, Finlands till
storleken fjärde sjö, i sydligaste delen av
Uleå-borgs län; 1,002 kvkm, 125 m ö. h., 34,5 m
djup. Avrinner genom Ule älv till
Bottenviken vid Uleåborg. Fiskrik.
UTex, baljväxtsläkte. U. europaeus (från
mell. Europa), ärttörn e, gultörn e, en
0,5—1,5 m hög, risig buske med styva,
stickande blad och vassa tornar samt ensamma el.
parvisa gula blommor i bladvecken; kvarstår
på några ställen i s. Sverige efter äldre
odlingar. U. är rik på äggvita; nyttjas (nu
sällan) efter krossning som foderväxt. G. M-e.
Uleåborg, fi. Ou’lu, stad i Österbotten,
Finland, säte för landshövdingen i Uleåborgs län
och biskopen i Uleåborgs stift, vid Ule älvs
utlopp i Bottniska viken; 53 kvkm, 24,924 inv.
(1932), finsktalande. Staden är efter en brand
1822 regelbundet byggd. Kyrkan, av sten,
uppf. 1770—77, ombyggdes efter branden enl.
ritningar av C. L. Engel. Invid U. Merikoski
fors, med flera holmar; på en av dem Ainola
park med bibi., museum och landskapsarkiv.
Flera industrianläggningar, bl. a. Bröderna
Äströms läderindustrier, a.-b. Toppilas
sulfit-cellulosafabrik samt två kvarnar. U.
förbin-des med s. Finland genom Seinäjoki—U.
järnväg, öppnad 1866, norrut fortsatt till Kemi
och Torneå 1903. En bibana U.—Nurmes
blev färdig 1930. — U. är n. Österbottens
främsta handelsstad. Export
av trävaror. Uthamn vid
Top-pila sund i n. v. O. Brn.
Genom privilegier av 1610
grundlagt på en gammal
marknadsplats, Ulahamn, blev U. n.
Finlands förnämsta stad, från
slutet av 1700-talet
blomstrande som handelsort.
Landshövdingeresidens sedan 1776,
utgjorde staden även ett
kulturcentrum. Sitt namn erhöll den
av ett 1590 på Slottsholmen
uppfört fäste, som efterträtt
en tidigare förstörd borg och
som, utvidgat genom Karl IX :s
försorg, förstördes av ryssarna
under Stora ofreden. I U.
rasade 2—3 febr. 1918 en häftig
strid mellan
regeringstrupperna och förenade ryssar och
röda. U:s historia intill Stora
ofreden har (på fi.) skildrats av A. H.
Snellman-Virkkunen (1905—19), handel o. sjöfart 1721—
65 (på fi.) av A. Karjalainen (1926). E-c A-i.
Uleåborgs län, Finlands största (46 % av
landets hela yta) och nordligaste län,
omfattar n. delen av Österbotten samt finska
Lappmarken (Lappland); 178,945 kvkm, därav
9,975 kvkm vatten (5,6 %). Befolkningen
(430,463 pers. 1932) är nästan h. o. h.
finsk-talande; ett par tusen pers, längst i n. tala
lapska. Residensstad: Uleåborg.
Landareal (1929) : odlad jord 185,101 har
(1,1%), äng och hagmark 301,081 har (1,8%),
skog och impediment 16,399,714 har (97,1 %).
Brukningsdelar (1929) : 36,900 st.
Skörd (medeltal ton 1930—32) : råg 15,697, vete
138, korn 34,078, havre 20,972, potatis 86,188,
andra rotfrukter 39,408, hö 448,236.
Husdjur (1930) : 35,383 hästar, 218,730
nötkreatur, 147.961 får, 698 getter, 13,774 svin, 63,527
renar.
Mejerihantering (1931): 69 mejerier, därav 65
andels-; tillv. smör 2,033 ton, ost 92 ton.
Skog-. Beräknad virkesmassa 595 mill. kbm (36,7
% av Finlands virkesmassa).
Indelning: Städer: Uleåborg, Brahestad, Kemi,
Torneå, Kajana; 1 köping (Rovaniemi) och 76
landskommuner, fördelade på 7 härader; 7 domsagor med
31 tingslag, lydande under Vasa hovrätt.
Inom U. särskiljas det av floder
genomskurna slättlandet vid Bottniska viken,
Kuu-samotraktens berglandskap, det lapska
fjällområdet och Ishavskusten. Befolkningen bor
främst i kusttrakterna. Stora områden äro
bevuxna med skog, som till följd av bristen
på kommunikationer ej kan utnyttjas.
Industrien, nästan h. o. h. inriktad på
trävaru-förädling, är förlagd till kusten, främst till
exporthamnarna Uleåborg och Kemi samt i
det inre till Kajana. Utom sågverken ha på
senaste tid massafabriker uppstått.
Floderna äro forsfyllda och sällan
segelbara. Med s. Finland förenas U. främst
genom den österbottniska kustbanan och dess
förgreningar samt genom Savolaksbanan.
Mellan Rovaniemi och Kemijärvi är första delen
av Ishavsbanan f. n. under anläggning. Under
senaste årtiondet har vägnätet starkt
utvecklats. Lantbruket bedrives som småbruk. Lax
fångas i älvarna. O. Brn.
Ule älv, Ule träsks avloppsälv till n. delen
av Bottenviken, Uleåborgs län, Finland;
flodområde 23,000 kvkm, längd 101 km. Vid
myn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
