Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undervattensbåt, U-båt - Säkerhetsanordningar - Historik - Undervattensbåtsjagare - Undervattensbåtsnät - Undervattenskabel el. Sjökabel - Undervattenskropp - Undervaattensmina - Undervattenssignalering - Underverk, Världens sju - Underverksbakterien - Undervisningsministeriet - Undervisningsprov - Undervisningsråd - Undervisningsväsen - Undervägare - Underårig - Undina - Undiner - Undset, Sigrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063
Undervattensbåtsjagare—Undset
1064
förskruvningar för tillkopplande av medelst
dykare nedförda slangar för tillförsel av luft
och flytande föda m. m. De flesta u. förses
med en lösköl, som kan släppas genom att
man vrider en hävstångsarm, varvid u.
hastigt blir lättare.
Historik. Redan 1620 lär en holländare,
Cornelius van Drebbel, ha byggt en u., rodd
med åror under vattnet. Amerikanen Bushnel
byggde 1775 en u. och tysken Bauer omkr.
1850 ett flertal. Andra u-båtskonstruktörer
äro ryssen Drzeviecki 1877 och svensken
Nor-denfelt. Den sistnämnde byggde 1881—88 fyra
på sin tid mycket uppmärksammade u., vilka
framdrevos med ånga vid såväl över- som
undervattensgång. Vid undervattensgång
erhölls ångan från ångackumulatorer. 1900
inköpte U. S. A. u. »Holland», en av de u.
amerikanen J. Ph. Holland (se d. o.) konstruerat
efter årslånga experiment med
whiteheadtorpe-den till förebild. England lade sig till med
detta nya vapen 1901 och Tyskland så sent som
1906. Svenska flottan fick 1905 sin första u.,
»Hajen», konstruerad av marindirektör
Rich-son; från samme konstruktör härstammar
även ett flertal av svenska staten senare
byggda u. 1907 beställdes i Italien u. »Hvalen»
av Fiattyp, vilken trots sin ringa storlek
för egen maskin tog sig hem till Sverige
1909, en uppmärksammad långfärd. Att
un-dervattensbåtsproblemet trots århundradens
ansträngningar icke kunnat lösas tidigare,
än som skett, har berott på bristande
tillgång på erforderliga tekniska hjälpmedel.
Först genom det elektriska
ackumulatorbatteriets och dieselmotorns tillkomst ha
förutsättningarna för undervattensbåtsproblemets
lösning varit för handen. H. S-mn.*
Undervattensbåtsjagare, se U-båtsjagare
Undervattensbåtsnät, se U - b å t s n ä t.
Undervattenskabel el. S j ö k a b e 1, se
Elektriska 1 edn in gsm a t e r ial, sp.
590, och Telegraf, sp. 79.
Undervattenskropp, den del av
fartygsskrovet, som ligger under vattenytan.
Undervattensmina, se M i n a 2.
Undervattenssignalering. Under tjocka och
dålig sikt avgiva ett flertal fyrskepp och
särskilda underv ättens
signalstationer mistsignaler från klockor av särskild
form, vilkas kläpp igångsättes med elektrisk,
pneumatisk eller handkraft. Även förekomma
membransändare, i vilka en membran på
elektromagnetisk väg sättes i svängningar av
en växelström. Signalernas räckvidd beror
till stor del på djupförhållanden mellan
avgivare och mottagare, så att stora och jämna
djup äro gynnsammare än små. En
minimi-räckvidd av 5—10 sjömil kan numera (1933)
påräknas. Klockor eller membransändare
nedsänkas från fyrskeppen 6—8 m under
vattenytan, upphängas på stativ på havsbottnen
eller under flytande bojar. Man mottar
signalerna genom att lyssna med örat
omedelbart intill fartygssidan; bättre och känsligare
är dock att använda membraner, inbyggda i
fartygsskrovet, s. k. h y d r o f o n e r (se d. o.).
U. nyttjas numera allmänt för navigering i
tjocka, vid angöring av land o. dyl. ö-g.
Underverk, Världens sju, kallas sedan
gammalt sju verk av forntidens konst.
Under benämningen innefattades 1) Egyptens
pyramider, 2) Babylons murar och Semiramis’
hängande trädgårdar, 3) Artemis’ (Dianas)
tempel i Efesos, 4) Feidias’ olympiske Zeus,
5) Mausoleum i Halikarnassos, 6) kolossen på
Rhodos och 7) fyrtornet (Faros) vid Alexandria.
Underverksbakterien, se B a k t e r i e r, sp.
736.
Undervisningsministeriet i Finland
handlägger bl. a. ärenden rörande
evangelisk-luterska kyrkan o. a. religionssamfund,
universitetet, skolväsendet, vetenskap, konst, idrott,
upplysningsarbetet och arkivväsendet. O. Brn.
Undervisningsprov avlägges av lärare, som
söker viss ord. anställning vid läroanstalt
el. som oberoende av sådan ansökan önskar
ådagalägga ökad utbildning för lärarkallet.
U. av förra slaget var förr obligatoriskt för
lärare vid allm. läroverk och förekommer ännu
vid folkskolorna, det senare är avsett för
läro-verkslärare med provår. Fr. Sg.
Undervisningsråd, titel för led. av den 1913
beslutade Folkskolöverstyrelsen (se d. o.) samt
av Skolöverstyrelsen (se d. o.) både i dess
första och nuv. form. Fr. Sg.
Undervisningsväsen, se Skolväsende.
Undervägare, se Järnvåg.
Underårig, se Minderårig.
Undlna, zool., se Crossopterygii.
Undlner (ty. Undinen), enl. Paracelsus
kvinnliga elementarandar i vattnet. Undinen
troddes få mänsklig själ, om hon födde barn
i äktenskap med en man. Undinmotivet är
behandlat av bl. a. Fouqué (se d. o.).
Undset, Sigrid, norsk författarinna (f.
1882 2°/s). Genomgick Kristiania
handels-gymnasium och hade 1899—4909 plats på
kontor. Hon debuterade 1907 med romanen
»Fru Marta Oulie».
Hennes ovanliga
talang framträdde
tydligt i novellsamlingen
»Den lykkelige alder»
(1908), där U. upptog
en motivkrets, som hon
skulle behandla i en
rad arbeten: den unga
självförsörjande
kvinnan i en trång
Oslo-miljö. Efter den
fornnordiska »Fortælling-en om Viga-Ljot og
Vigdis» (1909) kom
romanen »Jenny» (1911). Åtskilliga av
novellerna i »Fattige skjæbner» (1912),
»Splinten av troldspeilet» (1917), »De kloge
jom-fruer» (1918) tillhöra den realistiska
berättelsekonstens mästerverk. 1914 utgav hon
romanen »Vaaren». Medeltidseposet
»Kri-stin Lavransdatter» (3 bd, 1920—22) visade
en fantasiens kraft och ett storsinne, som
väckte förvåning och beundran. Den katolskt
religiösa världsåskådning, som här kom till
synes, präglade ännu tydligare
medeltidsro-manerna »Olav Audunssön i Ilestviken» (2
dir, 1925) och »Olav Audunssön og hans börn»
(1927). Till samtidsskildringar har U.
återvänt i »Gymnadenia» (1929), »Den brændende
busk» (1930) och »Ida Elisabeth» (1932). Två
grunddrag känneteckna hennes författarskap:
kraftfull, omutlig realism och moraliskt patos.
De stå i samband med varandra. Hennes
rea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
