Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungern - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1073
Ungern (Historia)
1074
nog kraft, då han som tysk kejsare vistades
utom riket. Redan visade sig turkarna vid
U:s gränser. 1 denna ödesdigra stund
uppträdde Janos H u n y a d y (se d. o.). Han
lyckades tillbakaslå turkarnas framstöt vid
Belgrad och trängde fram i Bulgarien men
förlorade slaget vid Varna (1444). Hunyady
fortsatte som U:s riksföreståndare sina krig
mot turkarna och besegrade dem 1456 vid
Belgrad men avled kort därefter i pesten. Efter
tvååriga inre strider jagade Hunyadys
anhängare bort den omyndige konung V 1 a d
i-s 1 a v Posthumus och valde Hunyadys son
Mattias Corvinus till konung 1458.
Under denne upplevde U. åter en
storhetsperiod. Han tillbakaslog turkarna, som trängt
ända in i Siebenbürgen, besegrade Böhmen
och Österrike och erövrade Wien 1485.
Mattias gynnade även den andliga odlingen.
Borgen Buda blev samlingsplats för tidens
största lärda, konstnärer och poeter, hans
bibliotek Corvina, varav delar ännu finnas,
var ett av tidens vackraste.
Mattias’ död 1490 blev signalen till nya
in-bördesstrider. Till konung valdes den svage
jagiellonen Vladislav II, konung av
Böhmen (reg. 1490—1516). Mattias’ erövringar
gingo förlorade, U:s ekonomi försämrades, och
ett allmänt förfall inträdde. 1513—14
skakades U. av ett stort bondeuppror (jfr D 6 z s a,
G.). Det allmänna förfallet ökades efter
Vla-dislavs död, och Ludvig II (reg. 1516—26)
förmådde ingenting uträtta. I slaget vid
Mo-häcs 29 aug. 1526 stupade Ludvig med landets
bästa män, och turkarna kunde tåga fram
till Buda, plundrande och förhärjande landet.
Då det gällde val av ny konung, kunde
någon enighet ej uppnås. Ett parti valde
greve Johan Zäpolya, ett annat krönte den
österrikiske hertig Ferdinand till konung. U.
blev alltså delat i tre delar. Buda samt landet
mellan Donau och Theiss blevo turkiska,
Väst-ungern samt Transdanubien gåvo sig under
Ferdinand, och i Siebenbürgen samt norra U.
rådde Zäpolya. Under de följ, årtiondena
erövrade turkarna nya delar av landet.
Habs-burgarna å sin sida försökte lägga hela U.
under sig. Härtill kommo religionsfejder.
De siebenbürgska furstarna Stefan Bocskay
och Gäbor Bethlen (se dessa ord) framtvungo
periodisk religionsfrihet för protestanterna.
Trettioåriga krigets efterverkningar sträckte
sig också till U. Den siebenbürgske fursten
Georg Räköczi (reg. 1630—48) följde
Bethlens exempel och utverkade, understödd
av svenskarna, nya garantier för
protestanterna i freden i Linz 1645. De religiösa och
nationella frihetsrörelserna fortforo även
sedan Eugen (se d. o.) av Savojen besegrat
turkarna och drivit ut dem ur Ü. De
kejserliga truppernas och ämbetsmännens hårda
framfart samt förtrycket mot protestanterna
skapade förbittring mot Wien, som utlöste sig
i Frans Räköczi 11: s frihetskamp (1701
—11). Denna rönte i början framgång, så att
U. 1707 förklarade sig oavhängigt. Men
Rä-köczis illa utrustade här kunde ej i längden
emotstå den kejserliga övermakten, och
fursten själv måste lämna U. Habsburgske
kejsarens överhöghet erkändes. Efter freden i
Szatmär (1711) följde en tid av lugn.
Med Karl III:s (såsom kejsare Karl VI:s)
dotter Maria Teresia (reg. 1740—80)
började en tid av verklig blomstring för U.
Ett univ. öppnades i Buda, och även för
folkbildningen hyste drottningen varmt intresse.
Under hennes regeringstid blev ungrarnas
lojalitet mot den habsburgska dynastien stärkt.
Sonen Josef II (reg. 1780—90) åter, som
ville bilda en enhetsmonarki utan hänsyn till
Urs historiska traditioner och särställning,
väckte magyarernas misshag till liv igen.
Han försökte i U. införa det österrikiska
byråkratväsendet och föreskrev tyskan som
skol- och ämbetsspråk. På dödsbädden måste
han återkalla sina reformer, och efterföljarna
Leopold II (reg. 1790—92) och Frans I
(reg. 1792—1835) gjorde för ungrarna vissa
eftergifter. Under napoleonska tiden sökte
Frankrike fåfängt egga U. till en resning. Det
utarmade och utmattade landet hotade
nedsjunka till en österrikisk provins. Endast
skalderna höllo nationalkänslan levande. Vid
riksdagen 1833—35 framträdde stark
opposition, ledd av Kossuth och Wesselényi. Följ,
riksdag framtvang under ledning av Kossuth
och Ferenc Deäk allmän politisk amnesti.
Vid riksdagen 1847 fick Kossuths parti
majoritet, och efter februarirevolutionen krävde
även U. 15 mars 1848 en konstitution av
kej-sar Ferdinand (reg. 1835—48). Den förste
konstitutionelle statsministern blev greve
La-jos Batthyäny. Parlamentet i Pressburg
införde en mängd tidsenliga reformer, bl. a.
avskaffades adelns och kyrkans privilegier,
man proklamerade press- och religionsfrihet
och upprättade ett särskilt nationalgarde.
Kroatien ville dock ej underkasta sig U:s
överhöghet. Banen Jelacic (se d. o.) överskred
i början av juli den ungerska gränsen, och
kejsar Frans Josef (reg. 1848—1916)
inkallade ryska trupper. Som en sista
förtvivlad protest mot Habsburg förklarade
riksdagen i Debrecen april 1849 Frans Josef avsatt
och utropade Kossuth till riksföreståndare.
Landet var emellertid omringat från alla håll,
och efter en hjältemodig kamp sträckte
general Görgey vid Vilägos i aug. 1849 vapen för
ryske överbefälhavaren Paskevitj.
österrikiska arméns general Haynau tog en omänsklig
hämnd på frihetshjältarna, i det att 13
generaler, bland dem även Batthyäny, avrättades.
1867 lyckades Ferenc Deäk åvägabringa en
försoning mellan Frans Josef och sina
landsmän. Nu bildades genom en »Ausgleich» (se
d. o.) en realunion med Österrike. Frans Josef
med gemål kröntes i Buda (8 juni 1867).
Den ö s t e r r i k i s k - u n g e r s k a
monarkien (1867—1918) hade gemensamma
krigs-, utrikes- och finansministrar samt
gemensam diplomati. Genom betydande
statsmän, sådana som greve Gyula Andrässy,
Kål-mån Tisza och baron Eötvös, fick U. snart en
inflytelserik ställning inom den nya
statsbildningen. 1868 kom en förlikning till stånd
med Kroatien, vilket erhöll 36 platser i
ungerska parlamentet. Samtidigt införlivades
hamnstaden Fiume med U.
Under ledning av Kålmän Tisza bildades
ett nytt liberalt parti, som härskade ända till
1905. Landets finanser stadgades, och genom
järnvägsbyggen underlättades förbindelserna
med Balkanländerna. När den gamle Kälmån
Tisza trädde tillbaka (1890), blevo Wekerl^,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
