Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungern - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Ungern (Litteraturanvisningar)
1076
Dezsö Szilägyi, greve Apponyi och baron
Bänffy förgrundsfigurerna i det politiska livet.
Oppositionen, företrädd främst av
Kossuthpar-tiet el. 1848 års parti, som eftersträvade U:s
absoluta oavhängighet på grundval av en ren
personalunion med Österrike, införde en
våldsam obstruktionstaktik, som endast dämpades
under Kälmän Szélls ministär (1899—1903).
Under striderna om arméfrågan undergrävdes
småningom det liberala partiets ställning, och
vid 1905 års val fick oppositionen majoritet.
Géza Fejérvåry lovade som ministerpresident
vittgående demokratiska reformer men måste
1906 träda tillbaka för en koalitionsregering
under Wekerle, i vilken även Ferenc Kossuth,
greve Apponyi och greve Gyula Andråssy
in-gingo. Koalitionsregeringen kunde dock ej
infria sina löften till folket el. Wien.
Rösträttsfrågan vållade vissa stridigheter även
inom koalitionen, varför W’ekerle 1910
avgick. Efter valen s. å., vid vilka det av Istvän
Tisza grundade nationella arbetspartiet
segrade, blev denne parlamentets talman.
Genom stränga åtgärder omöjliggjorde han
oppositionens obstruktion. 1913 övertog han för
andra gången ledningen av regeringen, som
han behöll till 1917.
Om U :s politik vid världskrigets utbrott
se Tisza, sp. 350. Under de första
krigsåren dämpades partistriderna, men snart satte
oavhängighetspartiets vänstra flygel, som till
ledare fått greve Mihäly Kärolyi, in sitt
arbete på ernående av en förmånlig
separatfred. Efter Frans Josefs död 1916 sökte den
unge konung Karl IV (Karl I) genom
demokratiska reformer rädda den hotade
monarkien. Ett stort oppositionsblock bildades med
lösensordet: allmän rösträtt. En ung,
politiskt oerfaren aristokrat, greve Moric
Eszter-häzy, sökte sommaren 1917 taga ledningen
men misslyckades. Oron i landet tilltog, och
greve Kårolyis parti växte alltmer i
popularitet. Efter sydfrontens sammanstörtande och
Kroatiens avfall utbröt oktoberrevolutionen
1918, då ett nationalråd bildades, vilket med
hjälp av de från fronterna hemvändande
soldaterna erövrade makten. U. förklarade sig
oavhängigt av Österrike. Men revolutionen
övergick snart till en republikansk-anarkistisk
rörelse. Kung Karl avsade sig tronen,
parlamentet upplöstes, och nationalrådet valde
greve Kärolyi till den nya republikens
president. Med bistånd av ententearméer
annekterade grannarna Slovakien, Siebenbürgen och
Banatet. I denna förvirring grepo
kommunisterna makten under ledning av Béla Kun
samt Tibor Szamuely. Sommaren 1919 utförde
den röda armén en segerrik offensiv mot
tjeckerna men måste på ententens uppmaning
dra tillbaka trupperna. Samtidigt led den
nederlag på rumänska fronten och flydde i
oordning mot Budapest, där redan
hungersnödens spöke visade sig. 1 aug. flydde Béla
Kun till Wien, och socialdemokraterna
övertogo regeringen. Efter endast några dagar
ryckte den rumänska armén in i Budapest,
där en motrevolutionär regering under Istvän
Friedrich bildades. Efter rumänernas återtåg
bakom Theiss inledde en ny koalitionsregering
under Karl Huszär förhandlingar med
enten-ten och gjorde över huvud taget det första
försöket att återställa det inre lugnet och
återupptaga fredsförhandlingar. En
nationalförsamling sammanträdde mars 1920.
Monarkien återinfördes, och då konung Karl var
förhindrad att utöva konungamakten, valdes
till riksföreståndare amiralen Miklos Horthy,
överbefälhavare för armén. Majoriteten av
den nationalistiska högern fasthöll vid kung
Karls person, bönderna önskade fritt
kungaval. Fåfängt försökte konungen två gånger
återvinna sin krona (se Karl, sp. 403).
Under tiden hade U. sett sig nödsakat att
underteckna freden i Trianon (se d. o.) 4 juni
1920. U. tvingades därigenom avstå från
71,5 % av sitt ytinnehåll och 63,6 % av sin
befolkning: Slovakien m. m. till
Tjeckoslovakien, Siebenbürgen m. m. till Rumänien,
Kroatien, Slavonien m. m. till Jugoslavien och
Burgenland (se d. o.) till Österrike (jfr karta
till Världskriget). Efter freden kom
arbetet på landets ekonomiska och politiska
pånyttfödelse att med skicklighet och kraft
drivas av greve Istvän Bethlen (ministerpresident
1921—31). Denne förenade högerpartierna
genom att från dem utsöndra legitimister och
antisemiter. Vid valen 1922 till andra
nationalförsamlingen segrade Bethlens s. k. enhetsparti
med stor majoritet. Bethlen utverkade U:s
inträde i Nationernas förbund samt ett utländskt
lån på 250 mill. guldkronor. 1925 skakades U.
genom en storpolitisk skandal, då det
uppdagades, att i statens kartografiska institut
bedrevos förfalskningar av franska
1,000-francssedlar; huvudpersonerna, Windischgrätz
samt polischefen Nädosy, dömdes till
straffarbete. Sedan en ny lag utfärdats om en
demokratiserad första kammare i st. f. det
gamla magnathuset, förrättades val till det
nya parlamentet (1926), i vilket Bethlens
majoritet ytterligare förstärktes. Även
utrikespolitiskt befästes U:s ställning. En
garantitraktat slöts med Italien på tio år. Det
konsoliderade U. började utrikes återvinna sin
förra ställning bland de östeuropeiska staterna.
Nyvalen 1931 gåvo Bethlens parti en ännu
starkare majoritet än förut. Tills, m. de
nationalkristliga förfogar det sedan dess över
77 % av rösterna i parlamentet. Men den
allmänna ekonomiska världskrisen nådde även
U., och s. å. (i aug.) inlämnade greve Bethlen
sin avskedsansökan. Hans efterträdare blev
utrikesministern greve Julius Kärolyi, en
starkt konservativ politiker, som icke gav
något annat program än sparsamhetens. Den
rekonstruerade regeringen införde genast ett
s. k. transfermoratorium för att skydda landet
mot inflation. Då Kärolyi sept. 1932 avgick,
blev dittillsvarande försvarsministern Julius
Gömbös regeringschef. Antilegitimist, intar
han den ståndpunkten, att en monarkistisk
restauration i U. under nuv. förhållanden icke
är aktuell. Han har närmat U. till Mussolini
och dennes utrikespolitik och eftersträvar en
revision av Trianonfreden. B. L-r.
Litteraturanvisningar. Allmänna arbeten:
E. von Cholnoky, »Die Oberflächengestalt des
Alföld» (i ungerska geografiska sällskapets
Bulletin, 12, 1912); »Ungarn. Land und Volk»
(1920); F. Fodor och P. Teleki,
»ökonomisch-geographische Karte von Ungarn» (3:e uppl.
1927); R. Rungaldier, »Ungarn» (i Andree,
»Geographie des Welthandels», 4:e uppl.
1926).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
