Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universitet - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1097
Universitet
1098
vid u. Härmed bröts elevsamfundens makt
över professorerna. — Bolognahögskolans
uni-versitates påminna starkt om medeltidens
köpmansgillen. De stodo i starkt beroende
av municipala myndigheter.
Paris’ främsta läroanstalter under
1100-talet voro domskolan vid Notre-Dame samt
S:t-Victors och S:te-Genevièves klosterskolor.
Snart började dock, troligen i anknytning till
dessa, i Paris meddelas friare undervisning.
Ur den krets av lärare, som med tillstånd av
kanslern vid Notre-Dames katedralskola
började föreläsa på Citéön, uppstod småningom
Paris u. Tvister med kanslern föranledde
dessa lärare att bilda en förening, universitas
magistrorum, som skulle skydda yrket mot
obehörigas intrång. Kanslern, den ende, som
kunde meddela rättighet att undervisa, ville
ej helt tillmötesgå magistrarnas krav, men
hans motstånd gjorde blott dessas förbund
fastare. Under 1200-talets två första
årtionden utvandrade både lärare och elever från
Citéön till vänstra Seinestranden. 1231
utverkade de av påven Gregorius IX bullan
»Parens scientiarum», som till u:s båtnad
reglerade förhållandet mellan kanslern och
Parishögskolan.
Lärarkåren vid denna indelades i fyra
fakulteter: den teologiska, juridiska, medicinska
och filosofiska. I den sista studerades de »fria
konsterna» (artes liberales). För att bli medl.
av någon av de tre högre fakulteterna måste
man ha avlagt examen som magister artium.
I spetsen för var och en av de tre högre
fakulteterna stod en dekanus. Eleverna voro
efter hemorterna uppdelade i vissa grupper.
Redan i början av 1200-talet torde vid u. ha
utbildat sig fyra nationer: den franska, den
pikardiska, den normandiska och den engelska
(till den sista hörde skandinaverna). De voro
föreningar, vilkas främsta uppgift var att
sköta studentkårens administrativa och
disciplinära angelägenheter.
Lärarna i de tre högre fakulteterna
räknades ej till någon nation. Den filosofiska
fakultetens magistri betraktades däremot som
skolarer och tillhörde nationerna. Varje
nation valde till styresman en prokurator, dessa
valde till ordf, en rektor, som samtidigt var
filosofiska fakultetens överhuvud. Denna
fakultets storlek gjorde, att denne ämbetsman
från mitten av 1300-talet blev styresman för
hela u.
I Spanien och Portugal uppstod under
medeltiden ett femtontal u. Det italienska
inslaget spåras i statuterna, men med sitt
beroende av kyrkan erinra de spanska
högskolorna om Paris u. I Frankrike uppstodo 17
u., bl. a. i Orléans, Ångers och Montpellier. I
Orléans studerades främst juridik, i
Montpellier medicin. I Storbritannien grundades fem
u., Oxfords och Cambridges i England, S:t
Andrews, Glasgows och Aberdeens i Skottland.
Även för medeltidens tyska u. var
Parishögskolan mönster. Från 1348 till 1500-talets
början grundades ett tjugutal u., bland vilka
må nämnas högskolorna i Prag 1348. Wien
1305, Heidelberg och Köln på 1380-talet,
Er-furt 1382, Leipzig 1409, Rostock 1419,
Lou-vain 1426, Greifswald 1456 och Wittenberg
1502. I Polen uppstod u. i Krakau 1364, i
Ungern i Pécs (Fünfkirchen) 1367.
Medeltidens u. benämnas antingen studium
generale el. universitas. Den förra av dessa
termer innebar, att högskolan mottog
studenter från olika länder och åt dessa kunde
meddela rätten att undervisa överallt (»ius
ubique docendi»), Universitas betydde
lärarnas och studenternas sammanslutning för
ömsesidigt skydd och för bevakandet av
privilegier gentemot kyrkliga el. kommunala
myndigheter. De båda benämningarna olevo
mot medeltidens slut synonymer.
Det har tvistats om vilken medeltida
myndighet, som hade rätt att grunda ett studium
generale, påven, kejsaren, vanliga furstar el.
städer. Påvens auktoritet representerades vid
de flesta u. av universitetskanslern; över 30 u.
ha veterligen också besuttit endast påvliga
stiftelsebrev. Men även kejsarens myndighet
över u. var ofrånkomlig; ett tjugutal u. erhöll
både av kejsare (konung) och påve utfärdade
statuter, 15 fingo t. o. m. sin utgångspunkt i
enbart världsliga maktspråk. Förmodligen har
grundandet av u. i de flesta fall ansetts böra
utgå från en samverkan mellan påve- och
kejsarmakt. Vanliga furstar kunde blott
grunda universitas respectti regni, d. v. s.
högskolor med lärdomsgrader, giltiga blott inom
landets gränser. Dessa u. kunde dock genom
påvlig sanktion få allmänt erkännande. —
Grundandet av nya u. motiverades stundom
av dynastiska el. nationella motsättningar.
Wiens u. instiftades 1365 av ärkehertig
Rudolf av Habsburg i konkurrens med den av
luxemburgaren Karl IV 1348 grundlagda
högskolan i Prag, Leipzigs u. kom till genom de
tyska studenternas utvandring från den
tjeckiska läroanstalten (1409), och Uppsala u.
grundlädes 1477 för att förekomma
danskarnas planer på en högskola i Köpenhamn.
Undervisningen vid u. skedde vanl. i form
av föreläsningar. De mest betydande
akademiska övningarna voro disputationerna, som
voro av två slag: disputatio ordinaria och
disputatio de quodlibet. Någon magister
(disputans) framställde dagens tes, några andra
magistrar (opponentes) angrepo denna tes, som
därpå försvarades av några respondentes. Den
senare disputationen var högtidligare och hölls
endast en gång om året. Lärograderna vid u.
voro baccalaureus, licentiat och magister el.
doktor. Studietiden och examensfordringarna
voro olika vid olika u. Som skolaren vanl.
redan vid 14—15 år började sina
högskolestudier, kunde han vid ung. 20 år vara magister
artium. Efter att först ha »determinerat» till
baccalaureus och sökt licens av kanslern blev
licentiaten genom en högtidlig ceremoni,
in-ceptio, upptagen i magistrarnas
sammanslutning.
De medeltida u:s studentkårer utmärkte sig
för sin kosmopolitism. Studentkårernas
numerär blev därför ofta relativt hög (Paris och
Bolognas u. rentav ända till 6,000—7,000). Till
de vid u. studerande räknades såväl äldre
(framför allt i Bologna) som yngre skolarer.
Studenterna levde vanl. tillsammans i ett
hospitium. De fattigare studenterna kunde få
underhåll i kollegier, vartill medel
donerats av enskilda el. av institutioner. Då
magistrarnas u. i Paris förföll efter 1300-talets
mitt, levde kollegierna delvis kvar såsom u.
i smått. Ur det förnämsta av dessa kollegier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
