Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upernivik - Upfostrings-sälskapet - Upland - Upmarck-Rosenadler, J. - Upmark, släkt - Upmark, Gustaf Henrik Wilhelm - Upmark, Gustaf Herman Fabian - Upolu - Uppbringning - Uppbröstning - Uppbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1113
Upernivik—Uppbud
1114
Upernivik, den nordligaste av de danska
kolonierna på Grönlands västkust; 1,199 inv.
(1930), därav 12 européer. Anlädes 1771. På
ön Kuersorsuak stora fågelberg.
Upfostrings-sälskapet i Stockholm stiftades
1779 av C. Chr. Gjörwell (se d. o.) med
ändamål att verka för läroböckers utgivande.
Planen vidgades sedermera till att avse även
andra arbeten, främst historiska. Sällskapets
förlagsverksamhet, som var föga pedagogisk,
drevs av Gjörwell på eget ansvar, en
bokhandel uppsattes av honom för distribution av
U :s arbeten, och ett för allmänheten avsett
bibliotek öppnades. Först 1787 hölls ett
sammanträde med U.; dittills hade Gjörwell
ensam styrt om allting. 1781—87 utgåvos
Up-fostrings-Sälskapets (Almänna) Tidningar.
Efter 1793 synes U:s verksamhet ha upphört.
— Litt.: J. A. Almquist,
»Uppfostringssäll-skapet» (i Ilist. Tidskr. 1905). Fr. Sg.
Upland. 1. Landskap, se Uppland. — 2.
Äldre namn på amerikanska staden Chester
(se d. o., sp. 962).
Upmarck-Rosenadler, J., se R o s e n a
d-1 e r, J., och släktart. U p m a r k.
Upmark, svensk släkt, härstammar från
bonden ErikPålsson i Själevad
(Ångermanland), som nämnes 1542. Hans sonsons
son Erik Hansson (1612—84) blev
borgare och rådman i Uppsala och fader till
Johan Upmarck, adlad Rosenadler (se d. o.).
Dennes bror var farfars farfars farfar till G. H.
W. U. (se nedan).
Upmark, Gustaf Henrik Wilhelm,
museiman, konstförfattare (1844—1900). Blev
fil. dr 1869 i Uppsala och intendent vid
Nationalmuseum 1880. Den nya konstslöjdavd..
som öppnades i
museet 1885, ordnades
efter U:s plan. U. var
led. av olika
kommittéer, överlärare i den
högre
konstindustri-avd. vid Tekniska
skolan m. m. Den i
Stockholm 1876—77 hållna [-konstslöjdutställning-en-]
{+konstslöjdutställning-
en+} var i mycket hans
verk. Hans mest om-,
fattande och
betydande arbete var »Die
Architektur der Re-
naissance in Schweden 1530—1760» (1897
—1900; »Svensk byggnadskonst 1530—1760»,
1904), ett för svensk arkitekturhistoria
grundläggande verk. U. lät göra uppmätningar,
ritningar och fotografier av arkitekturverk i
olika delar av Sverige samt anlade en
rikhaltig topografiskt ordnad samling, avsedd
att bilda en parallellsamling till Dahlberehs
»Suecia». Denna samling har delvis övergått
i Nationalmuseums ägo. I »Valda skrifter»
(1901) äro flera av U:s uppsatser samlade.
U. var flitig medarb. i Nordisk Familjeboks
l:a uppl. — Jfr biogr. av G. Göthe i Nordisk
Tidskr. 1900 och av K. Wåhlin i Ord och Bild
s. å. (med bibliogr.). (E. L-k.)
Upmark, Gustaf Herman Fabian,
museiman (1875—1928), son till G. H. W. U.
Blev fil. dr i Uppsala 1912, överlärare i
konsthistoria vid Tekniska skolan 1903, intendent
vid Nordiska museet 1906 och detta museums
styresman 1913. U. vår från 1906 sekr. i
samfundet S:t Erik och red. för dess årsbok samt
redigerade från 1916 Fataburen. Bland hans
skrifter må nämnas
»Om Gustaf Vasas
hof» (1912; akad. avh.),
»Möbler i afdelningen
för de högre stånden
[i Nordiska museet]»
(1912—13), »Skansen i
25 år» (1916) samt
det omfattande
verket »Guld- och
silversmeder i Sverige 1520
—1850» (1925). — Till
U:s 50-årsdag utgavs
en festskrift, »Från
Nordiska museets
sam
lingar». Biogr. med bibliogr. i Fataburen
1929. G-gN.*
Upolu, ö bland Samoaöarna (se d. o.).
Uppbringning, besittningstagande under
krigstid av fientliga handelsfartyg el. av
neutrala handelsfartyg, som söka bryta blockad,
föra krigskontraband el. giva
neutralitetsvid-rigt understöd åt fienden. U. må endast
verkställas av den krigförandes örlogsfartyg (enl.
äldre sedvanerätt även av kapare, se K
a-p e r i) och endast utanför neutral stats
område. Åtm. gentemot neutralt handelsfartyg
bör u alltid föregås av visitering. U. tillgår
vanl. så, att en officer jämte manskap sättes
ombord på det uppbringade fartyget, prisen,
varefter detta med den krigförandes flagga
hissad ovanför sin egen införes i hamn i och
för sakens vidare behandling vid prisdomstol
(se d. o.). Endast undantagsvis må prisen
förstöras. Enl. under världskriget utbildad praxis
kan ett handelsfartyg av krigförande makts
örlogsfartyg utan föreg. visitering tagas i
besittning ute på havet och införas i hamn
för att där visiteras. Sådant
besittningstagande är ej u. i formell mening utan betecknas
som anhållning. J fr S j ö k r i g s r ä 11. T. G-l.
Uppbröstning, vid rörligt artilleri den
handling, då lavetterna vid uppbrott ur
eldställning påhakas sina framvagnar (f ö r
e-s t ä 11 are el. traktorer) i och för
transport. G. af W-dt.
Uppbud, offentligen gjort erbjudande att
mot lösen förvärva viss egendom. I svensk
rätt förekommer (dock blott på papperet)
dylikt u. av förfallen lös pant (handelsbalken
kap. 10 § 2). Vida mer betydande voro de
u. av fast egendom, varmed enl. äldre rätt
köp, skifte (byte) och gåva ävensom förfallen
pant (se Införsel 2 a) skulle lagfaras.
Nämnda överlåtelser skedde urspr. offentligen,
efter föreg. erbjudande, »uppbjudande», åt de
börds- el. lösningsberättigade att övertaga
egendomen. Sedan överlåtelsens offentlighet
upphört och i dess ställe kommit enskilt
upprättade avtal, blev det förvärvaren (köparen),
som för att få lagfart måste låta
fångeshandlingen (köpebrevet) vid domstolen uppvisas
och uppbjuda egendomen. Detta blev i 1734
års lag fastställt för både land och stad. I
stad skulle u. ske å tre måndagar med fyra
veckors mellantid och förvärvet (köpet) bli
lagståndet (se L a g s t å n d e n) tolv veckor
från tredje u. På landet skulle u. ske på tre
lagtima ting och förvärvet bli lagståndet ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
